”Barn och unga är förändringsagenter”

Vi möter en mängd prognoser, visioner, killgissningar och andra framtidsprodukter och de behöver synas i sömmarna:

– Det är alltid besvärligt att möta människor som är tvärsäkra. Jag blir alltid mycket skeptisk. Detta måste vi också lära barnen, att vissa saker vet vi inte säkert. Även om det är svårt att lära barnen när inte ens vi vuxna förstår. Men i grunden är en prognos just bara en prognos, ett påstående, säger Nina Wormbs, professor i teknikhistoria vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm.

Hon har ett stort fokus på vad människor tror och tänker om teknik och teknisk förändring:

– Jag är intresserad av hur teknik blir till och vilka konsekvenser den får samt hur vi människor ser på tekniken och hur vi förhåller oss till den, säger Nina Wormbs.

Hon har studerat teknikhistoria i 25 år, hur vi skrivit och tänkt historiskt om tekniken på offentlig nivå, där det finns material tillgängligt. En del handlar om vår teknikpolitik.

– Helt enkelt vad man påstår att tekniken ska komma att åstadkomma, säger hon.

Med teknikutvecklingen har en stark framtidstro växt fram.

– På många områden har människor fått det bättre och den ekonomiska tillväxten har ökat och även vetenskapen utvecklats. Detta har bidragit till framgångstanken, en tro om en bättre framtid som en djup överideologi.

Samtalet går från teknik och ­framtidstro tillbaka till de prognoser som möter oss idag. Det barn och unga möter gör att många känner sig maktlösa.

Nina Wormbs menar att eleverna bör få veta att de själva verkligen kan bidra till förändring.

– Forskningen visar att barn faktiskt är helt centrala för förändring, säger hon.

Även hennes egen studie, som genomfördes tillsammans med Maria Wolrath Söderberg vid Södertörns högskola, bekräftar detta. Studien heter ”Grounded: beyond flygskam” och publicerades i slutet av förra året. I studien låter de personer som minskat eller helt slutat flyga förklara varför de tagit detta beslut och just barnen är ett av de viktigaste skälen.

Barnen är också själva förändrings­agenter genom ökade kunskaper, opolitiska ingångar och att de heller inte har några egna resurser, visar studien. De har inte fastnat i vanor, tankespår, arbete och sociala normer som deras föräldrar har. Ibland påverkar barnen sina föräldrar mer än vad de vuxnas vänner gör.

Studien refererar bland annat till en amerikansk studie som visade att 10-14 åringar som fick undervisning om klimatförändringarna i skolan tydligt påverkade sina föräldrar och att konservativa fäder var mest mottagliga för information från tonåriga döttrar, (Lawson et al. 2019). En annan studie visar att flickscouter som lärt sig hur man kan spara energi på lång sikt sedan hade en långsiktig påverkan på sina respektive familjers energiförbrukning, (Boudet et al. 2016).

När det gäller att som lärare kunna möta rädda och oroliga barn kan det vara bra att tänka på att vi länge haft ett förhållningssätt att vi inte ska skrämma barn.

– Vi har haft en känsla att vi skyddar dem genom att inte berätta om hemska saker. Men i dag vet vi mer om barnens förmåga att hantera detta. En nyckelfråga för barn och även vuxna är relationen mellan rädsla och maktlöshet. Vi behöver sudda ut den kopplingen. Det går också att påverka. Även om man gör en liten skillnad så är den viktig. Om många gör lite blir det mycket. Så enkelt är det. Det är bra att försöka förklara detta för oroliga barn, säger Nina Wormbs.

Barn och unga är i dag ofta mer välinformerade än sina föräldrar, att då inte tala med barnen om svåra saker är oansvarigt, tycker Nina Wormbs.

Hon menar att vi måste ge barn sätt att förhålla sig till det som är skrämmande.

– Vi ska vara sakliga, ärliga och genuina. Det är viktigt för alla att förstå att vi alla bidrar med något, även om vi bidrar olika mycket och att det kan ­kännas orättvist.

Rädslan är också en drivkraft som kan fungera för att driva förändring.

– Rädsla behöver inte vara en ­förlamande känsla. Det handlar om f­örmågan att hantera sina känslor och blir ett mått på förmågan att överleva.

Nina Wormbs kallar det en andra dimension, att barn redan nu påverkar sina föräldrar, deras beteenden och inköp. Och de har kunskap att påverka de vuxna.

– Många vuxna reagerar nu positivt på dagens ungdomsrörelse i klimatfrågan. En rörelse som är helt oöverträffad i historien. Det är en riktigt revolutionär rörelse, som drivs av unga. Detta borde inge stolthet hos barnen.

Hon har själv varit klimatmedveten länge, och forskar ju i ämnet, ändå har hennes egna barn i vissa frågor haft ­högre kunskapsnivå och påverkat henne och familjen.

– Samspelet mellan föräldrar och barn är starkt och föräldrar vill ju att barnen ska respektera dem. Man vill kunna se sina barn i ögonen, säger
Nina Wormbs.