Studie gav lärare kontroll över sin egen utveckling

För att stärka lärare i arbetet med sin egen utveckling och hjälpa dem att utveckla sin egen profession startades forskningsprojektet Lärares praktik och profession i forskningsinstitutet Ifous regi för tre år sedan. Sedan dess har 200 lärare och skolledare från fyra huvudmän samarbetat med forskare under ledning av Anette Olin som är docent vid Göteborgs universitet. Ambitionen var att finna lärarnas egna frågor som de sedan genom så kallad aktionsforskning skulle söka svaren på själva och nu presenteras resultaten.

­­– Kortfattat bygger idén om aktionsforskning på att lärare prövar pedagogiska idéer i sitt klassrum och att de studerar vad som sker med forskningsmetoder. Genom att jobba på det sättet utvecklar de också ett vetenskapligt förhållningssätt till sitt eget yrke, säger hon.

Metoden har utformats för att hjälpa lärare att själva ta kontroll över sin kunskapsutveckling och Anette Olin har arbetat med den i flera olika projekt.

– Det har funnits en tendens att passivisera lärarkåren. Nuvarande system bygger mycket på att andra säger vad lärarna ska göra, men med aktionsforskning blir det mer fokus på det som intresserar lärarna i den egna undervisningen och hur den kan utvecklas – och det är väsentligt för att skapa en bättre skola, säger hon.

I projektets början fick lärarna lära sig hur de skulle arbeta och tänka genom handledning och föreläsningar. Längre in i processen började de också presentera sina studier för varandra genom dialogkonferenser, som Anette Olin beskriver som mycket betydelsefulla för det kollegiala lärandet

– Om lärarna ska bli autonoma och höja sin egen kvalitet är det viktigt att de kan granska varandra och bygga vidare på varandras kunskaper, för delar man inte med sig finner man inte ny kunskap och nya lösningar, säger hon.

Anette Olin förklarar att just den delen av arbetssättet kräver ett visst mått mod av lärarna.

– En lärare berättade att det är en sak att ha en idé om hur man ska pröva något nytt i klassrummet och genomföra det. Men att dessutom dela med sig av vad som gjorts, vad som gick bra och vad som gick mindre bra handlar om att våga, säger hon.

"Delar man inte med sig finner man inte ny kunskap och nya lösningar"

För Martina Bäckström som arbetar som högstadielärare i engelska på Tegelvikens skola i Eskilstuna har projektet varit en positiv upplevelse från början till slut. Hon säger att det såväl lett till personlig utveckling som hjälpt hennes elever.

– Många kanske tycker att ”ska vi behöva göra det här också”, men enligt styrdokumenten ingår det i tjänsten att utveckla sin egen praktik, så det här är en av våra arbetsuppgifter. Och själv är jag jätteintresserad av hur jag kan bli bättre som lärare och få roligare på jobbet, säger Martina Bäckström.

För lärarna har projektet handlat om att ta små problem i vardagen och försöka lösa dem – själva eller kollegialt. Upplevelsen har också varit att de här problemen ofta gått att lösa med väldigt små medel, något som gett Martina Bäckström många aha-upplevelser under projektets gång.

– En aktionsforskning gjorde jag på en ny klass efter att flera elever räckt upp handen och frågat vad vi skulle göra när jag precis hade haft en genomgång som jag själv tyckte var glasklar. Efter det började jag visa bilder på projektorn samtidigt som jag pratade för att nå de eleverna och när jag kollade efteråt så var det färre händer i luften, säger hon.

Avgörande har också varit de diskussioner som lärarna haft för att delge varandra om hur man jobbat med sin aktionsforskning. Och där målet har varit att få i gång pedagogiska diskussioner för att lösa varandras problem samt att ge tips, råd och inspiration till kollegorna.

– På min skola som är en F-9 har vi mötts i så kallade tvärgrupper där vi har kunnat tipsa varandra över stadierna. Till exempel har en lärare i årskurs 1 kunnat ge ett nytt perspektiv till mig som är högstadielärare, vilket har varit väldigt givande, säger hon.

"Själv är jag jätteintresserad av hur jag kan bli bättre som lärare"

Som alltid när det görs utbildningsinsatser finns risken att allt återgår till det vanliga när de avslutas, men den här gången är docent Anette Olin försiktigt positiv.

­– Det tar tid att bygga bestående strukturer för att lärarna ska få möjlighet att utöva sitt kunnande och ta kommandot över sin egen kunskapsutveckling, men det här projektet tycks ha startat en process hos både huvudmän och lärare där de har hittat ett hållbart arbetssätt för att utveckla skolan, säger hon.

Nu väntar ett utvecklingsseminarium där representanter från de fyra huvudmännens skolor ska diskutera hur arbetet ska föras vidare efter projektets avslutande.

– Vi har sett att det fungerar och nu måste vi tillvara ta de här metoderna där vi får göra något där ens eget intresse ligger och som vi själva har nytta av i våra klassrum. Det här är något riktigt bra inom skolvärlden, säger Martina Bäckström.