Drömmar får liv i bok med stjärnglans

Skolarbetet är viktigt nu, i dag, i stunden. Det är inget som går att skjuta på eller ta tag i senare i livet. Det har niondeklassaren Dieu-Merci Lusilavovo insett under arbetet med boken ”Konsten att drömma stort” som han har skrivit tillsammans med läraren Mikhael Mikalides, hiphop­artisten Linda Pira och andra elever på Storvretskolan i Botkyrka utanför Stockholm.

Innan de började arbeta med boken, som handlar om hur man kan uppnå sina drömmar, var Dieu-Mercis mål i livet att hitta ett jobb och bilda familj. Punkt.

– På senare tid har jag insett att det måste finnas lycka i mitt liv. Inte bara ett jobb, vilket som helst, som jag ska gå till varje dag. Tidigare gömde jag mina drömmar djupt inom mig och vågade inte förmedla dem till andra personer, säger han.

I dag vill han bli fastighetsmäklare, poet eller rappare och har utvecklat olika planer för hur han ska plugga och kämpa för att nå dit.

Det är lite glest i de gula bokhyllorna i Storvretskolans bibliotek, samtidigt som den ljusa och modernt inredda lokalen uppmuntrar till både läsning och samtal i sköna fåtöljer.

Bredvid Dieu-Merci Lusilavovo sitter Waleed Hadidi som berättar att hans dröm började blekna för några år sedan.

– Då gick jag hem och spelade dataspel varje dag efter skolan, och bara glömde bort allting, säger han.

Men nu är han på banan igen och planerar att bli brandman. Andra runt bordet drömmer om att bli rörmokare, läkare, politiker eller lärare.

Hiphopartisten Linda Pira, som har följt och deltagit i det här bokprojektet, sitter med under samtalet, men håller låg profil och låter eleverna prata. Tjejerna i klassen lyser med sin frånvaro. De ville inte missa sin retoriklektion, förklarar läraren Mikhael Mikaledes.

Efter att killarna har delat med sig av sina framtidsplaner konstaterar de att det tyvärr alltid kommer att finnas personer som påpekar att deras drömmar är omöjliga. Men att det inte kommer hindra dem från att sträva dit de vill. 

Storvretskolan har varit i hetluften sedan år 2016 då Skolinspektionen påtalade att en stor del av eleverna inte fick tillräckligt med stöd i undervisningen. Och att många inte kände sig trygga i skolan. Bristerna bedömdes vara mycket allvarliga.

Mikhael Mikalides, läraren bakom bokprojektet ”Konsten att drömma stort”, började arbeta på skolan förra året. Han förklarar att en av orsakerna till att han valde just Storvretskolan var att han ville bidra till att göra skillnad och stärka elevernas framtidshopp. Men hur gör man det? Jo, genom att hjälpa dem att identifiera sina drömmar och genom att stärka elevernas läs- och skrivförmåga.

– Språket är en maktfaktor och en förutsättning för att kunna styra sitt liv. Botkyrka är ett utsatt område där alla inte vågar drömma stora drömmar. Här har över 75 procent av eleverna utländsk bakgrund, säger han.

– Med tanke på att det tar så lång tid att lära sig att läsa och skriva är det inte så konstigt att många tycker att det är ångestladdat, säger han och berättar att även hans mellanstadieelever har deltagit i det här projektet.

En av Mikhael Mikalides metoder för att stärka skrivkulturen på skolan är att utgå från entreprenöriellt lär­ande och att låta människor utanför skolan ta del av elevernas arbete. I det här fallet bokens läsare. Samman­fattningsvis handlar arbetet om att göra undervisningen autentisk – att få eleverna att känna att deras arbete är ”på riktigt”.

– Då gör de sitt yttersta och tar sig an uppgiften på ett annat sätt. På det här viset får de jobba mot en mottagare, en extern aktör, i stället för att enbart arbeta med isolerade övningar. Men jag vill betona att den här typen av arbete inte behöver vara så stort. Det kan räcka med att ge eleverna i uppgift att skriva en saga eller novell som de får läsa upp på en närliggande förskola, exempelvis.

I ”Konsten att drömma stort” får läsaren ta del av elevernas reflektioner och drömmar, alla steg i projektets processarbete och av handledningsmaterial som beskriver hur lärare kan gå tillväga för att hjälpa barn och ungdomar att komma framåt i livet.

Mikhael Mikalides strategi är att låta eleverna jobba med en måltrappa, en slags personlig handlingsplan, som är uppdelad i olika delmål – allt för att maximera möjligheterna att nå sitt mål. En central del i arbetet har varit att även låta eleverna diskutera och vända och vrida på nyckelbegrepp som förebilder, tacksamhet, självkänsla, rädsla, motion och hinder. 

Att utgå från starka förebilder har varit en av utgångspunkterna. Och det är här hiphopartisten Linda Pira kommer in i bilden. Hon involverades som medförfattare och inspiratör och har själv uppnått många av sina mål i livet, trots motstånd.

– Jag känner att jag har mycket gemensamt med de här eleverna. Under min uppväxt upplevde jag ofta att det inte fanns någon vuxen som kunde nå mig. Jag hade adhd, vilket jag fick klarhet i först i vuxen ålder, och förstod inte varför jag var annorlunda. Samtidigt kände jag att jag hade mycket att ge, men jag kunde inte förklara vad för min omgivning.

Därefter berättar hon att hon ofta fick kritik för sitt sätt att skriva och tala: ”Nej, du ska skriva så här, prata så här. Nej, nu använder du slangord igen och det får du inte göra.” 

I dag har hon erövrat språket, som är en central del i hennes yrke som låtskrivare.

– Till slut märkte jag att det var genom att använda mitt eget språk och genom att sluta att anpassa mig som jag kunde förmedla mina känslor och vara den jag är. Och det är därför jag tycker att det här arbetet har varit så fantastiskt – att de här barnen och ungdomarna redan nu har fått verktyg för hur man kan kämpa för att nå sina drömmar, säger Linda Pira.

Eleven Hasan Askarbekov nickar. Hans dröm är att bli frisk och att kunna återvända till Uzbekistan. Och efter det här projektarbetet känner han sig mer förhoppningsfull.

– Jag tycker att alla borde få jobba så här, så att alla lär sig kämpa för att nå sin dröm.

Linda Pira ler stort:

– Gud vad bra sagt!