Höstlov, alla skräcködlor – vi har nått andningshålet

Lärare genomgår en intressant förvandling under läsårets gång. I augusti dyker vi upp vid terminsstart – föryngrade, brunbrända och med något vilt i blicken. Vi är redo att med hull och hår ta oss an nya elever, nya lektioner, nya kollegor och nya förutsättningar. Det är pigga steg i trapporna, frejdiga hejarop kollegor emellan och en aura av hurtfriskhet som hovrar i korridoren. Idéerna är så många! Ambitionerna låter sig icke hejdas!

Sedan blir det mörkare och mörkare utomhus. Antalet möten om dittdatt och lullilull har under veckornas gång hopat sig, utvecklingssamtalsberget har bestigits, teknikstrul har spelat banjo på nervtrådarna, det har vikarierats, administrerats och tröskelplanerats. Ju längre terminen går desto mer påtagligt blir förfallet. Lagom till halloween är vi fullt utvecklade zombies. Gången är hasande och munnen halvöppen när vi släpar oss fram mot personalrummet. ”KAFFE KAAAAFFFEEE”, väser vi inför elevernas förskräckta blickar.

Gulblek hy och svarta ringar runt ögonen

Vissa huvudmän har noterat denna oroväckande förändring och de har agerat. Det har varit en väckarklocka att se skräckparaden av hålögda dönickar dra sig fram i skolans korridorer. I vissa kommuner har man därför fattat beslut om att släppa lärarna fria denna vecka. Man har resonerat som så att det är bättre att dra ut på vårterminen eller att börja tidigare på höstterminen eller i princip vilken annan snillrik lösning som helst, bara lärarna får hjärt- och lungräddning illa kvickt. 

Ni har säkert sett bilder på hur de firar ”De dödas dag” i Mexiko? Det brukar vara fantasifulla kostymer, dödskallar och spektakulära ansiktsmålningar. Den svenske läraren har en mer nedtonad och naturtrogen utstyrsel. Gulblek hy, svarta ringar runt ögonen och demonstrativ kutrygg är ett lika tidstypiskt som vinnande koncept. 

Hösten är en enda lång nedmontering av den fysiska uppenbarelsen.

I många år arbetade jag tre dagar på elevernas höstlov. Det var dagar som fylldes av möten och möten och möten. Vi skulle bedöma en hel del, säkert utvärdera något, skriva in saker i skolplattformar, kanske städa klassrummen och möjligen göra något teamstärkande som att dansa zumba eller spela knyppelbingo tillsammans. Jag vet inte om det har med åldern att göra men jag är inte i skick att hålla på så där längre. Jag är evinnerligt tacksam att någon godhjärtad medmänniska beslutade att jag och mina kollegor skulle få ledigt hela vecka 44.

Vårterminen har röda dagar, klämdagar hit och dit, sportlov, påsk och en strid ström av naturliga oaser där vi tröttpåsar kan hämta andan. Hösten däremot är en enda lång nedmontering av den fysiska uppenbarelsen. Den piffiga läraren som vid höstterminens start mötte eleverna med ett bländande leende är vid oktobers slut en fårad gengångare.

Lägg undan datorn!

Med detta sagt – ta vara på tiden, häxor och troll. Oavsett om ni har en vecka eller bara ett par dagar – lägg undan datorn. Jag vet mycket väl hur många av er resonerar. ”Tur att man är ledig så att man får tid att jobba undan”, tänker ni. Jo, jag vet nog. Men sådana där dumheter ska vi kollektivt sluta upp med. En fullt utvecklad vålnad behöver vila mer än någonsin. 

Minns att det är inarbetad semester vi får, inga allmosor från ovan. Se för fanken till att vila när du får chansen. Och kanske är det här i textens slut på sin plats att sända deltagande tankar till personal på fritids och förskola. Hur de ska ta sig igenom hösten utan att zombifieras fullständigt – det övergår mitt förstånd.

LÄS MER:

Här hittar du fler krönikor av Maria Wiman