Linus Karlsson och hans lärare Mari Hedestad diskuterar om vad som är viktigt att tänka på i en butik.
Här lär eleverna för livet
Uppgifterna är många för Ida Nygaard som går på Norrköpings lärlingsgymnasium. På apl i butiken frontar hon varor så att de är väl synliga.
Reportage På Norrköpings Lärlingsgymnasium är eleverna ute på apl minst 50 procent av tiden. Det gäller även de elever som går den fyraåriga anpassade utbildningen som ska göra att de klarar sig själva och även ta sig ut i arbetslivet.
Strålkastarna på Platinumcars Arena, det som tidigare hette Idrottsparken, syns från entrén till Norrköpings Lärlingsgymnasium, som i sin tur ligger alldeles bredvid Ebersteinska gymnasiet.
Mari Hedestad är mentor och yrkeslärare på inriktningen Handel, administration och varuhantering för elever som går anpassat gymnasium i årskurs 1 och 2. Den här förmiddagen sitter hon i ett litet grupprum tillsammans med eleven Linus Karlsson. Han som bär en grön bakåtvänd keps har precis kommit tillbaka från en tre veckor lång apl-period på en butik i Söderköping.
– Allt var bra där. Kollegorna var snälla, säger Linus Karlsson.
Inför apl-perioden hade han och Mari Hedestad pratat om till exempel kundbemötande. I grupprummet fnissar nu både Linus och Mari högt när de tänker på den film som finns som bevis.
I filmen syns en mycket arg person som jobbar i en butik. Personen snackar i telefon och säger en massa saker högt, sådant som man helst inte säger om man arbetar i en affär och har kunder omkring sig. Det är Mari Hedestad som i filmen spelar personen som arbetar i butiken och eleverna som är kunderna.
Liverpool-supportern Linus Karlsson ser nöjd ut när han berättar om skolan även om han är lite mer tystlåten och fåordig än vanligt i dag. Han trivs med sina två klasskamrater, trots att de inte har samma favoritlag och han trivs med lärarna. Han går i ettan och har ett tydligt mål, han vill jobba i butik efter gymnasiet.
– Jag tycker om att hjälpa personer när de frågar efter något som de letar efter, berättar Linus Karlsson som lägger till att det svåraste hittills har varit att hitta rätt bland kylvarorna.
Får mycket av eleverna
Varje dag sedan hon började på skolan för snart två år sedan, pendlar Mari Hedestad från Linköping till Norrköping, det gör hon gladeligen, poängterar hon.
– Jag kan sitta i bilen och tänka: Gud vad jag trivs med mitt jobb. Jag får så mycket tillbaka från eleverna. Jag har jobbat som yrkeslärare i många år. Där har jag också jobbat med anpassning och har haft elever med till exempel adhd och autism. Då kände jag att jag inte riktigt hann med att göra anpassningarna och gjordes det för mycket anpassningar blev eleverna nästan kränkta, säger Mari Hedestad.
När hon nu arbetar på en anpassad gymnasieskola är känslan att hon verkligen gör skillnad, för att behoven är större.
– Det kunde jag förstås känna innan också men det är de här eleverna som har lite svårigheter, som sticker ut, som jag alltid har fastnat för, konstaterar Mari Hedestad.
Så fort det är något kring en elev som inte fungerar, att eleven inte kommer till sin apl-plats eller vad det nu är, då triggas hon och bestämmer sig för att ta reda på vad som ligger bakom problemet.
– Vissa elever kan ju ha gått flera år här och de är nära studenten och ändå har vi inte nått fram till honom eller henne, vad beror det på? Halva vår utbildning är lärlingstid så vi måste ha elever som klarar av det, det måste bara gå, understryker Mari Hedestad, som har arbetat som yrkeslärare i tio år och nu utbildar sig till speciallärare.
Stolt på jobbet
Hon utstrålar stolthet över det arbete hon och hennes kollegor gör. Inte minst lyfter hon fram de öppna dörrarna, personalens förmåga att snappa upp det som sägs och görs. Mari lyfter också lärarnas flexibilitet. De löser det som händer, de problem som dyker upp.
– Direktkontakten med vårdnadshavarna är viktig, precis som alla samtalen med eleverna. När man undervisar de här eleverna då lär man dem för att de ska lära sig att leva livet, för att de ska klara sig i livet. De ska en dag bo själva. Antingen ska de ha en god man som ska hjälpa dem med räkningar och annat eller så ska de klara av det själva och då måste de veta hur man ska göra, säger Mari Hedestad.
Hon poängterar att de ska känna sig delaktiga och hela tiden utvecklas. Det eleverna lär sig ska vara så matnyttigt som möjligt, det ska inte bara handla om yrkes- och ämneskunskap.
– Vi äter frukost tillsammans varje morgon. Det är mycket för att många struntar i frukosten men får de frukost då kan de koncentrera sig bättre. Då kollar vi på nyheterna också. Eleverna har ibland svårt att veta om det är verklighet eller inte när de tittar på till exempel Youtube, så då pratar vi om det, om det eleverna snackar om just nu, förklarar Mari Hedestad.
Det fjärde året handlar mycket om att lotsa eleverna in i framtiden och frågan är om det blir daglig verksamhet för dem eller om ett riktigt jobb väntar. Då kommer Arbetsförmedlingen in i bilden för att testa hur många timmar eleverna klarar av att jobba och hur självgående de är.
Viktigt att förbereda apl
Från början är hon som säger att hon älskar extraanpassningar, utbildad florist och hoppar fortfarande in då och då, när det behövs. Men saknar det jobbet, det gör Mari Hedestad inte. Hon för tillbaka samtalet till apl-platserna och till vikten av att förklara för handledarna där vilka behov eleverna har.
– Jag tycker att det fungerar bra för det mesta. Det gäller att de ansvariga i butikerna engagerar sig. Men det gäller också att vi som skola förbereder eleven för apl och som lärare kan man även vara på plats och jobba tillsammans med eleven. Det är dessutom ett bra sätt att upptäcka om det är något som saknas i handledningen, säger Mari Hedestad och lägger till att eleven ska veta vad som förväntas och vad den ska göra härnäst.
Mari Hedestad betonar att det är viktigt att eleverna tackar ja till sysselsättning efter studenten. Det kan vara vanlig anställning, arbete med lönebidrag, en form av anpassad anställning - inom Samhall till exempel eller daglig verksamhet. Under tiden med anpassad anställning kan man ockå söka annat jobb.
Snart börjar en ny lektion men först åker vi och hälsar på Ida Nygaard som går sitt tredje år på skolan. Ida står och packar upp varor, just nu majs, när vi kommer till butiken i stadsdelen Risängen.
Hon ler brett och nöjt när hon pratar om att hon kan fronta varor, hon plockar fram alla varor så att de inte står intryckta på hyllorna. Hon är här tre timmar varje dag och hon har roligt med sina arbetskamrater.
– När jag slutar skolan vill jag skapa något eget, ha ett eget företag, säger Ida Nygaard.
Läs mer:
