Förskolor riskerar missa barn i behov av särskilt stöd
Förskolan Två av tre granskade förskolor behöver bli bättre på att ta hand om barn med behov av särskilt stöd. Det visar en ny granskning från Skolinspektionen som Lärarnas tidning har tagit del av.
Enligt skollagen och förskolans läroplan ska förskolan anpassa sin verksamhet till alla barn. Det innebär att förskolan har ett ansvar för att uppmärksamma och stödja barn som är i behov av särskilt stöd. Men lagen definierar inte exakt vad ”barn i behov av särskilt stöd” betyder eller vad som krävs för att förskolan ska ge sådant stöd.
Nu har Skolinspektionen undersökt detta relativt okända område, som inte ligger inom Skolinspektionens regelbundna tillsyn och som senast studerades av Skolverket 2008.
Granskningen av 35 slumpvis utvalda förskolor visar att det är stora skillnader på hur förskolorna arbetar med att stötta barn i behov av särskilt stöd. En tredjedel har ett väl fungerande arbete. Två tredjedelar av förskolorna behöver förbättra sitt arbete.
Bland de sistnämnda är det vanligt att förskollärarna och barnskötarna inte får tid att reflektera över hur de ska stötta barnen som är i behov av särskilt stöd. De har inte heller fått tillräcklig kompetensutveckling om frågorna. Dessutom saknar de ofta någon att vända sig till för att bolla sina funderingar med, till exempel en specialpedagog.
Anna Gabrielsson, Skolinspektionen.
– En viktig slutsats är att förskolechefen behöver skapa förutsättningar för personalen att jobba med de här frågorna, säger rapportförfattaren Anna Gabrielsson på Skolinspektionen.
Är det något särskilt du har slagits av under granskningen?
– Vi har sett att de flesta förskolor arbetar med särskilt stöd i den vanliga verksamheten och inte genom särskiljande lösningar. Det är tydligt att förskolorna arbetar utifrån en inkluderingstanke, att förskolan ska vara tillgänglig för alla barn.
Granskningen visar att personalen på många förskolor har svårt att skilja på särskilt stöd och det stöd som de ger till alla barn i gruppen. En del förskollärare och barnskötare vill helst inte tala om särskilt stöd.
Finns det några risker med detta?
– Risken är att förskolan inte har någon genomtänkt process kring hur de här frågorna ska hanteras, att man inte systematiskt analyserar behoven eller följer upp vad insatserna leder till.
Personalen i de flesta av de granskade förskolorna anser att de klarar av att uppmärksamma vilket stöd barn behöver. En del har en systematisk plan för detta. Andra menar att genom att arbeta nära barnen fångar de upp deras behov.
De förskolor som lyfts fram som föredömen av Skolinspektionen har rutiner för att kartlägga barnens behov av stödinsatser. Insatserna följs sedan upp löpande och utvärderas enligt en plan.
Andra förskolor kör mer med ad-hoc-lösningar och prövar sig fram. I sådana förskolor finns det enligt Skolinspektionen risk för att barn med behov av särskilt stöd inte får det stöd de har rätt till. Det äventyrar barnens möjligheter att lära sig, ha roligt och att utvecklas.
På vissa förskolor tycker personalen att det är bra om barnen tidigt utreds och får en diagnos. De menar att vissa barn har svårt att passa in i den ordinarie verksamheten. Några intervjuade klagar på att en anpassning sker på bekostnad av andra barn och att barn i behov av särskilt stöd kanske skulle ha det bättre i en annan verksamhet.
