Anpassad skola: Lära för vuxenlivet

Författaren och specialpedagogen Diana Storvik bytte den vanliga skolan mot anpassad skola. Sina metoder tog hon med sig – med ännu större fokus på tydlighet och struktur. 

– Jag kommer också närmare eleverna här. På musiklektionen sitter jag inte och observerar, jag sjunger med!

Vi träffas i lunchrestaurangen på Frejagymnasiet i Mölndal. När Diana ringde och bokade bord åt oss svarade en av ele-verna på programmet för hotell, restaurang och bageri. 

– Det är en stor fördel på en anpassad gymnasieskola att eleverna får träna i verkliga arbetssituationer.

Självkänsla är en del av utbildningen.

För elever med intellektuella funktionshinder är det extra viktigt med repetition. Här på restaurangen får de vara med och laga lunch tre dagar i veckan, de får stå i kassan och de får servera. Förstaårseleven Lea kommer ut till vårt bord med väldoftande laxpaj på en bädd av salladsblad.

– Det bästa med att vara här är att jag får träffa gäster, säger hon. Och att jag får lägga upp maten på ett fint sätt.

Lea har också Diana som lärare i religion på fredagar.

– Religion med Diana är bäst! Jag gillar svenska och engelska också.

Diana har eleverna i årskurs 1 i religion för att ”det är väldigt roligt och givande”, men också av en annan orsak:

– Jag vill tidigt lära känna eleverna och få en egen bild av dem, de kommer ju att vara här i fyra år. Det blir ett bra stöd i mitt arbete framåt.

Utöver lärarna jobbar hon dagligen nära två andra yrkesgrupper på skolan: assistenter och aktiveringspedagoger. De spelar en nyckelroll, i synnerhet för eleverna på individuellt program.

– Assistenterna märker detaljer i vardagen, små framsteg som att de lärt sig knyta skorna eller hitta till rätt lokal, detaljer som är viktiga för både läraren och oss i elevhälsoteamet att känna till. Elever kan ju visa sitt kunnande i fler sammanhang än bara i klassrummet.

Diana kom till skolan för två år sedan, en av hennes huvuduppgifter var att utveckla elevhälsoarbetet.

– Numera har vi elevhälsomöten för alla klasser fyra gånger per läsår. Det innebär att jag har sådana möten varje tisdag, där ska röster från alla som arbetar med klassen komma med. Allas bilder är lika viktiga.

Lea kommer förbi bordet och frågar hur det smakar – service och bemötande är förstås en viktig del av utbildningen. Hon slinker tillbaka in i köket igen där det är färre elever än vanligt, sex av hennes skolkamrater är i – Nairobi i Kenya.

Frejagymnasiet är den enda anpassade gymnasie-skolan i landet där elever gör del av sin praktik, sin APL, utanför Europa. På bordet bredvid oss i matsalen sitter rektor Eva Torgerson med några medarbetare, hon lyser av stolthet när hon får berätta om praktikanterna i Afrika:

– Det är fjärde året som vi skickar ner elever, de får jobba på ett bageri som drivs av en stiftelse i utkanten av ett slumområde i Nairobi. Och de växer något otroligt av resan! Av att få se en annan kultur, möta fattigdom, vara ifrån sina föräldrar och bli mer självständiga.

Dessa elever behöver mer stöd än elever på ett vanligt gymnasium, så med på resan är tre ur personalen. Frejagymnasiet har över huvud taget en hög personaltäthet, drygt 40 anställda har hand om drygt 50 elever. Klasserna är små, den största har 11 elever.

Efter lunch promenerar vi bort till växthuset, ytterligare en verksamhet där eleverna får testa verkliga sysslor.

– Just nu är det fullt ös inför sommarförsäljningen av plantor, berättar Diana samtidigt som hon hejar på ett par elever som passerar förbi.

Kan du namnen på alla elever?

– Absolut, det lär jag mig snabbt, jag träffar alla så ofta. Som specialpedagog på en anpassad skola har du mer daglig kontakt med eleverna än på en stor gymnasieskola.

I växthuset ska lektionen precis börja för fyra elever på individuellt program, de är i färd med att få sina arbetsuppgifter av läraren Lotta Lindevy. Intill henne står den obligatoriska tavlan med bildstöd. Under Linus namn är en bild på en streckgubbe och en jordsäck, under Dions namn en bild på en spade och en kruka. Och så vidare.

– Vi måste vara extremt tydliga i vår kommunikation, säger Lotta när eleverna satt i gång med sina arbetsuppgifter. Ju mer praktiska uppgifterna är, desto bättre.

Diana fyller i:

– Genom dessa praktiska och verklighetsnära uppgifter får vi en bättre uppfattning om deras styrkor och förmågor. Här upptäcker vi saker som vi inte noterar i ett klassrum.

Dion har intagit sin plats vid bordet där krukorna ska fyllas med jord. Samtidigt som han börjar fylla krukorna frågar läraren Erika Wiberg om första bokstaven i hans namn, att fläta in undervisning i det praktiska arbetet är en del av pedagogiken.

– D, svarar Dion.

Och så lägger han till:

– Fredagsmys!

Och direkt börjar de prata om vad de brukar göra på fredagarna. Också detta är ett exempel på pedagogiken i en anpassad skola, förklarar Erika:

– Jag är förskollärare i botten, jag har plockat med mig en hel del pedagogik därifrån, till exempel vikten av att snappa upp elevernas intresse och koppla det till ämnet.

Eleverna ska inte nöja sig med vad de kan utan vara medvetna om vad de är på väg att kunna.

Diana vandrar mellan eleverna, frågar hur det går, ge dem en hjälpande hand eller uppmuntran när det behövs.

– Men vi är måna om att inte hjälpa för mycket, du såg att eleven bad assistenten hämta spaden, men hon ville att han skulle hämta den själv och väntade ut honom.

Som specialpedagog i den vanliga skolan var hon mer av en observatör under lektionerna och bollplank åt lärarna efteråt – på den här skolan är hon delaktig i undervisningen och aktiviteterna.

– Här skulle eleverna undra om jag bara satt i ett hörn och observerade, de förutsätter att jag är med, de vill få kontakt med mig. På musiklektionerna till exempel är det självklart att jag är med och sjunger.

Utanför växthuset är Linus i full färd med att bära jordsäckar ihop med assistenten Mikael Bengtsson. De ska lägga fyra säckar på en pirra, de har hunnit med tre när Mikael lyfter handen och ber Linus veckla ut rätt antal fingrar. Han klarar det galant.

Fotograf Daniel bär keps på sitt kala huvud medan han plåtar Linus i olika arbetsmoment – när Linus plötsligt frågar honom:

– Har du glömt din peruk?

Alla skrattar gott, Linus associerar ett rakat huvud till en stilig peruk. Diana förklarar hur roligt de har med sina elever:

– De säger rakt ut vad de tycker och känner, det är så befriande.

Lektionen avslutas med samling, det gör den alltid, eleverna här behöver en tydlig början och ett tydligt slut. Alla får kommentera vad de gjort genom att peka på bilderna på tavlan. De pekar på ”bra”, ”roligt” och ”lätt”. Någon pekar på en negativ tumme.

Diana uppmuntrar eleverna att vara ärliga, att våga säga ifrån när något inte känns bra.

– Det är också en del av deras utbildning, att bli mer självständiga, att utveckla en självkänsla.

Att arbeta på en anpassad gymnasieskola kräver i regel mer förarbete inför en lektion – men ofta mindre efterarbete än på en vanlig skola. Samtidigt vill hon inte överdriva skillnaderna, att veta vad som ska hända under en arbetsdag är en naturlig önskan hos de flesta av oss.

– Jag brukar jämföra med vuxna på konferens, alla vill veta när det är kaffepaus.

I den nya läroplanen, Gy 25, påverkas även den anpassade gymnasieskolan. Det kommer att bli ett tydligare fokus på kunnande, inte bara på deltagande.

– Eleverna utmanas att försöka lära sig mer, de ska inte nöja sig med vad de kan utan också vara medvetna om vad de är på väg att kunna. Vi talar ofta om att inte hjälpa eleverna för mycket, att de klarar mer än man tror.

Skolan strävar efter att alla elever ska utvecklas så långt som möjligt utifrån sina förutsättningar. Och det innebär att de ibland behöver vänta in eleven. Diana betonar att de måste utgå från varje elevs unika förmågor. Eleverna på Frejagymnasiet är enormt olika sinsemellan.

– För vissa är det stora steget framåt att genomföra en praktik i Kenya, för andra är det att första gången klara att ta bussen själv till skolan.

LÄS ÄVEN

”Regeringen sviker den anpassade skolan”

Speciallärare med syv-mission

IBIS-modellen ger en tryggare skola