Forskning: Lyft läsningen – med skön litteratur

Läs mer på larareochforskning.se!

Dagen inleds med en andnings­övning.

– Andas in. Ett, två, tre fyra … Andas ut. Ett, två, tre, fyra, fem. Lägg handen på magen. Tänk att i dag blir en bra dag. Sådär, nu har vi andats in dagen, säger Stina Solum.

Hon erkänner för eleverna att hon är lite pirrig.

– Dels för att vi har besök av en journalist och fotograf, dels för att vi ska läsa slutet på boken. Vi har ju jobbat med den här boken sedan augusti, och visst har vi sett fram emot att läsa det sista kapitlet?

Hela terminen har klassen arbetat med ”Kaspar – en kunglig katt” av Michael Morpurgo, som är en av Stina Solums favoritböcker. I dag ska de läsa det sista kapitlet, och både elever och lärare känner av stämningen. Att jobba strukturerat med skönlitteratur i undervisningen är ett moment som Stina Solum kallar ”Stina läser”. På tavlan har hon skrivit ner dagens lässtrategi: först ska eleverna lyssna, sedan samtala, därefter skriva och sist – gestalta. Allt med utgångspunkt från boken.

Men först: en repetition. Vad hände senast de läste? Eleverna får i uppgift att diskutera med varandra tills Stina Solum plingar i sitt vindspel. Vad väntar de sig av dagens läsning? Jo, några är nyfikna på om huvudpersonen Johnny Trott kommer att återvända till Savoy Hotel. Andra undrar hur det har gått för katten Kaspar.

En högläsning som ger applåder

Före högläsningen går Stina Solum igenom några ord och begrepp som de kommer att stöta på i sista kapitlet: American bar, Atlanten, svit och strutsplymer. Tillsammans går de igenom vad de betyder.

– En svit – vad är det? Ingrid?

– Ett lyxigt rum.

– En bar då, vad är det?

– Ett ställe där man säljer öl, föreslår Elsa.

Stina Solum kommer överens med eleverna att de tyst ska vifta med händerna varje gång de hör henne läsa något av de nämnda orden.

– Är ni beredda att höra sista kapitlet?

– Jaaaa, ropar hela klassen i kör.

Stina Solum läser med inlevelse. Hon imiterar olika röster, varierar tempot och rör sig i klassrummet. Eleverna lyssnar engagerat – de skrattar, blir allvarliga, känner med karaktärerna, och när hon säger ”svit” följer de instruktionerna och viftar ivrigt med händerna.

Då och då pausar Stina Solum läsningen för att diskutera något. Hon har förberett frågor och vet vad hon vill få fram med varje fråga och paus. Inget sker av en slump.

– Vet ni att gamla katter går undan när de ska dö? De känner på sig att det är dags.

När boken är slut utbryter spontan applåd. Stina Solum fångar stunden:

– Vad tänker du nu? Vad känner du nu? Skriv ner det i boken.

Texten måste bearbetas – före, under och efter

När Stina Solum högläser för sin klass är det inte bara en berättelse som förmedlas – det är känslor, perspektiv och tankar. Med struktur, engagemang och ett genuint intresse för både litteraturen och elevernas lärande blir läsningen ett kraftfullt verktyg – inte bara för språk och förståelse, utan också för att bygga relationer, skapa sammanhang och väcka livslång nyfikenhet för litteraturen.

Men texten måste bearbetas före, under och efter läsningen. Det kan man göra på olika sätt. Samtala om den, skriva om den, gestalta, säger Stina Solum.

– Jag tycker om att högläsa, och lever mig in i texten. Jag tycker också om när jag får ögonkontakt med eleverna och kan se deras reaktioner. Ögon som tåras, ett ansikte som lyser upp. Jag försöker verkligen att fånga in eleverna på olika sätt. Det är viktigt att eleverna känner att de får gå ut ur texten, stanna upp och reflektera. Det gör dem mer nyfikna på berättelsen.

Forskaren: ”Skönlitteratur gör kunskap konkret”

Maria Wennerström Wohrne, lektor i didaktik med inriktning mot svenska vid Uppsala universitet, bekräftar styrkan i det skön­litterära arbetet.

– Skönlitteratur gör kunskap konkret och levande, dessutom utvecklar läsningen elevernas fantasi. Men det är också viktigt för läsförståelsen. Det räcker ju inte att bara knäcka läskoden, utan eleverna måste också träna på att förstå det som inte sägs rakt ut. Det handlar om textrörlighet, att kunna hoppa mellan textens nivåer och koppla till världen utanför. Eleverna behöver träna på att tolka vad som sägs mellan raderna, eller hur det som händer på nu-planet påverkas av det som skedde i det förflutna.

Det finns gott om forskningsstöd för att använda skönlitteratur i undervisningen, konstaterar Maria Wennerström Wohrne. Men det räcker inte att läsa lite på måfå, utan för att lässatsningen verkligen ska fungera måste den vara genomtänkt.

– Det finns forskningsstöd för att skönlitteratur kan vara både personlighetsutvecklande och bidra till omvärldsorientering, men det sker inte av sig självt. Det som avgör är om läraren kan locka till engagemang och samtal som ger läsandet djupare mening. Både svensk och internationell forskning visar en korrelation mellan lärarens egna erfarenheter och attityder till läsning, och vad som händer i klassrummet.

Det viktigaste: Tid för läsning i klassrummet

Hur man kan jobba med skönlitteratur i klassrummet borde ingå i alla lärarutbildningar, menar Maria Wennerström Wohrne. Men också efter utbildningen behöver lärare stöd och inspiration till undervisning som tar avstamp i litteraturen. Där kan till och med en kulturkanon spela roll.

– En lista med tips och råd för lärare att hämta inspiration från kan väl aldrig skada? Men det viktigaste är inte kanonen i sig, utan att det finns tid för läsning av skönlitteratur i klassrummet. Skolbibliotek och engagerade bibliotekarier som lärarna kan samarbeta med är också betydelsefullt.

LÄS ÄVEN:

De fick Stora läspriset – och 150 000 kronor

Ämneslärarens granskning: Lärarna sågar Skolverkets läslistor

Lärarna startade ett läsinitiativ – tack vare stipendiet

Debatt: ”Rektorers kompetensbrist urholkar skolbiblioteken”