Hallå, politiker – här finns facit på problemets kärna

Denna text publiceras samma dag som jag går på semester. Och jag borde naturligtvis låta sommaren färga orden. Jag borde klä texten i skirt hopp, fågelkvitter och ljuva sommarbriser. Häromdagen skickade jag ett foto till min pappa föreställande blommor och choklad som jag fått av mina elever på skolavslutningen. ”Skriv om det”, svarade min pappa. ”Du skriver aldrig om läraren som fullkomligt badar i choklad och tackkort”.

Pappsen har ju en poäng förstås. Kanske borde jag skriva om just det. Kanske borde texten få handla om elever som lär sig saker, om lektioner fyllda av kreativitet och skratt, om tacksamma vårdnadshavare, lydiga kopieringsmaskiner, gott kaffe, briljanta kollegor, rajtantajtan och galande gökar. 

En stormig kärlek

För sanningen är ju att jag älskar mitt jobb. Och det är väl just den stormiga kärleken som gör att hopplösheten i dagens skolsituation överskuggar precis allt annat. Jag kan inte unna mig lyxen att lovsjunga en skola som på riktigt är på väg käpprätt ner i tjottahejti. 

Nyligen publicerade SCB sin rapport om lärare som har lämnat yrket för andra jobb. Här konstateras att år 2035 kommer Sverige att sakna 12 000 behöriga lärare. Av de personer som lämnat läraryrket uppger över hälften att de inte kan tänka sig att återvända. Allra minst sugna på en återgång är kvinnliga grundskollärare.

Det är ju liksom inte raketforskning vi snackar om.

Det är en intressant rapport på alla möjliga sätt. Inte minst för att den innehåller facit. I denna rapport finns svaren på varför tusentals lärare kastat in handduken och valt att lämna vad som potentiellt sett skulle kunna vara världens bästa yrke. Här framkommer med all önskvärd tydlighet själva problemets kärna och det är ju liksom inte raketforskning vi snackar om. Tvärtom handlar det om mycket basala grejer såsom:

• för hög arbetsbelastning
• för mycket administration
• för stora klasser
• för höga förväntningar från vårdnadshavare
• för små möjligheter att styra den egna arbetssituationen 

Har inte nått till Rosenbad

Rapporten tycks dessvärre inte ha nått hela vägen in till Rosenbads snitsiga kontor. I en parallell värld sitter nämligen våra politiker och knäcker snilleblixtrande planer om karriärtjänster, utökad timplan, mer lovskola och fler diagnostiska prov. Man sminkar grisen genom att tillföra lite symboliska statsbidrag här och där samtidigt som kommunerna skär och hyvlar i skolan så till den milda grad att kollegor försvinner och inte ersätts.

Det ligger en förkrossande svärta i nonchalansen som har rådit i svensk skolpolitik i alltför många år. Man trallar liksom vidare medan hela bygget faller. Man lagar slukhål med sytråd och slår sig för bröstet. ”Titta vad vi kan!”, säger man samtidigt som båten har tappat rodret, fören pekar mot botten och flytvästarna har effektiviserats bort.

Snart blir jag stucken av ett bi

Det är ingen ordning på allting, som Pippi Långstrump säger. Men nu är det sommar, jag ska sätta mig under korkeken ett tag och dofta på blommorna i lugn och ro. Framåt augusti kommer ett bi och sticker mig i ändalykten och då är jag redo med pennan igen.

Till dess vill jag önska er en lång och vilsam ledighet! Nu andas vi djupa andetag innan vi kastas ut på stormigt hav igen.