Förskolans koll på genus väcker uppmärksamhet

Först ett stadigt grepp och sedan en liten vridning med handleden. Elis Storesund visar hur barnen kan hålla penseln för att måla smalare streck. Snart växer fina tunna linjer fram. Glada skratt, papperet vaknar till liv av färgen.

En kreativ aktivitet på förskolan Sjöfararen i Hammarbyhöjden i södra Stockholm, men också ett tillfälle för pedagogerna att rannsaka sig själva. Hur uppmärksammar de barnen? Uttrycker de sig omedvetet på ett sätt som bekräftar kön och normer?

Ska man ta in material som är könsstereotypt måste man arbeta ­aktivt med det.

— Tänker jag att flickorna skulle vara bättre på att måla och teckna, eller att pojkarna inte skulle ha tålamod att sitta kvar vid bordet? frågar Elis Storesund.

Hon är pedagogisk ledare, men också genuspedagog och ansvarig för det normkritiska arbetet på Sjöfararen och ytterligare sex enheter som ingår i Hammarbyhöjdens och Björkhagens förskolor.

Foto: Kristina Sahlén

Om en pojke har på sig en Batman-tröja undviker Fredrik Stoltz att säga att tröjan är cool och häftig.

— Det är inget fel att prata om superhjältar, men det är bättre att göra det på ett mer neutralt sätt. Som fråga vilka superförmågor de skulle vilja ha. Det tycker både tjejer och killar är spännande.

Fredrik Stoltz är en av få manliga förskollärare i Hammarbyhöjden. Det gör inte att han arbetar på ett annorlunda sätt med normer och genustänk, menar han, men det bidrar förmodligen till att han delvis har en annan utgångspunkt än sina kvinnliga kolleger.

— Vi kanske tror att vi bemöter barnen likadant oberoende av kön, men det gör vi nog inte. Jag är säkert påverkad av mina erfarenheter av att ha vuxit upp som man.