”Restriktiv digitalisering inte hot mot demokratin”

I ett debattinlägg i GP går 27 professorer ut i kamp för den saknade IT-strategin i regeringens förslag till ny läroplan för grundskolan. 

De beklagar sig över att den nuvarande regerings skolpolitik på digitaliseringsområdet har präglats av restriktivitet. De menar bland annat att digitaliseringen har fått en ”oförtjänt stor roll i debatten om krisen i svensk skola”.

”Tillnyktrande”

Idag är vi många – föräldrar, lärare – som med tillfredsställelse ser att väckelserörelsen för att främja skärmanvändningen i skolan nu har följts av ett tillnyktrande.

Utifrån en tilltagande evidens sedan nära ett tiotal år tillbaka, från framförallt forskare i USA, sätts nu överdriven skärmanvändning bland barn och ungdom i samband med tilltagande sjunkande skolresultat och drastiskt ökad psykisk ohälsa hos ungdomar. 

Den tidigare så förhärskande konstruktivistiska dogmen kom att genomsyra skolvärlden under lång tid och den överdrivna tron på den faktasökande eleven som på egen hand hämtade sin kunskap via källor på nätet – utan en styrande lärarauktoritet – passade likt handen i handsken i det rådande klimatet. 

Snart kom den uppdiktade  lärarkommentaren; ”Fråga inte mig – fråga Google” att stå som sinnebild för en skola som hämningslöst gett upp för den kommersiella techvärlden.

”Digitaliseringsvåg”

I början av 2000-talet surfade politiker och politiskt orienterade skolbyråkrater på den framvällande digitaliseringsvågen. 

Sällan hördes några tvivel, och inte heller läste vi om hur de digitala verktygen skulle kunna integreras metodmässigt i undervisningen.

Kommuner gödslade med datorer och paddor; ”One-to-one” hette det USA-inspirerade koncept som styrde utrangeringen av datorer till våra barn och elever. I samma takt som hårdvaran delades ut, drogs budgeten för klassiska läromedel åt till strypläge.

Skolförvaltningarnas budget rymde oftast inte några medel till fortbildning av personal, och eleverna tvingades elever kånka datorer och laddaggregat mellan hem och skola. Kostnader för underhåll och förvaring tappades tyvärr bort vid budgeteringen.  

”Krävs digital vana”

Naturligtvis måste barn och ungdom ha med sig viss vana av att hantera digitala verktyg i skola och vidare i sitt yrkesliv. 
Debattörerna nämner att OECD och EU-kommissionen nu utvecklar  ett gemensamt ramverk för AI-kompetens för skolan, tänkt att lanseras 2026. 

Därför är det läge att erinra sig hur snabbt kapporna vänds; Andreas Schleicher ”Director for Education and Skills” i OECD, förfäktade tidigare åsikten att läroböcker bör ersättas med tillgång till internet.

På ett av Google arrangerat symposium 2016, konstaterade Schleicher att  ”det förgångna handlade om att leverera kunskap, framtiden handlar om användargenererad kunskap”.

För ett år sedan deklarerade sagde utbildningschef i en DN-intervju att ”mobilerna är en central förklaring till 15-åringars försämrade skolkunskaper i hela västvärlden”.

”Missbrukat demokratibegrepp”

Som ett avslutande argument tar debattörerna upp argumentet att digital kompetens inte främst handlar om teknik – utan om demokrati.

Att skolan skulle hota demokratin genom att begränsa tillgång till och användning av digitala verktyg ter sig absurt, och bidrar bara till att ännu mer späda ut ett redan missbrukat demokratibegrepp.

Sällan hördes några tvivel

Det är dessutom en skymf mot de grupper och nationer som faktiskt kämpar för att försvara sina demokratier.

AI-tåget har för länge sedan lämnat centralen och allt fler AI-verktyg används av allt fler, i vardagslivet , på jobbet och i skolan.

Bevare oss nu när vi står inför ännu en gigantisk kampanj, liknande den som skolan under de gångna åren genomlevt på IT-området.

”Kritiskt och granskande”

Vi är säkert många som förväntar oss att våra barn i skolan inte enbart ska möta allt häftigare och avhumaniserande AI-tillämpningar. Kanske äntligen den kritiska och granskande aspekten kan få företräde.

Akademin kan säkert fylla en funktion i att utifrån sina forskningsresultat sprida även didaktiska och operativt användbara tillämpningar – för när tåget har gått återstår endast plattformen.

Anders Hill, f d lärare, skoladministratör samt utbildningschef inom telekomindustrin

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.

LÄS ÄVEN: