”Det omätbara är det viktigaste i förskolan”

Marie Eriksson har skrivit boken ”Pedagogiska relationer i förskolan” tillsammans med Sven Persson.

De pedagogiska relationerna mellan läraren och barnet är det viktigaste för kvaliteten i förskolan, säger Marie Eriksson, verksamhetsutvecklare på skolförvaltningen i Mölndal.

Vad är syftet med boken?

– Bland annat att rikta ljuset mot det som kan tyckas osynligt och omätbart, men som är det viktigaste för kvaliteten i förskolan: de pedagogiska relationerna mellan pedagogen och barnet. Boken tar upp hur man arbetar för att få syn på sig själv och sitt förhållningssätt för att kunna utveckla dessa relationer och det systematiska kvalitetsarbetet. Forskning visar att relationen mellan pedagogen och barnet är kärnan i förskolans kvalitet.

Vilka pedagogiska relationer finns det i förskolan?

– De pedagogiska relationerna spänner över undervisningen, varje omsorgssituation och vardagliga möten. Det är ofta lättare att rikta blicken mot undervisningens innehåll, men vi behöver även titta mer medvetet på de små sammanhangen, till exempel övergångar när vi förflyttar oss mellan olika situationer under dagens lopp. Vi behöver analysera hur vi utvecklar de här sammanhangen. Boken ger konkreta exempel och strategier som kan vara ett stöd i arbetet.

Hur ska man kunna få syn på relationerna?

– Ett exempel är att filma sekvenser när pedagoger möter barn för att sedan analysera situationerna. En bra början är att observera situationer som vi är trygga med och så småningom titta på det som vi tycker är svårare. De arbetslag som vågar pröva att filma fortsätter ofta och det ger väldigt mycket.

Tar boken även upp relationer i personalgruppen?

– Ja, hur pedagoger förhåller sig till varandra spelar stor roll för hur möten med barnen och mellan barnen sker.

Vad kan utgöra hinder för pedagogiska relationer?

– Vi har inget tydligt yrkesspråk kring det. Bara ordet rutinsituationer signalerar att det går på rutin, men de situationerna spelar stor roll. Exempelvis när barnen är i hallen för att gå ut, får de en balans i stöd och utmaningar då, och vad det är för kommunikation som sker där?