Så här kan det se ut när Fredrik Sandström gått igenom elevernas texter.
Sandström: Dags att använda skriftspråket i skolan igen
Krönika Elever som läser och skriver mindre omger sig alltmer med talspråk. Talspråket är diffust, situationsbundet och flyktigt. Skriftspråket är stringent, allmängiltigt och beständigt, skriver svenskläraren Fredrik Sandström.
8 procent av eleverna i årskurs 6 läser fem sidor eller mer sammanhängande skönlitterär text under en skoldag. För 15 år sedan var motsvarande siffra 44 procent. I årskurs nio har andelen minskat från 31 till 6 procent (Drastiskt ras för läsningen i skolan). ”Det finns inte utrymme för läsning”, svarar lärare. Om läsning inte ryms inom ramen för undervisningen eller planeringstiden är dock oklart. Alldeles oavsett är det anmärkningsvärt att skolan inte prioriterar läsning högre. Läsning kräver nämligen, för både elever och lärare, att den ges tid.
Sakprosa och skönlitterära texter har under lång tid fasats ut från skolan. Nedlagda bibliotek och tomma lärobokshyllor vittnar om ett paradigmskifte där läsning ersatts av andra aktiviteter. Exakt av vad är svårt att säkerställa, men jag är förmodligen inte ensam om att via mina barn ha fått länkar till ”pedagogiska” och förenklade kortfilmer, begreppslistor och powerpoint-presentationer i svårnavigerade digitala system. Det Ray Bradbury en gång uttryckte om framtiden i ”Fahrenheit 451”, där människan konsumerar korta och förenklade versioner av böcker och information, känns skrämmande aktuellt: ”Klassiska dramer skärs ner till radioföreställningar på femton minuter, så skärs de ner ytterligare för att gå in i en bokspalt med två minuters lästid, varpå de slutligen dyker upp som en resumé på tio eller tolv rader i en uppslagsbok.” Om vi nöjer oss med det, räcker det väl också med att eleverna skriver några enstaka ord hämtade från talspråket som svar på våra frågor?
”Talspråket är diffust”
Elever som läser och skriver mindre omger sig alltmer med talspråk. Talspråket är diffust, situationsbundet och flyktigt. Skriftspråket är stringent, allmängiltigt och beständigt. I skolan kan vi läsa, läsa och läsa för att eleverna ska erövra språk och innehåll genom texterna. Det är ett tålmodigt och mödosamt arbete utan avbockningsbart slut. Eleverna lär sig en sak i taget och närmar sig steg för steg ett rikare, djupare och mer nyanserat språk. För att ge eleverna tillgång till skriftspråket, och därigenom lära sig att behärska att både läsa och skriva på många olika sätt, är textvalet av särskild betydelse. När jag väljer texter som jag skapar undervisning om och med fokuserar jag ofta på tre saker: innehåll, språk och vilka aktiviteter som möjliga att genomföra om och med texten.
Innan vi läser ”När Emil gjorde en bravad så att hela Lönneberga jublade” av Astrid Lindgren, läser vi en kort faktatext om hur Sverige såg ut under 1900-talets första hälft. Jag plockar ut nyckelord, förklarar dem och formulerar fullständiga meningar med abstrakta ord som bondesamhälle, demografi och urbanisering. Eleverna skriver av, ord för ord, och till slut har de fått ihop en fristående text.
Därefter njuter vi av den fantastiska skildringen av den lilla människans kamp mot naturens enorma krafter. Efteråt blickar vi tillbaka och upptäcker hur Astrid Lindgrens språk skapar atmosfär, kopplingar till naturen frambringar stämningar och parallellhandlingar med inre monolog fördjupar bilden av Emils och Alfreds vänskap. Vi letar efter dramaturgiska stegringar och textens klimax. Med Astrid Lindgrens berättelse och språk som inspiration ges eleverna förutsättningar att skriva egna skildringar av en vänskap som sätts på prov. De omsätter orden, uttrycken och bilderna i sitt skrivande.
Markerar med olika färger
Eleverna skriver fullständiga och innehållsrika texter när de använder Astrid Lindgrens text som förebild. Jag markerar delar av elevernas texter med olika färger och visar var eleverna har lyckats väl med dramaturgi och bildspråk. Unga läsare och skribenter kämpar förstås med att behärska orden och meningarna. Eleverna skriver ofta som de talar och därför har texterna en uppsjö av språkliga fel som rör till exempel: stilnivå, stavning, särskrivning, ändelser, meningsbyggnad, tempus och pronomen. Med en tredje färg markeras några av dem i en utvald del av texten för att eleverna ska kunna identifiera vilka fel de har gjort och därefter korrigera dem.
Så här kan den textnära undervisningen fortsätta, lektion efter lektion. Eleverna läser, skriver och omvandlar förståelsen av texten till egna uttryck där varje ord spelar roll. Eller har dystopin redan blivit verklighet? undrar jag när mobilen meddelar att ännu en notis är publicerad i lärplattformen.
– Pling! Underlag till nästa inlämningsuppgift finns nu att ladda ned.
Fredrik Sandström är svensklärare på högstadiet på Gäddgårdsskolan i Arboga och redaktör för Lektionsbanken.
LÄS ÄVEN
Sandström: Viktigt att låta eleverna möta litteratur som ger hopp
Sandström: Jobbannonser för lärare är sorglig läsning
Sandström: Därför vägrade eleven släppa min bok
Sandström: Mögliga och borttappade böcker är ett tecken i tiden
