Ta bort skrivelsen i det centrala innehållet om att digitala verktyg ska användas vid orientering. Make friluftsliv skärmfritt again, skriver idrottsläraren Alexander Skytte.

”Att orientera sig i den närliggande natur- och utemiljön med hjälp av kartor, såväl med som utan stöd av digitala verktyg.”

Så står det i det centrala innehållet för idrott och hälsa, åk 4–6, i läroplanen Lgr22. Skrivelsen har stått med (om än i lite annan form) sedan Lgr11.

För att förstå varför det här har hittat sig in i det centrala innehållet tror jag det är klokt att se tillbaka på tiden innan det infördes 2011. Då rådde det någon form av digitaliseringshysteri i Sverige. Det skulle upp skärmar i varje korridor, alla klassrum skulle utrustas med smartboards och varje ämne i läroplanen skulle digitaliseras. Så även idrott och hälsa.

Det var då någon fick den briljanta idén att om vi nu ska gå i takt med samtiden är orientering det perfekta området där vi kan använda oss av ”digitala verktyg” för att hitta rätt. Det är nu 13 år sedan det skrevs in i läroplanen och ända sedan dess har det alltid förundrat mig. Hur ska man på ett vettigt sätt jobba med detta?

Tre skäl till att det inte funkar

Jag har vid flera tillfällen pratat med kollegor om hur de gör. Aktiviteter jag stött på som exempel är att orientering sker via Pokemon go, gps:er, geocaching med mobiler/ipads, digitala kartor och att man använder sig av ett elektroniskt stämpelsystem för att ”ta kontroller”. Jag anser att dessa metoder är felaktiga, eller åtminstone orimliga, utifrån tre aspekter.

  1. För det första står orientering under rubriken ”Friluftsliv och utevistelse” i läroplanen. Det innebär att elektroniska stämpelsystem faller bort. Dessutom blir Pokemon go och geocaching något krystat.
  2. För det andra är det meningen att verktyget ska underlätta ämnesinnehållet. Verktyget ska inte bli själva målet i sig. Där faller digitala kartor bort, då en utskriven funkar minst lika bra, och med tanke på att det handlar om friluftsliv känns det nästan extra viktigt att frigöra sig från skärmen när det väl går.
  3. För det tredje ska skolan vara kostnadsfri och skolans budget är redan extremt tajt. Därför går det inte att be eleverna ta med sina egna mobiler för att använda gps-funktionen. Det finns flera exempel på när det har gjorts och elevens mobil gått sönder och en tvist sedan har uppstått om vem som bär ansvaret för den kostnaden. Det menar jag är en dispyt som utan problem hade kunnat undvikits.

Ett sätt att undvika det på är att skolan själv köper in digitala enheter med internetuppkoppling alternativt rena gps:er. Det vet jag att flera skolor har gjort för att jobba med detta arbetsområde. Jag menar att kostnaden för detta är oproportionerligt stor i relation till hur litet utrymme denna enstaka mening har i det centrala innehållet. Ja, även i relation till det obefintliga syftet skrivningen, enligt mig, har på undervisningen.

”Make friluftsliv skärmfritt again”

Det vore intressant att veta hur många av er idrottslärarkollegor som faktiskt arbetar med detta område och lyckas komma runt de tre dilemman som jag lyfter här ovan? Hur har ni gjort då? Vi är trots allt ålagda att arbeta med hela det centrala innehållet och all eloge till er som är så kompetenta att ni lyckas med detta. Jag saknar den förmågan.

Dessutom har jag svårt att se syftet. Jag menar att om du kan orientera analogt, så kommer du kunna orientera digitalt. Därför är det min åsikt att friluftslivet bör avdigitalisers. Ta bort skrivelsen i det centrala innehållet om att digitala verktyg ska användas vid orientering. Make friluftsliv skärmfritt again.

Alexander Skytte är idrottslärare på Skälbyskolan i Järfälla samt författare och föreläsare

LÄS ÄVEN

Skytte: Svårt att hitta en vettig balans som idrottslärare

Skytte: Vi hamnar fel om vi utgår från att elever vill förstöra

Skytte: Elevernas uppförande påverkar hur jag bedömer dem

Skytte: Omöjlig grupp fungerade när de fick leka med elden

Skytte: Därför tillåts elever bete sig respektlöst mot lärare