Maria Wiman: Polis? Lärare? Same same liksom

Gränsen flyttas så försiktigt, men det är lik förbannat bara att konstatera – snart är jag en fullfjädrad konstapel, skriver Maria Wiman.

Ibland funderar man ju på att byta karriär. I synnerhet runt maj när man ligger levande begravd i avgrunden under ett berg av nationella prov till exempel. Då funderar man mycket på hur trevligt det vore att bli brevbärare. Eller professionell ornitolog. Eller provsmakare i chokladfabriken.
 
Ja, många yrken har passerat som potentiella alternativ, framför allt vid terminsslut eller veckan före höstlovet. Då tänker man att lagerabetare, telefonförsäljare eller kameluppfödare är riktiga drömjobb.

Aldrig lockat mig

Polisyrket har dock aldrig riktigt lockat mig. Jag har det liksom inte i mig. Jag har inte rätta kalibern. Därför måste jag erkänna hur förstummad jag blir när jag inser att jag mer och mer ändå förvandlas till polis. Ja, det sker sakta men säkert. Gränsen flyttas så försiktigt, men det är lik förbannat bara att konstatera – snart är jag en fullfjädrad konstapel. 
 
I Klippans kommun i Skåne föreslås att lärare ska få börja bära kroppskameror för att öka tryggheten i skolan. Som ett extra stöd liksom. Denna konstanta bevakning av barnen skulle göra de små telningarna till välartade rosenkindade mönstermänniskor utan att en enda annan resurs skulle behöva tillföras. Praktiskt! Polisen fick kroppskameror 2023 men vi tycks inte vara alltför långt efter. 

Vet inte var gränsen går – men spontant tänker jag att det blir en jädra mängd brott.

Dessutom vill ju nuvarande regering att vi ska få enklare att söka igenom elevernas väskor. Om jag misstänker att en elev smusslat in ett vapen, en handgranat eller droger ska jag helt enkelt kunna ta saken i egna händer. Vissa skulle ju påstå att detta är polisiärt arbete egentligen men nu börjar ju gränserna som sagt suddas ut. Polis? Lärare? Same same liksom. Lagens långa arm tycks längre än någonsin. 
 
Inte nog med det. Vi kanske också bli brottsutredare – häftigt va? Johan Pehrson initierade ett lagförslag som gör det obligatoriskt för rektor att anmäla alla brott som sker i skolan. Det här är ju himla spännande! Jag vet inte riktigt var gränsen går, tekniskt sett har jag ju bara en lärarutbildning, men spontant tänker jag att det blir en jädra mängd brott. Pelle boxade Åke i magen, Leffe öppnade Lillans rygga och stal en legogubbe, Jeppe fällde krokben på Lotta – normalt är ju detta sådant vi löser lokalt på skolan. Men nu ska vi semipoliser ta det hela snäppet längre. Det riktigt pirrar i maggropen när jag tänker på hur rafflande det kommer att bli att mejla vårdnadshavare och berätta. “Hallihallå! Idag blev det handgemäng på skolgården. Jag vill bara meddela att Janne är polisanmäld. Trevlig helg!”.

Fredsförhandlare härnäst? 

Nya tider kräver nya åtgärder! Förändringens vindar blåser friskt! Jag utbildade mig till lärare men herrens vägar äro outgrundliga! Min repertoar bara utökas hela tiden. Snart kan jag lägga till polis på mitt CV! Hihi! Svindlande!
 
Vad blir jag härnäst? Åklagare? Major? Fredsförhandlare? Ja, gud vet.
 
LÄS MER: