Samarbetet som stärker yrkesprogrammen

Diana Storvik och Tina Trollefur, bägge specialpedagoger, har skrivit boken ”Studiestrategier på yrkesprogram: För en sammanhållen utbildning”. För just detta är ett av problemen i dag, något som både Skolinspektionen och Skolverket har uppmärksammat: Det finns en bristande enhetlighet i yrkesutbildningarna, kvaliteten varierar och samarbetet mellan de teoretiska och praktiska ämnena haltar. 

– Det här är en viktig fråga för hela samhället. Det finns en enorm efterfrågan bland arbetsgivare på många av dessa elevers kompetenser, därför är det så viktigt att utbildningarna håller hög kvalitet, säger Tina Trollefur.

Detta är en ledningsfråga som rektorer måste fästa ännu mer vikt vid.

Det har länge varit en utmaning för skolor att få till ett fungerande samarbete mellan ämneslärarna och yrkeslärarna – och den blev ännu större när fler elever började läsa teoretiska ämnen från år 2023, i samband med att högskolebehörigheten återinfördes. På stora skolor, som erbjuder alla gymnasieprogram, är det extra svårt. Det är inte ovanligt att eleverna på yrkesprogrammen på dessa skolor håller till i egna lokaler med alltför lite löpande kontakt med sina ämneslärare.

– Detta är en ledningsfråga som rektorer måste fästa ännu mer vikt vid. Lärare i praktiska och teoretiska ämnen måste få tid att utarbeta strategier för att knyta ihop undervisningen och göra den mer sammanhållen. Utveckla sitt kollegiala lärande, helt enkelt, säger Tina Trollefur.

Lärare i engelska på fordonsprogrammet skulle till exempel kunna ha fler lektioner i maskinhallen, där eleverna får jobba med ny vokabulär direkt kopplad till fordonen framför dem. Tina Trollefur själv lyfter ett exempel från sin tid som lärare i svenska på ett naturbruksgymnasium.

– När vi skulle jobba med muntlig presentation var vi i stallet. Där fick eleverna uppgiften att hålla ett argumenterande tal inför en påhittad kund som skulle köpa en av hästarna. 

Stora arbetsinsatser

Det som gör samarbetet på yrkesprogrammen extra svårt är att yrkes- och ämneslärarna också behöver hitta en fungerande dialog med handledarna på APL-platserna. Diana Storvik beskriver hur knepigt det kan vara:

– Redan att hitta APL-platser är svårt och kräver stora arbetsinsatser, sedan tycks inte energin räcka till för att även fördjupa lärandet ihop med handledarna där.

För en tid sedan jobbade Diana Storvik på handelsprogrammet där hon vid ett tillfälle pratade med föreståndaren för en butik där en elev gjorde praktik. Det som sedan hände visar att det inte behövs så mycket för att få samarbetet mellan skolan och arbetsgivaren att fungera bättre.

– Flickan var väldigt duktig, men handledaren var bekymrad över att hon aldrig gick fram till kunderna och frågade om de behövde hjälp. När vi berättade att hon hade autism och behövde tydliga instruktioner kring det sociala samspelet blev det snabbt bättre. Flickan fick senare extrajobb i butiken!

Skriver loggbok

I boken skriver de hur man kan få ut så mycket mer från APL-tiden genom en välstrukturerad studiestrategi enkom för denna praktikperiod.

– Eleverna behöver förberedas inför praktiken. De behöver skriva loggbok under själva praktiken och sedan berätta om sina lärdomar efteråt. En bra modell är att låta dem tala inför klassen om sina erfarenheter, då knyts lärandet från praktikplatsen också ihop med svenskämnet. APL måste bli en naturlig och integrerad del av lärandet, säger Diana Storvik.

Bägge författarna efterlyser mer tid för ”reflektion” på yrkesprogrammen, ja på alla gymnasieprogram.

– Vi vet att det är ont om tid, vi förstår att man känner behov av att hasta vidare till nästa steg, säger Tina Trollefur. Men det är enormt viktigt för lärandet att eleverna också hinner reflektera.

LÄS MER:

Så ska fler yrkeselever klara behörigheten

De mixar yrkeskunskaper

Kämpigt att läsa in behörighet