Jag har inte tid att skriva om det här!

14 dec 2023

Krönika Voine voine, tänk om jag hade haft tid att samla mina tankar för en sådan där knivskarp krönika som ni skulle älska. Oj så kul det hade varit!

Sveriges Lärare genomförde nyligen en undersökning som visar att en genomsnittlig lärare ägnar mer än en tredjedel av sin tid till sådant som inte har med undervisning att göra. Den här undersökningen skulle jag vilja skriva om! Men betygen sätts denna vecka och jag har etthundraåtta uppsatser att läsa. På onsdag har jag ett möte som jag måste förbereda och jag behöver följa upp den där grejen som hände på rasten.

Se vad som händer med min text! Den splittras upp och blir osammanhängande! Jag vill faktiskt skriva om all övertid vi jobbar utan att ens förstå det själva. Plötsligt vikarierar vi på spanskan, vi spontanhandlar material en söndag, ringer en vårdnadshavare på väg hem från gymmet och passar på att planera lite från sjuksängen.

Den här texten blir kaotisk eftersom tiden äts upp

Det vore bra att skriva om det. Men jag har ju inte tid! Det är december och allt ska vara piffigt och jolly och myspys. Det ska gärna vara hurtigt pyntat i klassrummet och det ska initieras festliga aktiviteter med noll kronor i budget. Man ska planera skolavslutning, avsluta arbetsområden och myndighetsutöva betygssättning. Man ska mana på elever att orka lite till när man själv har gele i knäna och juleskum i hjärnkontoret.

Tiden räcker inte till

Ja, vad händer med min fredagskrönika? Den spretar och fragmentariseras. Jag vill ju skriva sylvasst och stringent om all tid vi lägger på saker som sker i det tysta. Tröstandet av en elev slukade upp rasten, jag måste ta kollegans rastvakt, självklart stannar jag kvar en timme extra bara för att den där stackars eleven ska få hinna klart. Jag skulle vilja skriva en krönika om arbetet som känns i kroppen men aldrig syns på schemat. Det vore väl en bra grej?

Men tiden räcker inte till. Det är december och terminen tar sina sista suckar. Klassrummet ska städas och jag måste hitta städmaterial. De där 275 betygen ska som sagt sättas under strama former. Elever ska jagas med blåslampa så att jag kanske med lite tur kan få in någon liten uppgift till för bedömning, så att jag kanske förhoppningsvis (SNÄLLA!) kan få ge ett E där det behövs som bäst. Jag har inte tid att skriva om lärares bristande tid.

Det är den där tiden på året när det är mörkt hela tiden och när kylan stormar rätt in i klassrummen. Nu vill eleverna chilla lite sista tiden. De vill göra smällkarameller, äta pepparkakor och kolla på Home Alone. “Vi har inte tid”, vill jag gasta. “Det råder nämligen så kallad stoffträngsel i läroplanen och därför har vi inte tid för massa lull-lull”. Samtidigt har terminens samlade arbetstid tagit ut sin rätt och man själv är så trött att ögonen rullar som pingpongbollar i sina hålor.

Borde skriva anmälan till EHM

Voine voine, tänk om jag hade haft tid att samla mina tankar för en sådan där knivskarp krönika som ni skulle älska. Oj så kul det hade varit!

I den nyligen gjorda undersökningen framkommer det att många lärare saknar rimlig planeringstid. Även dokumentationsbördan upplevs som tung. Det vore väl något att grotta ner sig i med ord som griper tag och skakar om? Men jag hinner inte. Den här texten blir kaotisk eftersom tiden äts upp. Jag blev tvungen att medla i en utdragen konflikt och jag måste ju för jösse namn planera upp morgondagen. Dessutom borde jag skriva en anmälan till EHM och i mitt postfack ligger en bibba papper från BUP som inte fyller i sig självt.

Jag tror att detta hade kunnat bli en riktigt bra text! Många av er hade nickat instämmande och tänkt att “nu slog den där Wiman minsann huvudet på spiken”. Istället sitter jag här med mitt bedömningsberg, mina halvskrivna mail och en diffus planering för morgondagen. Det beror på den där satans tiden. Jag fick slut på den igen.