Pippi Långstrump – från pedagogisk provokation till kanonisering

I december fyller Pippi Långstrump 80 år. Nyligen inkluderades hon också i den omtalade svenska kulturkanonen Så visst finns det skäl att fira denna pigga åttioåring, men också att göra historiska tillbakablickar.

När Astrid Lindgrens ovanliga gestalt såg dagens ljus 1945 blev hon snabbt en litterär sensation, men också en pedagogisk provokation. En av samtidens ledande akademiker och skribenter, John Landqvist, gick hårt åt Pippi och ansåg verket ”pedagogisk undermåligt” och ”en samhällsupplösande smörja”. Att Landqvist var professor i både litteraturhistoria och pedagogik gav inlägget tyngd. Vissa av samtidens lärare, psykologer och kulturdebattörer hängde på: Pippi var en farlig förebild – respektlös, ljög, betedde sig trotsigt, utan att vuxenvärlden satte några gränser. Landqvists hårda ord hindrade dock inte den snabba bokförsäljningen och resten är en formidabel framgångssaga.

Refuserades av Bonniers

Att Bonniers refuserade originalversionen av Pippi Långstrump, räknas också till en av den svenska förlagshistoriens största fadäser. I stället blev Rabén & Sjögren Astrid Lindgrens förlag, en förlagsrelation som varade livet ut.

I boken ”Alltid Astrid” (2012) beskriver litteraturvetaren Ulla Lundqvist sin relation till Astrid Lindgren, som inleddes under arbetet med doktorsavhandlingen om Pippi Långstrump, ett verk som blev klart år 1979. Att ta del av de hjärtliga och hjälpsamma breven från den uppburna författaren Astrid Lindgren till doktoranden Ulla Lundqvist är rörande läsning. Särskilt viktig blev Lindgrens stöttning då Ulla Lundqvist pucklades på av opponenten på sin disputation. På plats i disputationssalen satt Astrid Lindgren, lojalt och stöttande. I ett brev mellan de två lovordar Astrid Lindgren hur Ulla Lundqvist försvarade sig mot opponentens infama påhopp. Och ”lite förbannad” blev Lindgren också på opponenten och dennes fula maktspel.

Väcker känslor utomlands

Gestalten Pippi Långstrump har också väckt polemik utomlands. I översättningar till franska har Pippis rebelliska sidor mildrats, vilket har skapat diskussioner om förlagsredaktörers och översättares gränser. Hur långt får man egentligen anpassa – eller förvanska – ett innehåll?

På hemmaplan har Pippis pappa hamnat i skottgluggen under senare decennier. Är det okej att sälja och tillhandahålla böcker där ”n-ordet” förekommer? Svaret på denna moderna kritik mot en förgången tids språkbruk, har blivit att nutida upplagor av boken benämner Pippis pappa som kung över en söderhavsö, inget annat.

Även för svenska lärare och pedagoger har Pippi varit mer än en färgstark karaktär med röda flätor. Här ges tillfälle att diskutera makt, fostran och barns rätt till egen röst. I klassrummet kan Pippi både fascinera och utmana – hennes sätt att ifrågasätta regler, leka med språket och ta plats rubbar fortfarande vår föreställning om hur barn ”bör” bete sig, speciellt tjejer. Illustrativ är Pippis undran kring varför skolfröken ställer frågor som hon redan vet svaret på.

Men att göra Pippi Långstrump till slagträ i pedagogiska och kulturella debatter är varken vettigt eller värdigt. Litteratur bygger på kreativitet, mångtydighet och frihet, inte dogmer.

Astrid Lindgren visste vad hon gjorde

Astrid Lindgren själv visste vad hon gjorde. Hennes egen barndom präglades av lek och frihet, men också av en stark känsla för rättvisa och barns värde. När hon skrev Pippi under andra världskrigets sista år var det en tid av disciplin, knapphet och konformitet. Så genom Pippi uttrycks viktiga och hoppfulla budskap i tiden. Med kriget och förödelsen hade den auktoritära barnuppfostran tappat sitt värde – att uppfostra till blind lydnad var inte längre gångbart. Att då introducera en flickgestalt som bar hästar, köpte godis för guldpengar och uppfostrade vuxna med samma självklarhet som hon uppfostrade sin apa Herr Nilsson – det var inget mindre än en litterär revolution.

Under åren har denna numera kanoniserade Pippi tolkats mångfaldigt i böcker, filmer och teateruppsättningar, alltid med samma kärna: modet att gå sin egen väg. För lärarkåren är frågan evigt aktuell, men också en utmaning. Hur ger man utrymme för elevernas egen kraft och fantasi, utan att förlora struktur och riktning? Pippi visar på risken med att kväva barns nyfikenhet, men också på svårigheten att leva i ett samhälle helt utan gränser. I Pippigestalten finns, trots alla tokroliga upptåg och påhitt, även en sorglig botten: ett ensamt barn som får klara sig själv. Men, som i många av Astrid Lindgrens berättelser, hjälper fantasin oss att hantera livet, ett ljus som värmer och förvandlar verklighetens trånga gränser.

Erik Cardelus, fil. dr i språkdidaktik och legitimerad gymnasielärare i svenska, historia och moderna språk

LÄS ÄVEN

Nya lärare har fått praktikchock i alla tider

Tips: Svenska klassiker perfekta som examenspresent

Skolstudien fyller 50 – detta säger den idag

Lästipsen: Den finlandssvenska kulturen är en guldgruva

Lästips: Självutlämnande prosa utan pedagogiska pekpinnar