”De lägger sin kraft på att maskera sina svårigheter så att varken begåvningen eller funktionsnedsättningen märks förrän de kraschar.”
Särskilt begåvade som behöver särskilt stöd
Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Specialpedagogik
Särskilt stöd Barn med både funktionsnedsättning och särskild begåvning får ofta svårigheter i skolan. Specialpedagogen Pia Rehn berättar om hur skolan kan upptäcka och hjälpa dem.
Specialpedagogen och författaren Pia Rehn Bergander. Har skrivit boken ”När det enkla ändå blir svårt – Särskilt begåvade elever med adhd och autism”.
Det finns en risk att de här eleverna tror det är något fel på dem och många berättar om en eskalerande känsla av att vara trasiga på något sätt. De har inte tillgång till sina resurser och blir ofta missförstådda i skolan när de kämpar med sina funktionsnedsättningar, säger Pia Rehn, specialpedagog med magisterexamen i pedagogik. Hon är uppvuxen och utbildad i Finland men har länge varit yrkesverksam i Sverige, först inom skolan och sedan på Specialpedagogiska Skolmyndigheten.
Genom åren har hon haft ett växande intresse för särskilt begåvade elever. Nu har hon skrivit boken ”När det enkla ändå blir svårt – Särskilt begåvade elever med adhd och autism” om hur skolan kan upptäcka och stötta de särskilt begåvade med samtidig diagnos. På engelska kallas de ”twice exceptional” och på svenska dubbelt exceptionella eller 2E.
En stark paradox
För de dubbelt exceptionella handlar alltså tillvaron om att hantera två ytterligheter – å ena sidan en exceptionell intelligens, å andra sidan nedsatta förmågor – och när dessa krockar blir det svårt för individen.
Det finns två grupper av särskilt begåvade elever, skriver författaren, dels de som har hög IQ utan funktionsnedsättning, dels de som har hög IQ och samtidig diagnos, som adhd eller autism. Den sistnämnda gruppen kan uppleva stora svårigheter i skolan.
– De upplever en stark paradox när de känner glappet mellan att förstå så mycket och att inte klara av att utföra skolarbetet i praktiken. I det glappet uppstår självkritik och ångest.
Forskare oeniga
Begreppet dubbelt exceptionella är relativt nytt och påverkas av begrepp som intelligens, där forskningen är oenig om vad detta är och hur det ska mätas. Vissa forskare definierar intelligens som förmåga till abstrakt tänkande, att förstå komplexa idéer, att problemlösa. Andra definierar det som förmåga att lära sig snabbt av erfarenheter och att anpassa sig till rådande omständigheter. Förr ansågs IQ vara det enda måttet på intelligens, men i dag menar många att det bara mäter en viss typ av intelligens, dessutom mäts IQ inte i skolan.
Ändå uppmärksammar Skolverket särskilt begåvade elever och menar att de bör få stimulans. På sin hemsida erbjuder Skolverket ett studiepaket för lärare för arbete med just dessa elever. Skollagen slår också fast att alla elever ska ges den stimulans de behöver i sitt lärande, även elever som lätt når kunskapskraven i skolan. Exakt vilka och hur många dessa är vet ingen, inte heller hur många elever med 2E som finns. Även om prevalensen för adhd är omkring sex procent och för autism omkring två procent säger det inte något om hur vanlig kombinationen med hög intelligens är, menar Pia Rehn. Men begreppet 2E är erkänt i USA och i England och beskrivs i Sverige bland annat på SPSM:s hemsida.
– Hos dessa barn kan de intellektuella förmågorna vara väl utvecklade, medan känslolivet och de praktiska förmågorna kan vara försenade och ojämnt utvecklade. Därför är det viktigt att barnen får utredning och diagnos för sin funktionsnedsättning, men det är lika viktigt att skolan gör en kartläggning av lärandesituationen och att lärarna förstår båda sidorna.
De missförstås och de riskerar att utveckla en negativ självbild.
Att ha 2E innebär alltså att vara ovanlig på två sätt samtidigt, men hos vissa barn märks antingen bara den ena sidan – den höga intelligensen eller funktionsnedsättningen. Och hos andra barn, som kan maskera sina svårigheter, framträder inte någon av sidorna tydligt.
– Det är ett problem att de lägger sin kraft på att maskera sina svårigheter så att varken begåvningen eller funktionsnedsättningen märks förrän de kraschar. Då får de ofta inte de stödinsatser de behöver, de missförstås och de riskerar att utveckla en negativ självbild.
Utifrån kan eleven framstå som en vanlig, genomsnittlig elev men inombords kan hen känna sig som en paradox. Att förstå information och fakta går bra men att klara av att utföra uppgifter i praktiken går inte alls. Pia Rehn beskriver att dessa elever kan visa en kritisk och ifrågasättande attityd men samtidigt lida av en perfektionism som innebär att arbetet varken påbörjas eller avslutas.
– För en person med adhd kan flera förmågor vara nedsatta, så att det blir svårt att reglera affekter och aktivitetsnivåer, att komma igång och att avsluta, att prioritera och hålla fokus och att ha koll på tiden. För en person med autism kan det vara svårt att läsa av kontexten, se helheten och att se andras perspektiv och många kan vara sensoriskt känsliga.
I dag arbetar Pia Rehn på utbildningsförvaltningen i Botkyrka, strax söder om Stockholm, och bedömer behov av specialpedagogiska insatser för elever i kommunen. För att få ledtrådar till lösningar menar hon att de vuxna behöver lyssna på eleven så att åtgärderna prickar rätt. Insatserna kan liknas vid lasten på en gungbräda och det behövs lika mycket på båda sidor, först stöd för funktionsnedsättningarna, sedan stimulans (se ruta).
Att de förstår sig själva är halva lösningen, att vi vuxna förstår kan lösa resten.
– Vi måste lyssna på eleven, pröva åtgärder och lyssna igen, då kan vi skapa trygghet så att stressen minskar och eleven får tillgång till sina resurser, inte bara överlevnadsstrategierna, säger Pia Rehn. Att de förstår sig själva är halva lösningen, att vi vuxna förstår kan lösa resten.
LÄS ÄVEN
Dubbelt exceptionell: Hanna fick prestationsångest
Skolan som anpassar sig efter eleverna
