Forskarens 4 tips för bättre bedömning i förskolan
Förskolläraren och specialpedagogen Eva M Johansson är lektor i utbildningsvetenskap vid Högskolan Väst. I sin avhandling gjorde hon en etnografisk studie på två förskolor, en i ett socialt utsatt område och en i ett område som beskrivs som privilegierat. Foto: Fredrik Jonasson och Adobe Stock.
Forskning
Det är bara att inse: vi förskollärare bedömer barn i förskolan, vare sig vi gillar det eller ej. Därför måste vi fundera mer kring hur bedömningarna görs, menar förskolläraren och forskaren
Eva M Johansson.
1. Bedöm varje barns utveckling, inte bara själva verksamheten
Det finns en kvalitetsgranskningstrend som även nått förskolan i form av statliga krav på redovisningar av måluppfyllelse. Därmed hamnar gärna fokus på kvaliteten i själva verksamheten i stället för på bedömningar av enskilda barns lärande och utveckling. Risken är att barnen glöms bort! I dokumentationen från mina studerade förskolor kunde det stå att ”så här jobbar vi för att uppnå hög kvalitet” och mer sällan ”det här klarade Kalle i dag”.
Kvalitetsgranskningstrenden är en global rörelse som tar lite olika riktningar i olika delar av världen. I England exempelvis efterfrågas bedömning av barnens utveckling och färdigheter i specificerade poängsatta resultat. Det är inte något att ta efter. I stället är det angeläget att bevara förskolans särart med fokus på både lärande och omsorg. Förskollärare behöver emellertid också genomföra väl genomtänkta bedömningar för barnens skull.
2. Bedöm också hur de utvecklas i leken och vad som görs i farten
Med åren har förskolan blivit allt mer lik skolan med lärande och kunskapsinhämtning i fokus. Här finns en risk att förskollärare missar att barnen också utvecklar sina kunskaper och förmågor utanför själva undervisningen. Glöm inte att bedöma hur de utvecklas i leken, vad som händer i farten! Vad sker i interaktionen mellan barnen under lekens gång? Det handlar inte bara om att beskriva den sociala utvecklingen hos barnen, i leken kan man också få insikt om barnens vidare kunskaper och förmågor.
3. Var tydligare med att beskriva hur barnens förmågor utvecklas
Läroplanen säger att barnens utveckling och lärande ska dokumenteras. Men att skriva att ”Lisa gillar att måla” räcker inte. I bedömningen borde läraren också skriva hur Lisa exempelvis använder färger och tekniker. Det handlar inte om att värdera om barnet lyckats eller inte lyckats, det handlar om att göra beskrivningarna av barnets kunskaper och förmågor tydligare. I dag är de ofta för vaga och alltför inriktade på barnens sociala förmågor, som att ”Lisa är självständig och kan leka med flera”. Det räcker inte.
4. Gör inte andra bedömningar av barn i socioekonomiskt utsatta områden
I min studie av en förskola i ett socialt utsatt område och en i ett så kallat privilegierat område fann jag att i det utsatta området var det språkförståelse och uppförande som styrde bedömningarna – inte kreativitet och delaktighet. Det är begripligt att språkinlärning är i fokus när många av barnen inte har svenska som modersmål, men denna språkinlärning kan kombineras med att utveckla kreativitet, förhandlingsförmåga och andra färdigheter som är förknippade med skolframgång.
Rättelse: I en tidigare version av den här texten hävdade vi att Eva M Johansson sa att förskolan i Sverige kan lära sig av hur förskolan i England fokuserar på barnens kunskapsresultat. Det är fel, tvärtom menar Eva M Johansson att vi inte ska ta efter Englands system med poängsatta resultat i förskolan. Vi ber om ursäkt för missen.
LÄS ÄVEN
Mer krav på kartläggning av barnens kunskaper
