Forskarna tvärvänder: Sluta dokumentera yngsta barnen
Forskarna Hillevi Lenz Taguchi och Anna Palmer gör en helomvändning när det gäller dokumentation av de yngsta barnen i förskolan.
Förskola
Två av Sveriges främsta förespråkare för dokumentation i förskolan gör en helomvändning.
– Sluta dokumentera de yngsta barnen, säger professorn Hillevi Lenz Taguchi och docenten Anna Palmer.
De har båda skrivit flera böcker om värdet av att dokumentera förskolebarnens utveckling.
Men efter sin senaste studie på två förskolor i Kista i Stockholm gör de nu en helomvändning – i alla fall för de yngsta barnen.
– Vi har kommit fram till att dokumentation av de yngsta barnen som görs i barngrupp kan bli ett hinder för deras utveckling.
Språket utvecklades i rekordfart
Hillevi Lenz Taguchi, professor i barn- och ungdomsvetenskap och Anna Palmer, universitetslektor och docent i förskoledidaktik, genomförde en språkbefrämjande studie på ett par förskolor i Kista.
Studien, SEMLA – socio-emotionellt och materiellt lärande, fokuserade på att låta pedagogerna ge ett barn i taget full uppmärksamhet i stationer, moduler, med speciella teman där vissa ord kunde tränas under lek. Pedagogerna fick under studien inte prata med varandra utan bara med barnen – och i huvudsak med ett barn i taget tills barnet tröttnar.
- Resultat 1: Barnens språk utvecklades i rekordfart.
- Resultat 2: Om 1–1-interaktionen avbröts av att pedagogen tog fram anteckningsblocket eller kameran för att dokumentera bröts ”förtrollningen” och barnet tappade intresset helt.
– Dokumentationen hamnar mellan barnet och den vuxna och blir ett hinder. De äldre barnen, de mellan 4–6 år, klarar i högre grad att bli avbrutna i sin interaktion med vuxna men för de yngsta är det störande och hämmande. Men även de äldre barnen får en bättre utveckling av närvarande pedagoger, säger Hillevi Lenz Taguchi.
Uppmanar att ändra rutiner
Resultatet var så tydligt att forskarna nu uppmanar personal i förskolan att ändra sina rutiner – i alla fall för de yngsta barnen.
– För pedagoger som tar hand om de yngsta bör dokumentationen göras avskilt, kanske en timme i veckan och vara proaktiv. Alltså en framåtsyftande reflektionstid för att pedagogen själv ska få en uppfattning av barnets utveckling för att kunna repetera övningar eller se när det är dags för större utmaningar, säger Anna Palmer.
Om situationen kräver att dokumentation behöver göras omgående menar forskarna att den ska göras med största diskretion.
– Dokumentationen bör vara så diskret som möjligt, med diktafon till exempel, för att inte störa samspelet med barnen.
Hur kommer det sig att forskningen inte sett detta tidigare?
– Intresset för de yngsta barnens behov har varit lågt. Tidigare forskning har åldersmässigtklumpat ihop alla barn på förskolan och dessutom fram till för något år sedan utgått från en svensktalande medelklass.
– Verkligheten ser annorlunda ut idag med många barn och vårdnadshavare som inte har svenska som modersmål och som har andra socioekonomiska förutsättningar.
”Kan helt enket slopas”
Och om dokumentation görs av andra anledningar än för att följa ett barns utveckling och att succesivt erbjuda större utmaningar har forskarna ett tydligt råd.
– Retrospektiv dokumentation som i många fall görs för att visa vårdnadshavare och andra att det förväntade arbetet utförs kan kanske helt enkelt slopas, säger Hillevi Lenz Taguchi.
LÄS MER:
Hans utredning kan minska kraven på dokumentation
