Facket larmar: Var femte lärare jobbar övertid

”Ta bort arbetsuppgifter som inte ingår i kärnuppdraget och som kan utföras av andra”, säger Helena Dübeck, Sveriges Lärare i Uppsala.

Allt högre arbetsbelastning, ökad stress, större elevgrupper – och för lite tid till att förbereda och efterarbeta ­lektioner. Det är vardagen för många lärare.
– En del hinner knappt gå på toa, säger Helena ­Dübeck, ordförande för Sveriges Lärare i Uppsala.

Under decennier har såväl lärarnas undervisningstid som arbetsbelastning ökat. De senaste årens besparingar – ofta lanserade som effektiviseringar – har förstärkt den utvecklingen.

  Många har i dag en mycket pressad arbetssituation med små möjligheter till återhämtning och mycket arbete på kvällar och helger, säger Peter Olsson som är yrkeslärare på elprogrammet vid Lindholmens tekniska gymnasium i Göteborg, huvudskyddsombud och styrelseledamot i Sveriges Lärare i Göteborg.

Mer än en tredjedel på kringuppgifter

Som en del i Sveriges Lärares återkommande arbetsmiljöundersökningar noterade 2 500 lärare i grund- och gymnasie­skolan samt vuxenutbildning vad de gjorde en normal vecka i februari i år (se även grafiken här nedan):

  • Var femte arbetade övertid.
  • I genomsnitt lade lärarna ner mer än en tredjedel av veckans arbetstid på annat än undervisningsrelaterade arbetsuppgifter.
  • För varje undervisningstimme hade grundskollärarna i genomsnitt 22 minuter till för- och efterarbete, gymnasielärarna 41 minuter och lärare inom vuxenutbildning 31 minuter.
  • Enligt sju av tio grundskollärare var tiden till efterarbete otillräcklig. Bland gymnasielärarna och lärare inom vuxen­utbildningen var motsvarande andel fem av tio respektive tre av tio.
  • Ungefär en fjärdedel av grundskol­lärarna vikarierade för frånvarande kollegor.
  • Var fjärde lärare kände sig stressad varje dag och ungefär fyra av tio flera gånger under veckan.
  • Bland lärare som inte hade tillräckligt med tid till för- och efterarbete upplevde närmare nio av tio stress. Bland dem som hade tillräckligt med tid till för- och efter­arbete var andelen stressade lärare betydligt lägre.

– Från politiskt håll heter det ofta att man inte drar ner på antalet lärare. Men man minskar på antalet elevassistenter, skolvärdar, socialpedagoger och andra ­yrkesgrupper samtidigt som elevgruppernas storlek ökas. Allt detta gör att lärarnas arbetsbelastning växer samtidigt som möjligheterna till avlastning minskar, säger Peter Olsson.

– När vi från fackligt håll hotar med arbetsmiljöåtgärder sätter man kanske in en assistent under en kortare tid. Sedan återgår allt till det ”normala” igen.

”I dag är det rena vilda västern.”

Helena Dübeck, Sveriges Lärare i Uppsala

I dag är det många elever som är i behov av extra stöd som inte får det.

– Vi saknar förutsättningar att skapa lärande för alla elever i en kursgrupp. Det leder till samvetsstress hos lärare. En del är förtvivlade. Många tar för elevernas skull på sig alldeles för mycket jobb med resultat att de blir sjuka.

Helena Dübeck, ordförande för Sveriges Lärare i Uppsala och gymnasielärare på Lundellska skolan, berättar om en lärarvardag som kännetecknas av alldeles för mycket arbete.

– Ibland får lärarna kompensation för övertiden, ibland inte. Jag tycker att vi bör bli bättre att begära ersättning när vi arbetar mer än vad vi ska göra. Det skulle göra övertiden mer synlig. I dag är den ofta inte det.

– Många lärare har en mycket hög arbetsbelastning med återkommande toppar, men nästan inga dalar och få möjligheter till återhämtning. Att lunch och andra raster avbryts för arbete är något som sker ständigt. Ibland hinner man knappt gå på toa.

Vad bör göras?

– Ta bort arbetsuppgifter som inte ingår i kärnuppdraget och som kan utföras av andra. I dag är det mycket tid som går åt till exempelvis möten och mentorskap. Det sista gäller i synnerhet i grundskolan.

– Dessutom behövs det en ökad reglering, bland annat av storleken på undervisningsgrupperna. I dag är det rena vilda västern. Ofta är det ventilationssystemets kapacitet eller hur många stolar som får plats i ett rum som avgör klasstorleken, inte vad som är bra ur undervisningssynpunkt. 

– På gymnasiet är det i allmänhet 32 elever i en klass, men det kan även vara 33 eller 34 vilket är helt orimligt. Går det att klämma in fler elever så gör man ofta det, inte minst av ekonomiska skäl.