Den höga personaltätheten ger förskolläraren Maja Eriksson och logopeden Jim Gustafsson goda möjligheter att se varje barn och jobba med deras individuella utveckling.
Så stärker de barn med språkstörningar
”Att barnen känner mig gör det mycket roligare att ha behandling”, säger Jim Gustafsson. Foto: Oskar Omne
Reportage
På Språkförskolan Bamse, för barn med grav språkstörning, är personaltätheten hög.
– Vi har två mål här. Ett är att stärka språket och det andra är att stärka barnen i deras självkänsla och delaktighet, förklarar logopeden Jim Gustafsson.
På gatan utanför syns Södra Station och en pub vars uteservering är fullsatt när vårsolen lyser på Södermalm. Till Språkförskolan Bamse kommer man via en trappa som i sin tur leder till en innergård som hade kunnat ligga var som helst, såväl i en liten som i en stor stad.
Inne i rummet ämnat för högläsning är soffan orange. Amber sitter bredvid förskolläraren Maja Eriksson, som läser ur boken ”Vi är monsterbarn” av Eva Whitebrook. Egentligen är det mindre högläsning än samtal. De diskuterar.
– Jag vet ju att du och Inga-Lill började läsa den här boken i går. Vill du berätta, vilket monster var det ni läste om?
Förskolläraren Maja Eriksson läser och diskuterar med Amber.
Amber svarar att hon inte kommer ihåg och Maja förklarar att de ska börja med att läsa om det gula monstret. Amber replikerar kvickt att hon har en gul tröja på sig i dag.
– Ja, smart!
– Jag vet allting, säger Amber nöjt.
Maja Eriksson läser men flikar in att de snart ska komma till nyckelorden den här dagen (röst, bröst, tanke och skaffa) och att frågan först blir om Amber kommer ihåg hur man tecknar dem, vilka de var och vad de betyder.
– De är lite svåra men jag tror att vi kan lösa dem tillsammans.
Ett monster i boken saknar kläder och Amber påpekar: ”Han är naken.” Andra monster däremot, de har kläder. ”Varför tror du att det är så?” undrar Maja Eriksson.
De pratar om hur monstret ser ut i ansiktet, om att det verkar som om monstret inte är riktigt nöjt med situationen.
– Vi får läsa och lista ut hur hon känner, säger Maja Eriksson.
Hon läser med sin mjuka småländska dialekt om ett litet monster utan röst, den sitter fast i hjärtat, mitt i monstrets bröst. Sedan pratar de två, Maja och Amber, om rösten, om tankar som tänks hela dagarna och om vad det innebär att skaffa något.
Utbyte av kunskaper
På Språkförskolan Bamse går det 24 barn. Alla har de någon form av språkstörning som inte ”ska kunna förklaras av annan funktionsnedsättning, som till exempel autism, intellektuell funktionsnedsättning eller hörselskada”, som det uttrycks på förskolans hemsida. Alla barn har en språkstörningsdiagnos och en detaljerad behandlingsplan.
En stund tidigare, i det stora rummet med fönster ut mot stökiga Rosenlundsgatan, berättade Maja Eriksson och logopeden Jim Gustafsson om hur de tänker kring sitt arbete, hur de kompletterar varandra och om vikten av att utbyta kunskap och erfarenheter.
Jim Gustafsson jobbade inom förskolan innan han blev logoped och han tyckte då att det inte fanns någon där som kunde förklara hur barnen utvecklar språket och hur man kan hjälpa dem med det.
Nyckelorden i stycket barnen läser för tillfället är Skaffa, Tanke, Röst och Bröst. Foto: Oskar Omne.
– En dag kom en logoped, som hade svar på tal, på besök. Någon som hade kunskap, någon som visste: Så här funkar det, konstaterar Jim Gustafsson nu.
Det inspirerade honom att plugga till logoped och göra sin praktik på en språkförskola, för han visste att det var ett sådant jobb han ville ha. Och nu har han det, sedan mer än fyra år tillbaka.
– Jag arbetar med samma barn hela dagarna, hela terminen. Jag får verkligen en relation till barnen, ett förtroende, en allians, i behandlingsrummet och utanför. Att de känner mig gör att det blir mycket roligare att ha behandling, säger Jim Gustafsson som har individuell behandling två gånger i veckan.
Han förklarar att många av barnen, som kommer från runt om i Stockholmsområdet, många av dem med taxi, har ett stukat självförtroende när de börjar på Språkförskolan Bamse för att de tidigare inte har varit så bra på att uttrycka sig.
– Den relationen vi kan bygga upp här är verkligen nödvändig för behandlingen och för att kunna höja den språkliga nivån, menar Jim Gustafsson.
Förskolläraren Maja Eriksson och logopeden Jim Gustafsson kompletterar varandra.
Personaltätheten gynnar arbetet
Han och Maja Eriksson pratar ofta om hur tacksamma de är för att personaltätheten är så hög. Det är åtta barn, tre förskollärare och en logoped. På varje avdelning. Det skapar enorma möjligheter. De kan se varje barn, de kan jobba med varje barn utifrån var de är. Personalen funderar hela tiden på vad de kan utveckla, vad de kan göra annorlunda, och de har tid över till både diskussion och planering.
Maja berättar om sin väg till Bamse, om att hon arbetat på andra förskolor på Södermalm tidigare. Hon skakar på huvudet när hon talar om den stressiga miljön på vanliga förskolor.
– Jag fick möjlighet att komma hit när det blev en ledig tjänst. Vi skapar relationer med barnen med hjälp av språk, det är grunden till allt i vårt jobb. Jag är också väldigt intresserad av de flerspråkiga barnen och håller kurser om det. Det kändes naturligt att söka sig till Bamse, säger Maja Eriksson, som har arbetat i ett och ett halvt år på Språkförskolan Bamse.
Det språkliga jobbar de såklart mycket med, men också med det som Jim Gustafsson var inne på tidigare, att lyfta barnens självkänsla.
– Men det är inte så att allt är problemfritt när de slutar här, barnen kommer att ha svårigheter och utmaningar i skolan, förklarar Maja Eriksson.
Arbetet synliggörs för barnen
De pratar mycket med barnen om varför de är på just Språkförskolan Bamse, om de svårigheter som finns och det gör, menar Maja Eriksson, att barnen blir medvetna om vad de behöver jobba på, men också medvetna om när de klarar saker.
– Barnen kan själva uttrycka det: Jag kan det här nu. Det här har jag lärt mig för att jag har övat, säger Maja Eriksson.
På Södermalm arbetar förskolorna med olika projekt varje år och de senaste åren har det handlat om social hållbarhet. Det är något som Maja och de andra på Språkförskolan Bamse också arbetar mycket med. De pratar med barnen om hur de är mot varandra, om känslor, om vikten av att kunna och våga uttrycka vad man tänker och känner.
Så kan du arbeta med språkutveckling
Fem tips från förskolläraren Maja Eriksson och logopeden Jim Gustafsson:
1. Reflektera kring: När är det bäst att läsa? Se högläsning som en del av undervisningen.
2. Vid högläsning: Välj ut fem nyckelord till barnen att lära sig.
3. Rikta blicken mot ett gemensamt fokus, våga leda barnen.
4. Prata om barnets lärande med barnet.
5. Från generell stimulans till specifik stimulans. För barn med stora språkliga svårigheter är det viktigt att den språkliga träningen är individanpassad. I stället för att försöka lära barnet så många ord som möjligt är det bra att tänka ut några enstaka ord som barnet har förmåga att lära sig, vill lära sig och som på något sätt bidrar till barnets vardagliga kommunikativa förmåga.
När barnen slutar är de både gladare och säkrare, och har hittat sätt att hantera sina svårigheter.
– Här blir de inte barnen som sticker ut. Det hjälper dem, att de känner att de har en tillhörighet, säger Maja Eriksson.
De är överens om att det som verkligen skiljer Språkförskolan Bamse från andra förskolor är att de har strukturer för allting.
– Alla barn behöver strukturer, men speciellt de här barnen. De behöver veta vad vi har gjort och vad vi ska göra, vi är väldigt tydliga här, säger Maja Eriksson.
Språkförskolan Bamse på Södermalm i Stockholm.
Här går 24 barn fördelade på tre avdelningar. På varje avdelning jobbar tre förskollärare och en logoped. Barnen som går här har grava språkstörningar och alla barn får insatser utifrån sina individuella behov. Varje barn har en individuell habiliteringsplan som upprättas varje termin.
LÄS OCKSÅ:
Pokémon fick fart på barnens språk
Tillsammans utvecklar de barnens språk
