”Regeringen måste lösa finansiering av lärares reglerade tid”

Många lärare hade stora förhoppningar på årets avtalsrörelse. Att lärares undervisnings- och planeringstid inte reglerades var ett hårt slag mot en redan pressad yrkeskår.

Lärare har idag många undervisningstimmar, i kombination med en växande mängd uppgifter som inte hör till undervisningen. Ofta finns inte längre tid för att planera, följa upp och utveckla undervisningen.

”Inte seriöst”

I avtalsrörelsen var skolminister Lotta Edholm (L) ute och kritiserade arbetsgivarna för att inte genomföra den reglering av arbetstid hon gärna själv vill ha, men inte vill betala för. Det är inte en seriös hantering av en avtalsrörelse.

När regeringen vill ha ändringar i avtalsrörelser får den också betala för detta. Som Centerpartiet var tydlig med när vi ville ändra arbetsrätten för att skapa en mer dynamisk arbetsmarknad och bättre möjligheter till vidareutbildning. Men inte en krona har lovats ut från regeringens sida. Och inga inbjudningar har skickats till konkreta diskussioner eller förhandlingar. Att bara klaga på andra är inte det ledarskap svensk skola behöver.

Regeringen, med Lotta Edholm i spetsen, måste samla fack och arbetsgivare – och gärna riksdagens partier – för att tillsammans hitta lösningar på finansiering som håller över tid.

”Staten måste ta ansvar”

För att förhandlingarna ska kunna landa i en hållbar överenskommelse måste staten ta sitt ansvar. Det är helt orimligt att landets kommuner – som redan brottas med stora ekonomiska utmaningar – ska bära hela kostnaden själva.

Undersökningar visar att lärarnas undervisningstid har ökat med tio procent – motsvarande två veckor per termin – sedan regleringen togs bort på 1990-talet. I kombination med ökad administration och en förändrad elevsammansättning har detta lett till att många lärare inte hinner ge varje elev det stöd de behöver.

”Helt annan verklighet”

Dagens lärare möter en verklighet som är långt mer komplex än för 20–30 år sedan. Vissa elever behöver stärka sin läsförmåga och det svenska språket, andra upplever otrygghet, har koncentrationssvårigheter eller bidrar till stök i klassrummet. En ökad invandring, fler barn med NPF, och större klasser förklarar i stor utsträckning utvecklingen. För att möta varje elev där de är krävs att läraren har tid att planera samt till för- och efterarbete.

Skolans viktigaste resurs är den tid barnen får med sina väl förberedda lärare. Därför är det så avgörande att det skapas utrymme för planering, för- och efterarbete.

Det finns ett brett politiskt stöd för att reglera planeringstiden – samtliga riksdagspartier är positiva. Lärare vill det. Regeringen säger sig själva vilja det. Det som saknas är handling.

Peka finger räcker inte

Regeringen måste nu visa att den menar allvar. Det är dags för regeringen att samla politiken och arbetsmarknadens parter och presentera en finansieringsmodell som gör en reglering möjlig att genomföra i praktiken. Att stå vid sidan om och peka finger åt alla andra kommer inte räcka.

Niels Paarup-Petersen, utbildningspolitisk talesperson Centerpartiet

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.

LÄS ÄVEN:

”När SKR sviker måste riksdagen agera”

EXTRA: Sveriges Lärare säger JA till nytt avtal

Tre ja - och ett nej – till Hök25

Inför slutspurten: Hon tar över som förhandlingschef

Nya siffror: Så mycket kan undervisningstiden minska

Avtalsstriden: Ökad splittring efter SKR-nej till lärarnas krav

Sprickan efter nytt NEJ – nu kallas medlare in