Speciallärare: ”Handledningen börjar på golvet”

Var tredje tisdagseftermiddag samlas arbetslag 6 på Kullaviks­skolan i Kungsbacka för handledningsmöte tillsammans med Anna Lillieroth, som är den speciallärare som är knuten till arbetslaget.
– Vi träffas förvisso varje dag i korridorer och andra utrymmen eftersom vi alla jobbar i en och samma enplansbyggnad, men den här öronmärkta tiden tillsammans är viktig, säger Erika Hentschel, som är ämneslärare i svenska och matematik och en av tre mentorer i arbetslaget.

Hon berättar att de har 1,5 timme på sig för handledningen med Anna enligt schemat, men att de ofta hamnar i så viktiga och spännande samtal att de drar över mötestiden.

På Kullaviksskolan, som är en kommunal F-9-skola, är organisationen lite annorlunda uppbyggd. Här har inte varje klass en mentor var, i stället delar ett antal lärare på samtliga klasser i den årskurs de är knutna till. Årskurs sex består detta läsår av tre parallellklasser och 68 elever. Erika Hentschel är en av tre mentorer som ansvarar för sexorna. Hon har därmed mentorselever i samtliga tre parallellklasser och undervisar i alla, precis som hennes kollegor.
– Jag tycker att det fungerar bra. Man blir mindre ensam och samarbetet blir mer naturligt. Här hos oss är verkligen alla elever allas elever. Det blir heller aldrig konflikt om resurser eller att någon vill få mest stöd till ”sin” klass.

Vid handledningstillfället med arbetslaget deltar även resurspersonal, om de har möjlighet.

Anna Lillieroth berättar att hon alltid inleder på samma sätt, med att gå laget runt och lyssna in lärarna:
– De får berätta kort om var de befinner sig i sina respektive ämnen och med sina elever och om det är något särskilt de vill lyfta. Vi knyter också tillbaka till vad som sades vid senaste mötet, hur det har gått och även om något som berör arbetslaget har tagits upp i de möten jag har med hela skolans elevhälsoteam. 

Skolledningen har valt att bygga upp de handledande arbetsplatsträffarna på kollegialt lärande. Anna Lillieroth leder och för samtalet framåt, men övriga kollegor kan sitta inne med lösningen lika mycket som hon själv.
– I mångt och mycket handlar det om att lärarna ska känna sig mindre ensamma, säger hon. Att ingen axlar en utmaning själv, utan att vi alla hjälps åt och är engagerade. Jag upplever att det gör att saker och ting sällan faller mellan stolarna hos oss. Vi är många vuxna ögon här, när det uppstår något så reagerar vi snabbt. Saker och ting hinner sällan växa sig stora.

En annan del som hon ser som viktig vid handledningsträffarna var tredje vecka är att också påminna om att arbetet faktiskt går framåt.
– Det kan ju kännas hopplöst ibland och som om man bara står och stampar. Men då kan jag visa på vad vi faktiskt har gjort hittills och vad som hänt sedan dess. Min roll är att påminna om att hålla i och hålla ut i en ny strategi, att kunna visa att det ­faktiskt ger resultat och är på rätt väg – även om det tar tid.

Det uppskattar Erika Hentschel och hennes kollegor.
– Annas handledningsträffar är väldigt stressreducerande. Och mår vi lärare bra i vårt jobb så gagnar det eleverna och deras lärande. 

Både Anna och Erika delar erfarenheten av att elevhälsoarbetet på Kullaviksskolan är mycket mer integrerat i övrig organisation än vad de tidigare har varit med om. Erika Hentschel nämner lärarkollegor på skolor i andra kommuner som berättar att de blir ombedda att skicka in en skriftlig anmälan till elevhälsoteamet när de behöver stöd från dem.
– Sedan ska de gå och vänta på att elevhälso­teamet hinner ta upp ärendet och besluta om de har tid att prioritera det eller inte. Det är så oerhört långt ifrån hur vi jobbar här.

Anna Lillieroth har liknande minnen från innan hon gjorde sin påbyggnadsutbildning, när hon arbetade som mellanstadielärare.
– Elevhälsan var som ett stuprör för sig. Ofta kom det något slags expertutlåtande från dem, typ: så här tycker vi att du ska göra. Här är alla vi inom elevhälsan mycket tydliga med att vi inte är externa experter. Tillsammans med alla professioner på skolan jobbar vi för elevernas bästa och det är ett ständigt och pågående arbete hela tiden, varje dag.

LÄS ÄVEN

”Alla HVB-hem borde ha en specialpedagog!”

Hästar hjälper hemmasittare

SPSM i ny satsning på punktskrift i skolan