De skapar miljöer som får barnen att ta för sig

Strukturerat kaos och en fantasifull värld är ord som kan användas för att beskriva miljön inne på avdelningen Bläckfisken på förskolan Båtklubben. Barnen kommer in med rosiga kinder och kastar sig direkt över alla olika material i förskolans ateljé. Att barnen börjar göra vad de vill är precis det som är målet. Susanne Karlsson, lärare i förskolan, jobbar enligt ett styrdokument som är framtaget till alla kommunala förskolor på Södermalm i Stockholm, där målet är att barnen ska utvecklas genom fantasi och kreativitet.

Upplägget innebär att man jobbar mindre strukturerat än vad man traditionellt brukar göra. Lärarna har liknande aktiviteter med barnen som att måla, pyssla och rita, den stora skillnaden är att barnen får göra det när de själva vill. Det finns såklart fortfarande en struktur och lärarna är väldigt involverade i leken och pysslet.

– Vi jobbar mycket med att vi vuxna iscensätter. Det ska alltid finnas något kreativt att komma till som en inspiration. Det är så vi styr in mot målen vi jobbar med också, säger Susanne Karlsson.

Verksamhetens ankare: en bok

På Bläckfisken jobbar man bara med okodat material så att barnen kan bestämma helt själva vad de vill att objekten ska vara. De använder pjäser från fiaspel, kottar och återbruk av äggkartonger och mjölkpaket. För att det inte ska bli totalt kaos när barnen bygger upp sina världar så jobbar de utifrån en bok. Susanne Karlsson har valt boken ”Monster, spöken och kanelbullar”.

– Den innehåller så mycket. Det är många bilder och olika karaktärer som barnen har lätt att fastna för, och det har de verkligen gjort. Vi har jobbat med boken sedan augusti och har bara kommit halvvägs. Det är viktigt att ha något bra att utgå från så att det tydligt syns vad barnen jobbar med i miljön de skapar, säger Susanne Karlsson.

Målet att det ska synas vilken bok de jobbar med har de uppnått, även om allt inte är helt tydligt för en utomstående. Barnen har skapat olika karaktärer ur boken av återbruk och inne i ateljén har de byggt en luftballong som kan åka tvärs över rummet på en lina, även den tagen ur boken.

Lärarna ser även till att behålla miljön estetiskt tilltalande, det får inte bli visuellt buller. Barnen ska få frihet att skapa sina världar hur de vill under dagarna, men de vuxna ser till att det inte bara blir en massa stök. I slutet av varje dag blir barnen tillfrågade om vad de vill spara och vad de vill städa undan. Det ska genomgående finnas en struktur i barnens frihet, vilket kräver konstant engagemang från de vuxna.

– Det är jätteviktigt att lärarna är involverade i allt. Vi ska alltid ligga ett steg före så barnen hittar material att plocka fram, det är viktigt både för utvecklingen och för att det kreativa ska fungera. Barnen ska hela tiden få nya utmaningar, säger Susanne Karlsson.

Bygger självständiga barn

Utöver att stärka barnens kreativitet handlar arbetssättet också om att bygga upp deras självförtroende och självkänsla. Att barnen blir självgående i förskolan ska hjälpa dem bli självgående även hemma. Detta är något som märks tydligt när man möter gruppen på Bläckfisken, inte ett enda barn är det minsta lilla blygt.

– Vi jobbar mycket med att barnen ska bli resilienta kring nya människor. De ska välkomna nya barn på förskolan, men de ska också känna sig bekväma och nyfikna kring nya vuxna. Social hållbarhet är ett av våra grundmål. Att barnen lär sig att ta för sig när det kommer till aktiviteter omvandlas till att de tar för sig socialt också, säger Susanne Karlsson.

Att barnen tar för sig skapar också en trygghet för dem. Bordet i ateljén är alltid framdukat med material så att de inte ska behöva be en vuxen ta fram något, hörnet i rummet är alltid täckt i papper och har en hylla med målarfärg som barnen kan börja använda när de vill. De blir självgående och självsäkra av att veta var saker finns och att de får använda dem när de vill.

– Barnen ska känna att förskolan är deras, det är vi vuxna som bestämmer att de ska vara här varje dag. Då är det viktigt att man ser till att barnen känner att miljön och tiden här är deras. Det ska kännas som att de väljer att vara här. Det är viktigt att de väljer oss vuxna som jobbar här också, att de tycker om oss och kan söka sig till oss, säger Susanne Karlsson.

Hon menar även att det sociala arbetet med barnen har gjort att det blir färre konflikter. När barnen är i en miljö där det finns så många olika aktiviteter och material att jobba med finns det alltid något nytt att utforska. Detta har lett till att det är färre bråk mellan barnen, då de hela tiden är upptagna av något.

– De har ett så rikt material och vi ser alltid till att det finns mycket av allt. Vi har inte tio klossar utan vi har kanske 50 så barnen inte bråkar om vem som ska få leka med dem. Men det är klart att det fortfarande blir konflikter ibland, det är viktigt att ha det. Det är ett sätt för barnen att utvecklas, säger Susanne Karlsson.

Konfliktlösande femåringar

Att barnen lärt sig från konflikter blir tydligt när två av dem, båda fem år, diskuterar med Susanne Karlsson att en av dem kände sig utanför tidigare på morgonen. Det ena barnet föreslår att de delar upp sin grupp på fyra till två par i stället så att kompisen som kände sig utanför får chans att ta för sig mer i deras uppgift.

Dagens uppgift är att hälften av gruppen ska skapa en av karaktärerna ur boken ”Monster, spöken och kanelbullar”, medan den andra halvan ska skapa ett hem åt karaktären. Det är när Frank, Alice, Lou och Svea, som ska skapa karaktären, inte riktigt kommer överens om vilket material de vill använda som det föreslås att de kan göra varsin karaktär i två par, något som Susanne Karlsson inte säger emot utan låter barnen lösa själva.

I andra rummet sprudlar kreativiteten när Williot, Jack, Uma och Junie gör ett vinylgolvsprov till ett vattenfall, en kotte blir en skorsten och tyg blir en öken. Det märks tydligt att barnen är vana vid att allt material är okodat. Även när fokuset från bygget försvinner så leker de vidare med sin fantasi. Williot sätter sig i en låda som förvandlas till en bil medan Jack har hittat en bit blå matta som blir en ishall.

Trots att styrdokumentet gäller hela Södermalm så menar Susanne Karlsson att alla inte har kommit lika långt. Det kräver både att lärarna har tillräckligt med kunskap om arbetssättet och att de själva blir inspirerade av det och utvecklar sin egen kreativitet. Hon själv har jobbat på det här sättet i 15 år och oavsett vilken förskola hon kommer till ser hon till att börja med metoden och lär ut den till sina kollegor.

– Jag hade inte kunnat tänka mig att jobba på något annat sätt, säger Susanne Karlsson.

LÄS OCKSÅ:

Reportage: När de vuxna deltar lyfter leken på förskolan

Maria bryter tystnaden om hudfärg i förskolan

Här stärker svenska traditioner barnens språk

Lyssna på Förskolan: