Läraren i förskolan: När blev föräldrarna våra fiender?

Jag sitter där med kaffet i handen och läser om en förälder, som arbetar inom statlig verksamhet, och hamnat i konflikt med förskolan. Orsaken är att hens arbetsschema av säkerhetsmässiga skäl är hemlighetsstämplad, men trots det vill förskolan kräva att få se schemat.

En känsla av både ilska och uppgivenhet infinner sig och jag tänker att ”nu får det fan räcka”.

I otaliga diskussionsforum har jag sett konflikten kring huruvida förskolan ska kräva föräldrarnas arbetsscheman eller inte. Men att det till och med går så långt att en jurist blir inblandad, det visar på konfliktens orimlighet. Där och då dör min yrkesstolthet lite.

”Det är förskolan som går på knäna”

När blev föräldrarna våra fiender?

Den frågan har skavt i mig ända sedan jag började arbeta som förskollärare. Konflikten som pågår mellan hemmet och förskolan har blåst upp till att alla föräldrar behöver ange sina arbetstider i sekunder så att förskolan kan vara säker på att ingen fuskar.

För gud bevare den som handlar efter arbetet innan de hämtar barnen, då är man ju rena rama fuskaren.

För vet ni vad, anledningen till att det är så viktigt att föräldrarna hämtar i tid har inte med att föräldrar fuskar att göra. Det är för att förskolan går på knäna.

Jag har själv varit där när klockan nästan är fyra och vi är tre personal på tjugo barn hela dagen, varav en är en helt ny vikarie som inte känner barnen. Jag har inte kissat på flera timmar och jag känner hur luften går ur mig.

Inte föräldrarnas fel

Då önskar jag tyst för mig själv att alla föräldrar kom och hämtade sina barn, inte för att jag vill slippa barnen, utan för att jag inte längre orkar vara en bra pedagog.

Men det är inte föräldrarna. Det har aldrig varit föräldrarna. Det är systemet som felar.

Så varför ska vi kontrollera och jaga föräldrarna när det är politiken som behöver ge förskolan bättre förutsättningar?

För i ärlighetens namn tar konflikten mellan hemmet och förskolan min energi från att bråka med dem som faktiskt kan påverka, som politiker och andra makthavare.

Det är de som behöver se till att förskolan får bättre förutsättningar och tillräckligt med resurser. De behöver höja förskollärarnas och inte minst barnskötarnas löner och se till att vi kan bedriva verksamheterna på ett säkert sätt.

Det är inte föräldrarnas eller vårdnadshavarnas fel att vi går på knäna. Att någon hämtar sitt barn tjugo minuter senare för att hen handlade på vägen till förskolan är inte anledningen till att så många som arbetar inom förskolan blir sjukskrivna.

Klyftan mellan hem och förskola har vuxit

Nej, vet ni, även om jag är helt slutkörd så vet jag att ibland innebär de där tjugo minuterna extra att jag hinner läsa den där boken som Kalle önskat hela dagen. Eller så hinner vi bygga klart den där kojan efter mellanmålet.

Det kanske till och med leder till att föräldern och barnet får en lugnare eftermiddag och kväll, där barnet hinner bli sedd och får en närvarande förälder.

Det är det jag brinner för. Att barn ska få ha det bra både på förskolan och efter. 

Vår samtid har fört förskolan och hemmet längre ifrån varandra. Jag minns när kommunen tydligt kritiserade förskolan jag arbetade på. Varför? Jo, för att vi bad om hjälp av föräldrarna genom att bjuda in till trädgårdsdagar, fråga om de kunde baka lussebullar till lucia eller om någon kunde följa med på teater.

Kommunen menade att detta kunde upplevas som krävande av förskolan. Så de flesta förskolor har slutat med det.

Lär inte känna föräldrarna

Vi har slutat bjuda in föräldrarna samtidigt som tiden som introduktionen pågår minskar drastiskt. Vad som 2010 började som tre dagars inskolning, där föräldrarna var med i tre hela dagar, har nu blivit tre dagar fast föräldrarna är bara med någon timme om dagen.

Jag har sett exempel på introduktioner där föräldrarna är med så kort som två timmar.

Jag menar att vi inte längre lär känna varandra och då är det lättare att bli misstänksam och misstro föräldrarna. Vilket leder oss in på konflikten kring barnens vistelsetid.

Och visst är det praktiskt, för energin vi lägger på att ha konflikter med varandra minskar våra möjligheter att samarbeta och tillsammans ställa krav på dem som faktiskt har möjlighet att påverka.

Nej, förskolan och personalen behöver tänka om. Vi behöver föräldrarna.

De behöver hjälpa oss i kampen om en bättre förskola.

Om det innebär att några föräldrar går och handlar innan de hämtar så får det vara så. De allra flesta föräldrar kämpar för att lämna och hämta så tidigt som de kan.

Förskolan behöver inte fler klockslag i Excel. Den behöver pedagoger och föräldrar som orkar.

LÄS OCKSÅ:

Förskollärarna vill ha hårdare kontroll av föräldrar

Krav på intyg minskade tiden på förskolan

Forskaren: ”Förskolan ska inte jaga vårdnadshavare”

Podcast: Bör föräldrar hämta tidigt om de kan?

Lyssna på Förskolan här: