Ge oss en obligatorisk planeringsdag före skolstart
Krönika En oplanerad skolstart är en garant för tandagnisslan, stök och usel början på terminen, skriver Maria Wiman.
Glöggen dricks upp i skrivandets stund. Klonk låter det när ännu en julkula släpper taget från den trötta granen och drattar i golvet. Ja, nu är glada julen slut slut slut.
På måndag dundrar allvaret in igen. Då får jag bittert ångra att jag storflabbandes lämnade jobbet som en diva, med klassrummet ganska oordnat och jobbhyllan i allmänt kaos. Nu får jag gräma mig över hur jag nonchalant tänkte mañana
och placerade jobbnycklarna på en plats som ingen levande människa kan finna logisk. Hur kunde jag vara så verklighetsfrånvänd?
Tänk att få planera skolstarten
Föga kunde jag ju ana att tiden skulle speedas upp och att jag två ögonblink senare skulle vara tillbaka i vardagen. På måndag morgon sätts ju torktumlaren igång igen. På många skolor infinner sig eleverna enligt ordinarie schema redan första dagen och där förväntas många av oss stå med huvudet på skaft - planerade, strukturerade, organiserade – med tindrande ögon och godmodigt lugn.
Låt mig med denna rafflande inledning äntligen komma fram till en slagkraftig poäng: Det borde bli obligatoriskt med åtminstone en planeringsdag innan elevernas skolstart! Och med planeringsdag menar jag inte en dag av frejdiga teambildande kumbyaya-övningar, inga evighetsmöten om ingenting, inga obligatoriska hokuspokus-fortbildningar. Jag menar en helt ren dag för lärarna att sitta ner och planera upp skolstarten. Helst – och nu tänker jag världsomstörtande tankar – på valfri plats!
En oplanerad skolstart är en garant för tandagnisslan.
Herregud jösses amalia och hoppsan hejsan – borde inte detta vara en absolut och icke ifrågasättbar självklarhet? Hur kan man ens behöva skriva en text om detta? Det borde vara lika tveklöst som att påven har hatt eller skolans budget är i obalans?
Skolstarter tarvar nämligen planering. En oplanerad skolstart är en garant för tandagnisslan, stök och usel början på terminen. Om lärare icke föräras åtminstone en helt tom och elevfri dag innan terminen brassar igång återstår bara två ganska besvärliga alternativ, nämligen att första dagen blir hipp som happ eller att läraren jobbar på sin ledighet. Och eftersom många lärare tillhör den samvetsgranna skaran medmänniskor med en böjelse för etisk själastress törs jag nästan lova att det är ett oräkneligt antal lärare som i detta nu har ägnat semesterdagar åt att strukturera upp terminens första dagar. Gratisarbete kallas det och det är i sammanhanget inget vackert ord.
Då har hjärnan gått på semester
Jaså jaha, någon viktigpetter därute sitter säkert och tänker att man faktiskt borde ha kunnat planera första dagarna redan i slutet av förra terminen. Jo tjena. När betygen är satta och när jag kramat sista eleven hejdå är jag bara en lallande tossa. Urladdningen är total. Hjärnan har gått på semester.
Kanske är ni andra funtade annorlunda men jag är inte i slag att tänka på skolstart när terminen just har tagit slut. Och det får jag ju såklart sota för just nu när måndagen tornar upp sig, granen barrar och glöggkoppen ekar lika tom som skallknoppen.
