I svensk skola är det mer regel än undantag med glädjebetyg, alltså betyg som är bättre än vad resultaten på de nationella proven motsvarar. Detta trots att lärarna själva rättar de nationella proven. Fenomenet är utbrett, både på kommunala och fristående skolor, även om det är vanligare på aktiebolagsskolor.

Men en skola i Norsborg går mot strömmen. Den är bäst i Stockholm på att ge eleverna rättvisa betyg. ”Att ge betyg som inte motsvarar kunskaperna är att svika eleverna”, säger rektorn på skolan, Eva-Lotta Duhlin.

Hennes inställning måste sägas vara unik. Idag premieras nämligen den exakta motsatsen ute på skolor: Glädjebetyg!

Subtil påtryckning

Dels förs det fram genom mantrat om en ständigt ”ökad måluppfyllelse”. På många skolor får lärare gå igenom betygsstatistiken för skolan och tillsammans diskutera frågor som: ”Hur kan vi jobba för att öka måluppfyllelsen på vår skola?” eller ”Hur kan vi utveckla vårt arbete med extra anpassningar så att fler elever ska nå målen?”

Det handlar om en subtil men effektiv påtryckning. Betygen på skolan bara ska bli högre och det är lärarnas ansvar. Men det finns inga mirakelmetoder för att få en lässvag elev att börja prestera på E-nivå i teoretiska ämnen. Inte heller existerar en pedagogisk trollformel som kan få elever med fusk-E:n från tidigare stadium att plötsligt prestera på C-nivå på matematikproven. Det enda lärare kan göra för att gå huvudmän och skolledningar till mötes är att sätta ett högre betyg för en lägre prestation. Det är den krassa sanningen.

Det borde förbjudas

Att huvudmän kräver diskussioner som ovan i lärarlag borde förbjudas. Betygssättning är myndighetsutövning och den ska inte utsättas för påtryckningar, vilket de facto är fallet i exemplet ovan (även om man försöker dölja det med fina ord om ”ökad måluppfyllelse”.) Men på en oreglerad skolmarknad har betyg förvandlats till konkurrensmedel och huvudmän och skolledares högsta prioritet är att betygen på den egna skolan hela tiden ska öka. Och öka. Och öka.

På många skolor uppskattas därför lärare som sätter överbetyg. Lärare lär sig snabbt vad som efterfrågas och premieras. Istället för skriftliga prov har man seminarier som examinationer. Man kan också ge eleverna provfrågorna i förväg, låta svaga elever grupparbeta med starka klasskamrater som drar hela arbetet eller så strösslar man på med specialpedagogiska anpassningar som ”lyssneläsning”, mängder av omprov (samma prov varje gång) och muntliga examinationer.

Höga betyg ses idag som bevis för lärarens skicklighet och dessa får hög status, rektors gunst och löneökningar. Medan lärare som ställer krav, sätter korrekta men lägre betyg och dristar sig till att underkänna elever utan tillräckliga kunskaper, ifrågasätts, mobbas ut ur sina arbetslag, klandras och kritiseras.

De mest korrumperade lärarna utses som vinnare.

Avregleringarna, marknadsskolan, målstyrningens och New Public Managements ständiga krav på ökad måluppfyllelse toppat med en specialpedagogik där ”hinder ska avlägsnas” har skapat korrumperade kulturer ute på skolorna där myndighetsutövningen inte längre tas på allvar och de mest korrumperade lärarna utses som vinnare.

Alla huvudmän måste omedelbart se till att vända detta. Och det är bråttom.

Om betygsutredningens förslag med externt rättade slutprov blir verklighet kommer nämligen lögnen med höga betyg för låga kunskaper att brista. Alla glädjebetyg som sätts ute på skolorna kommer att jämföras med slutprovsresultatet och publiceras i offentligheten. Skolor med hög diskrepans mellan resultaten på slutproven och lärarnas betygssättning, kommer att beskrivas som korrupta med lärare som inte vill, kan eller får sätta korrekta betyg.

Det kommer att se illa ut för skolan.

De betyg som lärarna sätter kommer att justeras ner efter slutprovsresultatens nivå så den biten blir inga problem. Men det kommer bli pinsamt och problematiskt för den enskilda skolan om de lärarsatta betygen och elevernas resultat på slutproven inte korrelerar.

Narrativet om ökad måluppfyllelse måste slopas

Med andra ord måste huvudmän och skolledare – redan nu – påbörja det tunga och svåra arbetet med att få lärarna att sätta korrekta betyg – snarare än höga. Hela narrativet om ökad måluppfyllelse måste slopas. Huvudmännen måste se till att lärare som sätter rättvisande betyg (i förhållande till elevernas antagningspoäng, nationellt införda ämnesdiagnoser och resultaten på de nationella proven) belönas istället för att som idag, bli ifrågasatta, anklagade, utfrysta och bestraffade. Skolverket bör få i uppdrag av politikerna att stötta huvudmän, skolledningar och lärare med att sätta korrekta betyg, inte korrupta.

Det är svårt och tar lång tid att förändra kulturer. Jag hoppas att huvudmän och skolledningar förstår det och inte väntar tills det är för sent. Detta handlar även om alla elever – de som idag får uppumpade betyg trots skrala kunskaper och de som drabbas för att lärarna satt korrekta betyg.

Rektor Eva-Lotta Duhlins måtto måste börja gälla för alla skolor i Sverige: ”Att ge betyg som inte motsvarar kunskaperna är att svika eleverna.”

LÄS ÄVEN:

Maria Wiman: Vi måste sluta fjamsa om småfrågor

Hon rasar efter skolledarnas utspel: ”En skymf”

Ministerns löfte till lärarna – och sågning av skolledarna