1. LÄRARENS ANSVAR

Skolan är obegripligt motsägelsefull ibland. Elever ska hantera svåra uppgifter, samtidigt som de blir fråntagna möjligheten att ansvara för sådant som de allra flesta faktiskt har förmåga att klara av. Å ena sidan förväntas elever besitta komplex kunskap om lärande då Skolverket menar att:

”Elevernas möjligheter att lära och utvecklas ökar när lärare utgår från deras intressen och erfarenheter. Därför är det bra med elevinflytande när undervisningen planeras, genomförs och utvärderas. Elevinflytande i undervisningen kan bland annat handla om: 

• vilket läromedel som ska användas, 
• på vilket sätt en uppgift ska redovisas, 
• vilka arbetsformer man ska använda.”

Å andra sidan har elever stundtals svårt att hålla ordning på penna, sudd och läroböcker. Lärare har under lång tid blivit uppmanade av skolmyndigheter att göra undervisningen mer tillgänglig för alla elever och utrustar klassrummen med extra uppsättningar av nämnda ting. Att göra det Skolverket föreslår, att låta elever vara med och bestämma om undervisningens innehåll och utformning, innebär inte enbart ett underkännande av lärarens kunskap, mandat och ansvar. Det är dessutom högt ställda krav som kan få långtgående konsekvenser för elevers lärande.

”Letar fakta på internet”

Elever får redan tidigt i grundskolan möta uppgifter där de ska leta, sortera och värdera källor, för att därefter göra lämpliga urval när de ”letar fakta på internet”. Att genomföra en sådan sökning erfordrar djupa kunskaper om ämnet och generella kunskaper inom en mängd olika områden. För att kunna göra effektiva och korrekta val måste dessa baseras på en rad olika överväganden som vi inte ens överlåter till universitetsstuderande att göra själva. Självklart ska läraren tillhandahålla åldersadekvat och relevant material som undervisningen baseras på, till exempel läromedel, fackböcker, skönlitterära texter, artiklar, reportage och länkar på internet.

I Skolinspektionens frågeformulär till elever och vårdnadshavare ställs frågor som: ”Kan ni påverka hur ni lär er, exempelvis val av arbetsformer (grupparbete, enskilt, redovisningssätt)?” Inte alltför sällan tillämpar skolan grupparbeten, där eleverna får välja var de läser, skriver, talar och tänker. De hamnar i grupprum, korridorer och utomhus, överallt förutom just i klassrummet där läraren är. Eleverna förväntas hantera rollfördelning, socialt samspel och autonomi utan vuxennärvaro, samt parera för störningsmoment och undvika lockande distraktioner. Många elever har svårt med detta – såklart. Självfallet ska läraren styra, utifrån enskilda elevers och hela gruppens behov, hur undervisningen ska formeras.

”Väljer det som känns bra”

I lärares egna utvärderingar brukar elever önska hur undervisningen ska bedrivas så att de lär sig bäst. Vanliga förslag är titta på film, göra något roligt med Ipaden, samt slippa läsa och skriva. Att lära sig är jobbigt och stundtals frustrerande. För att överföra kunskap till långtidsminnet krävs flera, ofta mödosamma, steg. Eleverna vet oftast själva inte hur man lär sig bäst. Faktum är att de nästan alltid väljer det som känns bra, men som är minst effektivt. Det är därför lärarens ansvar att undervisningen består av lärandets alla nödvändiga steg.

Ingen annan än läraren ska ansvara för undervisningens innehåll och utformning. Läraren ska kontrollera vad som sker i klassrummet, på vilket sätt och under vilka former. En sådan auktoritet ska inte förväxlas med den mycket uttjatade nidbilden av en auktoritär lärare som likt Caligula i den gamla filmen ”Hets” styr eleverna med järnhand. Läraren kan leda med lyhördhet och värme, samtidigt som denne håller eleverna i en fast hand. Då vet de vad som gäller. En fast och varm hand skapar trygghet och faktiska förutsättningar att lära sig vad än Skolverket säger.

2. ELEVENS ANSVAR

Med samma fasta hand som läraren skapar förutsättningar för lärande, kan läraren också åstadkomma studiero om denne styr spelreglerna i klassrummet, till exempel vem som pratar och om vad. För en tid sedan undervisade jag en grupp som uppvisade en del problematiska beteenden. Eleverna vandrade omotiverat omkring, störde varandra genom att ropa tvärs över klassrummet, pratade utan att räcka upp handen, avbröt medan jag läste, och var snabba att anmärka varandras felsteg. Jag förklarade för eleverna att gruppen behövde studiero och ökad respekt för varandras lärande. Jag presenterade en lista som jag förväntade mig att de skulle följa: 

• Jag sitter på min plats
• Jag fokuserar på mina uppgifter
• Jag lyssnar när någon pratar
• Jag räcker upp handen
• Jag pratar när jag har fått ordet
  

I början fick jag återvända till reglerna vid varje lektion för att påminna genom tydliga markeringar med hela handen. Ibland krävdes individuella samtal efter lektionen. Efter ett tag räckte det med en vänlig, men bestämd blick, för att korrigera. Att frambringa studiero är ett envist arbete som kräver lärarens tålamod. Det går aldrig att göra avkall på det man vill uppnå. Tålamodet att försöka upprätthålla studiero och respekten för varandra är lärarens ansvar att aldrig tappa. Ansvaret att förhålla sig till och följa reglerna är elevernas. Om reglerna bryts, måste lärare ibland samverka med andra för att nå effekt. Om det inte hjälper måste skolan såklart ha ytterligare beredskap för att hantera elever som förstör studieron i klassen. 

Har svårare att bibehålla fokus

Men bara för att det råder studiero är det inte säkert att eleverna lär sig. En gång undervisade jag om litteraturhistoria i en klass. Jag högläste, stannade upp, visade vackra bilder och förklarade bakgrunden till ord som akilleshäl, sisyfosarbete och oidipuskomplex. Jag dikterade innehållet. Eleverna fick hålla orden i huvudet och formulera orden i skrift. Eleverna gavs tid att konstruera frågor om innehållet och förhöra varandra. Nästa lektion upprepade vi stegen med ett nytt innehåll. I en annan klass skapade jag aktiviteter om ord ur boken vi läste och liknande steg som ovan beskrivits genomfördes. Båda klassernas aktiviteter följdes av förhör som inte alls gick lika bra som förväntat.

Jag upplever att det har blivit svårare för elever att bibehålla fokus, vilket många lärare vittnar om. Det gäller såväl att erövra kunskaper om litteraturvetenskap och ord, som att delta i läsningen av ett skönlitterärt verk. Det är allt färre elever som anstränger sig för att lära. Dessa elever är heller inte riktigt medvetna om att den egna prestationen är direkt avgörande för resultatet. En för stor andel av eleverna kopierar delar av innehållet på tavlan, utan att fundera så mycket vad de skriver. Det krävs dock många fler aktiviteter för att kunskapen ska fastna. De hoppar över viktiga och ansträngande delar av lärandet som att skapa frågor med fullständiga svar, testa sig själva, omformulera med egna ord och repetera, både i skolan och hemma.

Måste förstå att det krävs ansträngning

Därför pratar jag allt oftare pratar med mina elever om just ansträngning. Jag försöker trumma in i elevernas huvuden att den egna prestationen är av mycket stor betydelse för både lärande och resultat. Tre ordbilder, som bildar akronymen FIA, hänger i klassrummet som ständig påminnelse.

• FLIT: ihärdighet; att vara arbetsam
• INSIKT: uppnådd förståelse av orsaker, konsekvenser och samband
• ANSVAR: skyldighet att det ska fungera, samt ta konsekvenserna om så inte sker

Om eleven väljer att inte anstränga sig går det inte att lära sig, hur mycket läraren än försöker. Ju tidigare eleven förstår sambandet mellan insats och utfall, desto bättre förutsättningar får eleven att lära sig under hela sin skoltid. Eleven lär sig mer om det är just denne som är lite skönt trött, och inte läraren som är helt slutkörd, efter lektionen. När eleven når den insikten blir det inte så jobbigt längre att kämpa lite. Eleven får ju också en belöning – kunskap.

3. HEMMETS ANSVAR

Läraren ansvarar för att utforma undervisningen så att eleverna får goda förutsättningar att lära sig. Eleven ansvarar för att delta i undervisningen enligt bästa förmåga. För att eleven ska lyckas krävs alltså att både lärare och elev tillsammans tar ansvar för det som sker i klassrummet. Läraren bör förstås vara lyhörd och testa olika vägar till kunskap som är alla och enskilda elever till gagn, precis som eleven är skyldig att följa dessa. Men inga försök i världen hjälper om eleven är trött, ofokuserad, hungrig och orkeslös.

Barn i åldrarna 6–11 år behöver ungefär 10–11 timmars sömn och ungdomar i tonåren cirka 8–9 timmar. Enligt undersökningen ”Skolbarns hälsovanor” (2021–22) svarade 60 procent av 15-åriga flickor att de hade svårt att somna minst en gång i veckan. Hälften av alla pojkar upplevde samma problem. 18 procent av flickorna och 13 procent av pojkarna hade svårt att somna varje dag. I avhandlingen ”Jag vill sova, men kan inte” uppger mer än hälften av 15-åringarna att de sover mindre än åtta timmar varje natt.

Tar med sig mobilen till sängen

I ”Ungar och medier” från 2025 uppger 23 procent av 9–12-åringar att de använder mobilen på natten, varav 10 procent flera gånger i veckan. I gruppen 13–16 år använder 39 procent mobilen varje natt och i den äldsta gruppen, 17–18 år, är andelen 54 procent. Barn och unga som tror att sömnen påverkas negativt av generell medieanvändning ökar med stigande ålder, från 16 procent i den yngsta gruppen till 46 procent i den äldsta. Samma mönster gäller för medieanvändning som leder till att de inte gör andra saker, exempelvis läxläsning. I den yngsta gruppen svarar 35 procent att det sker flera gånger i veckan. I de två äldsta elevgrupperna anger 48 respektive 58 procent att så sker. Hälften av tonåringarna upplever alltså att medieanvändningen går ut över andra saker som de borde göra.

De flesta elever äter frukost varje vardag, men andelen har minskat över tid. Av 11-åringarna anger 81 procent av flickorna och 85 procent av pojkarna att de äter frukost, jämfört med 90 procent tjugo år tidigare. Andelen som äter måltider med familjen varje dag är hög, men är högre bland 11-åringar än 15-åringar. 92 procent av 11-åringarna äter vanligtvis med familjen, jämfört med 86 procent bland 15-åriga flickor och 87 procent bland 15-åriga pojkar. Enligt Livsmedelsverket äter 20–36 procent av eleverna i årskurs 5–8 inte skollunch varje dag. Baserat på de tomma platserna i vår matsal gissar jag att andelen och frekvensen egentligen är ännu högre.

Flickor är i lägre grad än jämnåriga pojkar fysiskt aktiva en timme per dag. Bland 11-åringar är 14 procent av flickorna och 24 procent av pojkarna fysiskt aktiva en timme per dag. Andelen som tillbringar sin fritid sittande är lägst bland 11-åriga flickor och högst bland 15-åriga flickor, 33 respektive 44 procent. Bland pojkar är andelen stillasittande 37–44 procent.

Prata om detta på utvecklingssamtal

Inför utvecklingssamtal brukar jag prata med eleverna om vikten av sömn, kost och motion genom att referera till aktuella undersökningar. Vi pratar även om hur användandet av mobiltelefon och andra digitala enheter påverkar eleverna i deras vardag och skolan. Eleverna funderar på frågor som rör trivsel, studiero, närvaro, pluggvanor och resultat, men även om ovan nämnda grundläggande behov. De är förvånansvärt uppriktiga när vi samtalar om deras vanor. 

Ibland vet föräldrar (och lärare) inte riktigt hur läget är, eftersom ingen har ställt dessa frågor tidigare. Att ägna några minuter av samtalet om sömn, mobiltelefon, kost och motion kan ge hemmen både kännedom och förutsättningar att ta ansvar för att rusta eleven på bästa sätt inför skoldagen. I dessa frågor är det ofta framgångsrikt att skolan samverkar med hemmen. Skolan skulle kanske initiera dessa samtal lite oftare?

Fredrik Sandström är svensklärare på högstadiet på Gäddgårdsskolan i Arboga, krönikör i Ämnesläraren och redaktör för Lektionsbanken.

LÄS ÄVEN

Sandström: Svensk skola har kollapsat och politikerna är helt vilse

Sandström: Skolans giftiga cocktail räddar ekonomin – men sänker elever och lärare

Sandström: Skolans nya ABC gör mig dyster

Sandström: Utan läromedel förlorar alla riktning

Sandström: Elevens fråga lämnade mig svarslös

Sandström: Läraryrket har gjort mig till samlare

Sandström: Hur ofta är det tyst i ditt klassrum?