Explicit undervisning har gjorts omöjlig i Sverige
Krönika ”Lärarna i svensk skola fått bestämda direktiv att göra precis det motsatta när det gäller anpassningar i klassrummet”, skriver Filippa Manneriem efter att ha läst om Linnea Lindquists klassrumsbesök i Londons mest utsatta område.
I en krönika i Skolledaren skriver rektor Linnea Lindquist om den ökande diagnosticeringen av barn med adhd. Nästan var femte elev av pojkarna i Stockholms stads skolor har fått diagnosen. Den höga siffran får Linnea Lindquist att undra om det verkligen är barnen vi behöver fundera över. Eller om vi snarare behöver ifrågasätta svensk skolas pedagogik?
Linnea Lindquist berättar att hon, under ett besök på en skola i Londons mest utsatta område, fick se hur lärarna där framgångsrikt arbetar med det man kallar lärarledd, explicit undervisning med direkta instruktioner, något eleverna svarade väl på. Trots en hög andel elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (npf) i klassrummen, utmärkte sig ingen elev negativt. Lärarens närvaro i den klassgemensamma undervisningen skapade trygghet, förutsägbarhet och studiero för alla.
Lärarnas direktiv är de motsatta
Linnea Lindquist skriver: ”Alla elever sitter vända mot läraren. Det är läraren som modellerar och förklarar, och eleverna som skriver ner svaren och repeterar. Explicit undervisning med direkta instruktioner har visat sig vara särskilt bra för elever som har svårt med självreglering och koncentration.”
Det hon skriver är intressant och korrelerar också väl med samlad vetenskap.
Problemet är bara att lärarna i svensk skola fått bestämda direktiv att göra – precis det motsatta! I svensk skola ska lärandet för elever med npf individualiseras, differentieras, digitaliseras och anpassas. Detta enligt de senaste årens specialpedagogiska direktiv.
Enligt svenska experter, skolmyndigheter, skolledningar, elevhälsoteam, arbetslagsledare och specialpedagoger ska elever med npf undervisas som unika varelser med helt skilda behov. Anpassningarna som lärarna fått i uppdrag att utföra har handlat om att erbjuda digitala verktyg, stressbollar, skärmar, checklistor och differentierade uppgifter.
Tvärs emot vad vetenskapen visar
På vissa skolor har elever fått som anpassning att gå in och ut ur klassrummet hur de själva vill. På andra får de arbeta i grupprum, skrolla på mobilen under lektionerna eller ha musik i lurarna under lärarnas genomgångar. Vanligt är också att lärare fått instruktioner om att absolut inte hålla genomgångar som är längre än 15 minuter för då tröttnar eleverna.
Individuella anpassningar har haglat över svenska klassrum, inte sällan genom listor för varje enskild elev med diagnos, där eleverna ofta själva fått beskriva hur de vill undervisas. Och modellen med en söndersplittrad, individanpassad undervisning – istället för en klassgemensam, sammanhållen – har sanktionerats av skolmyndigheterna. Detta trots att den går tvärs emot vad vetenskapen visar är bäst för elevers lärande.
”Alla elever lär inte på samma sätt” är en spridd hjärnmyt.
I Skolinspektionens rapport ”Skolors arbete för en tillgänglig lärmiljö för elever med neuropsykiatriska svårigheter” kan vi läsa att elevdelaktighet, kooperativt lärande och differenterad undervisning efter elevers olika intressen och kunskapsnivå är npf-vänligt. Eleverna får svara på frågor som ”Såhär vill jag ha det i skolan” och deras svar får ligga till grund för undervisningens utformning. I slutet av rapporten kan vi läsa att ”Alla elever lär inte på samma sätt”, vilket är en spridd hjärnmyt. Även om vi människor är unika som personer är vi mer lika än olika i hur vi lär, enligt Daniel T. Willingham, professor i kognitiv psykologi. Elevers inlärning förbättras alltså inte av att de undervisas på det sätt som de själva föredrar att lära sig på. Även om det kanske känns bättre för ett barn att få välja bort den ansträngande läsningen och titta på youtube istället.
Vi har långt kvar till modellen
Det som förr var normalläget – den lärarledda klassundervisningen – har länge motarbetats. Lärare som öppet vågat ifrågasätta anpassningstsunamin (vars resultat inte utvärderats), har klandrats för att ha en dålig barnsyn, ifrågasatts och i värsta fall mobbats ut. Klimatet har varit stenhårt mot ”kättarna”, det vill säga de som inte följt med i den värdegrundsmarinerade anpassningsvågen utan trott på en mer traditionell undervisningsmetod.
Vi har med andra ord långt kvar till att den modell som Linnea Lindquist bevittnade, kan bli normalläget i svenska klassrum. Stödet saknas inom viktiga instanser och bland människor med makt och befogenheter inom skolvärlden.
Skolan ska bedrivas på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, enligt skollagen. De orden måste börja betyda något. För elevernas skull.
LÄS MER:
Mannerheim: Lektionerna är det absolut sista man bryr sig om i skolan idag
