De sadlade om till lärare

”Jag har gjort en klassresa på mer än ett sätt”

Efter många år som kock insåg Lisa Palm att hon behövde intellektuell stimulans för att utvecklas som människa och må bra. Hon började plugga sociologi och kom så småningom in på det korta lärarprogrammet. I dag har hon en fast lärartjänst och stortrivs.

Efter avslutad grundskola kände Lisa Palm att hon var så skoltrött att hon inte ens ville fullfölja gymnasiet. Hon jobbade på snabbmatsrestauranger och hoppade så småningom på en gymnasial kockutbildning.

Hon trivdes med kockyrket, framför allt med arbetskamraterna och den sköna jargongen. Men lönen var låg, karriärmöjligheterna få och hon kände sig ofta sliten av det tunga och stressiga arbetet.

— Jag är en i grunden intellektuellt intresserad och kunskapstörstande person och som kock kände jag inte att jag fick utlopp för den sidan av mig. Jag kommer från ett akademikerhem, min mamma var lärare, hon var min förebild. Att jobba som kock kan vara jättekul, det är fart och fläkt och roliga människor, men det är knappast intellektuellt stimulerande, säger Lisa, som parallellt med jobbet började läsa enstaka kurser på universitetet.

Hon funderade på att ta en magisterexamen i sociologi, men insåg snart att det inte fanns någon enkel och rak väg till en akademisk karriär. Så av en händelse fick hon tips om det korta lärarprogrammet, KPU. En före detta undersköterska hade vidareutbildat sig till lärare och var jättenöjd med sitt val.

— Hon tyckte att jag borde söka. Det finns jobb och lönen är bra. Och så blev det. Jag kände att det korta lärarprogrammet var ett klockrent sätt att snabbt kombinera ämneskunskaper med pedagogik. På ett och ett halvt år skulle studierna leda fram till ett bra yrke med utvecklingsmöjligheter. I skolans värld skulle jag få utlopp för min vetgirighet och samtidigt förmedla mina kunskaper till eleverna, säger Lisa, som fick sin lärarlegitimation 2016. Efter några år på olika vikariat har hon sedan hösten 2019 en fast lärartjänst på Schillerska gymnasiet där hon undervisar i bland annat sociologi och samhällsvetenskap.

Hon har lärt sig att uppskatta utmaningen i att undervisa; att hitta sätt att förklara komplexa samband och få eleverna att förstå.

— Glädjen man känner när något tänds i ögonen på en elev, när personen säger ”aha, är det så det hänger ihop, nu fattar jag”. Det är enormt tillfredsställande, konstaterar Lisa, som med sina år inom kockyrket vet hur det kan gå om man väljer bort skolan.

— Jag har en del elever som kanske inte är så studiemotiverade. Med mina erfarenheter i bagaget kan jag förklara vikten av att plugga, jag har ju upplevt verkligheten därute själv och vet hur mycket man får slita för en usel lön. Jag har inte bara teori i bagaget, utan också praktik och livserfarenhet. Det ser jag som en resurs.

Hon menar att det finns fördelar med att komma in i läraryrket som lite äldre. Man är tryggare i sig själv och har mer pondus.

— Å andra sidan kan det förstås vara bra att vara en ung lärare, man är ju närmare sina elever i ålder och hänger med mer i deras samtal. Men det är ju övergående, alla lärare blir ju äldre medan eleverna förblir unga, säger Lisa med ett leende.

Hon är övertygad om att om hon blivit kvar i kockyrket så hade hon varit både fysiskt utsliten och bitter i dag. Med facit i hand önskar hon att hon hade sadlat om tidigare i livet.

— Men jag mognade ganska sent och var väl inte riktigt redo förrän efter 30 ... det har varit helt fantastiskt att få börja plugga i vuxen ålder och äntligen få bejaka min törst efter kunskap. I skolvärlden är samtalen annorlunda än i restaurangbranschen. Det finns utrymme att diskutera, fördjupa, reflektera och utmana sig själv intellektuellt. Det är inget lätt jobb och är ofta stressigt, men jag älskar det. Jag har utvecklats enormt som människa efter att jag blev lärare.