Anpassad skola: Emma & Olle jobbar kämpar för förändring
Här har Emma och Olle just föreläst för Stockholms stads utbildningsförvaltning.
Tema Emma Åkrok och Olle Cleve har själva upplevt hur förväntningarna kan vara låga och dörrarna stängda för elever i anpassad skola. Nu reser de runt i Sverige för att förändra bilden.
Läs alla artiklar i temat
– Vi kan mer än vad många tror, men vi måste få chansen att visa det, säger Emma.
De har gått från att vara elever i både grundskola och anpassad gymnasieskola till att i dag stå på scener runt om i landet. Genom föreläsningar, debattartiklar och samtal med lärare, rektorer och politiker vill de visa att elever med intellektuell funktionsnedsättning inte bara behöver stöd – de behöver bli tagna på allvar. De betonar att undervisningen i anpassad skola måste vara mer än att bara träna på vardagsfärdigheter.
– Det handlar inte bara om att klara livet. Vi vill utvecklas, utmanas och få samma möjligheter som andra elever, säger Olle.
Fördomarna sitter djupt. Kommentarer om att de är konstiga, inte kan något eller borde nöja sig med det lilla hörde till vardagen under skoltiden. När särskolan bytte namn till anpassad skola var förhoppningen att förändringen skulle gå djupare.
– Vad gör ett namnbyte om man ändå ser på oss som att vi inte kan? säger Emma, och Olle beskriver hur bytet till den anpassade skolan blev ett avgörande livsbeslut:
– Det var det bästa jag gjort. Jag fick vänner, jag fick trygghet, jag fick börja om.
Folk vill vara snälla, men framställer oss som att vi ska vara glada för småsaker.
De vet också vad som krävs för att det ska fungera. De berättar om hur det avgörande är att möta lärare som ser deras potential och vågar utmana.
– När vi får undervisning som utmanar oss och när vi får möta lärare som tror på oss, då händer det saker, säger Emma. Då växer vi.
Hon minns särskilt en situation från ett sommarjobb efter gymnasiet. En kollega frågade om hon skulle plugga vidare som många andra.
– Jag tänkte att, nej, det kan jag ju inte. Jag får ju inte ens göra det. Men jag sa bara att jag ville jobba nästa år. Jag ljög, för jag orkade inte förklara. Det hade varit roligt att kunna svara att jag skulle plugga vidare, men den möjligheten finns inte för oss.
Olle berättar om hur välviljan från omgivningen ofta landar snett:
– Man ser det hela tiden. Folk vill vara snälla, men det blir lätt att vi framställs som att vi ska vara glada för småsaker, säger han och minns en skylt på en glasskiosk där det stod att barn med funktionsnedsättning bjuds på glass.
– Det låter kanske fint, men det blir fel. Det känns som att man ska vara nöjd bara för att man får en glass, som att det räcker. Det är inte det vi behöver. Vi behöver bli tagna på allvar.
Emma Åkrok och Olle Cleve ser sitt arbete som en kamp för att förändra skolan – och synen på dem som går där. Det handlar om att få en undervisning som utmanar och skapar möjlig-heter, inte begränsningar.
LÄS ÄVEN
