Jag är sämst på att läsa veckobrev
Krönika Så for jag lämnar skolan transformeras jag till den där föräldern som helt enkelt inte läser veckobrevet, skriver Karin Boberg.
Varje vecka så skriver jag veckobrev. Jag sammanställer information. Finslipar på språket, dubbel- och ja, ibland trippelkollar så att allt stämmer.
Fredagen kan det ibland gå löjligt mycket tid till att hitta den rätta färgen på bakgrunden och sen som pricken över i:et – den perfekta bilden som ramar in hela innehållet.
Det är ju så viktigt med information, att ha framförhållning i det vi gör. Visa på vart vi är på väg och hjälpa till i vad det nu må vara ska hända.
Men sen kommer jag hem och ja, då händer det något.
Jag transformeras utan tvekan till den där föräldern som helt enkelt inte läser veckobrevet.
Jag är kass på att läsa veckobrev. Jag transformeras utan tvekan till den där föräldern som helt enkelt inte läser veckobrevet. Jo visst skummar jag igenom då och då, men jag är den som faktiskt glömt skicka med matsäck. Senast i går så visade det sig att mitt barn hade studiedag i övermorgon. Jag var helt ovetande.
Hur svårt kan det vara?
Jag hör utan tvekan själv till den delen av vårt skrå som kan muttra över de där föräldrarna som inte verkar läsa informationen vi skickar ut.
Hur svårt kan det egentligen vara att följa informationen som står i veckobrevet?
Men så fort jag lämnat skolan så transformeras jag till just dem.
De där raderna som jag kämpat så med för att få till rätt. De där bilderna som tar sin stund att hitta, för att ge den rätta känslan.
Blir det ens läst? Lägger jag min arbetstid på rätt saker? Tänk om alla är som jag, helt kassa på att läsa veckobrev.
LÄS MER:
Kornhall: Utredningsförslagen är hygienfaktorer
HP Tran: Sätt högre betyg – och minska din arbetsbörda
Maria Wiman: Ha inte för höga förhoppningar om lagen mot förolämpningar
