Vetenskapen i skolan: ”Anmärkningsvärda brister”
Camilo von Greiff, tidigare chef för Skolforskningsinstitutet, sågar kritiken om bristande vetenskaplighet.
Debatt
Riksrevisionens kritik mot bristen på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet i skolmyndigheternas arbete fortsätter att väcka reaktioner.
Camilo von Greiff menar att myndighetens slutsatser om Skolforskningsinstitutet är missvisande. ”Tyvärr blir utgångspunkten tongivande för hela granskningen”, skriver han.
Riksrevisionens granskning om vetenskaplig grund i skolan innehåller viktiga iakttagelser. Särskilt besvärande torde granskningen vara för Skolverket, som alltför länge haft en förvånansvärt hög svansföring i forskningsfrågor.
Camilo von Greiff
Och det går bara att instämma med Riksrevisionen i att systemet i sin helhet uppvisar anmärkningsvärda brister, med besvärande lärdomar för såväl berörda skolmyndigheter som nuvarande och tidigare regeringar. Granskningens utgångpunkt och vissa av rekommendationerna till Skolforskningsinstitutet vilar dock på flera missförstånd och är svagt underbyggda.
”Hur elever förstår”
Utgångspunkten är att ”när det finns vetenskapligt stöd för att vissa aktiviteter eller arbetssätt är framgångsrika ska detta förmedlas”.
Så är det förstås men även forskning som inte har ambitionen att jämföra olika arbetssätts effekter på elevresultat kan vara till stor nytta för förskolans och skolans verksamma, till exempel sådan som undersöker hur elever förstår och utvecklar kunskap om addition och subtraktion med tiotalsövergång, för att ta ett konkret exempel.
Tyvärr blir utgångspunkten tongivande för hela granskningen och spär dessutom på en ganska tröttsam och meningslös polarisering mellan kvantitativa och kvalitativa forskningsansatser.
”Meningslös”
Granskningen kritiserar Skolforskningsinstitutet för att de använder metoder för att väga samman forskningsresultat på ett sätt som tillåter inslag av tolkning, omdöme och kreativitet, vilket innebär att en sammanvägning av resultaten genomförd av andra forskare skulle kunna komma till andra slutsatser.
Kritiken är självklar men samtidigt meningslös. Sammanvägningar av forskning är inte ett rutinarbete utan ett kvalificerat forskningsarbete som tack och lov inte bygger på motsatsen: avsaknad av tolkning, dåligt omdöme och brist på kreativitet.
Att som Riksrevisionen låta påskina att forskningsöversikter från SBU genomförs utan inslag av tolkning, omdöme och kreativitet, och därmed alltid går att replikera med identiskt resultat, är helt enkelt fel och vittnar om bristande förståelse för hur systematiska forskningsöversikter tas fram.
”Allvarlig kritik”
Granskningen menar att Skolforskningsinstitutet inte lever upp till intentionerna bakom myndighetens bildande, med stöd i att den utredning som föregick revisionen föreslog att myndigheten skulle väga samman forskningsresultat om ”vetenskapligt underbyggda och effektiva metoder och arbetssätt”.
Detta då den instruktion som senare fastslog myndighetens uppgifter landade i en beskrivning av uppdraget som inte innehöll ordet ”effektiv”. Att kritisera en myndighet för att inte leva upp till sitt uppdrag är en allvarlig kritik som det inte anstår Riksrevisionen att dela ut så lättvindigt.
Med samma automatik kan alla myndigheter kritiseras för att inte leva upp till sitt uppdrag om inte instruktionen, som regeringen fastslår, i exakta ordalydelser återger den beskrivning av uppdraget som den utredning som föregår en myndighets bildande föreslår regeringen.
Skolforskningsinstitutet har definitivt områden att utveckla. Att rätta sig efter svagt underbyggd kritik från Riksrevisionen är dock inte vägen framåt.
Camilo von Greiff, chef för vuxenutbildningen, Karlstads kommun, tidigare direktör för Skolforskningsinstitutet
Riksrevisionens kritik: Svagt stöd för vetenskaplig grund
