”Har storleken verkligen ingen betydelse?”

Den här artikeln publicerades ursprungligen på Skolvärlden

Med jämna mellanrum blossar frågan om klasstorlekens betydelse upp. Debatten initieras oftast av lärare eller de fackliga organisationerna som lämnar vittnesmål om en ohållbar arbetssituation. Nästan lika ofta möter dessa debattinlägg motstånd. Motståndet kommer inte sällan från nationalekonomiska forskare som menar att forskningen visar att klasstorleken inte har någon betydelse.

Om dessa nationalekonomers stora intresse för storlekens eventuellt ringa betydelse beror på att de i stor utsträckning är män har jag ingen kunskap om och lämnar därför osagt. Men att dessa återkommande meningsutbyten sker är ett mycket intressant fenomen.

Både för stor och för liten

I grunden för debatten ligger lärarnas egna erfarenheter av undervisning, som säger att klasstorleken har en väldigt stor betydelse för den undervisning de ska bedriva (och ofta hela deras arbetsmiljö). En sådan erfarenhet gäller att en klass kan vara både för stor och för liten.

En klass kan vara så stor att man som lärare inte hinner se och hjälpa alla elever på den avsatta tiden, ty där och då är läraren en ändlig resurs vars uppmärksamhet ska fördelas i ett nollsummespel.

En klass kan också vara så liten att vissa övningar inte går att genomföra eller att dynamiken i klassrummet blir alltför svag för att undervisningen ska lyfta.

Beror på vilken forskning

Mot dessa erfarenheter, som delas av i princip hela kollektivet, ställs då en bild av att ”forskningen” visar att klasstorleken inte alls har betydelse. Stämmer verkligen det?

Nej, det stämmer faktiskt inte. Eller så här: Det beror som vanligt på vilken forskning vi tar del av. I den svenska forskningen och debatten om skolan har nationalekonomer kommit att få en helt central roll. Det är i alla avseenden välförtjänt; de är ofta väldigt skickliga i det metodologiska hantverket. Ett viktigt skäl till att de har kunnat ta detta utrymme är att den svenska pedagogiska forskningen i mycket stor utsträckning, under mycket lång tid, varit ointresserad av kvantitativ utvärdering. Den pedagogiska forskningen har helt enkelt lämnat ett tomrum som nationalekonomerna kunnat fylla.

Finns omfattande litteratur

Som sagt är de mycket skickliga i det statistiska hantverket, men det problem som uppstår är att de studier man genomför – av naturliga skäl – inte utgår från utbildningsvetenskaplig teori. Och än värre: Man är mycket obenägen att i sina studier ta del av några andra forskningsresultat än från den egna nationalekonomiska disciplinen. Jag vill mena att detta sannolikt är ett av skälen till varför det är möjligt att säga att ”forskningen” visar att klasstorleken inte har någon betydelse.

För visst finns det en omfattande litteratur som visar att den har betydelse, även nationalekonomisk sådan. Ett skäl till att flera ekonomiska studier visar att klasstorlek inte har betydelse beror enligt utbildningsekonomen Edward Lazear (2001) på att de lider av så kallade ”selektionsproblem”. Enkelt uttryckt betyder det att studierna inte i tillräcklig grad lyckas kontrollera för att starka elever har högre sannolikhet att gå i stora klasser och vice versa.

Positivt med mindre klasser

Studier som i stället tillämpar metoder som lyckas hantera dessa problem, till exempel via en experimentell ansats som det kända Tennessee-STAR-experimentet (Nye & Hedges, 2000), eller som det naturliga experiment som uppstod när Sverige gjorde en successiv övergång till icke-reglerad klasstorlek (Fredriksson, Öckert, & Oosterbeek, 2012), finner genomgående starka positiva effekter av mindre klasser.

Den utbildningsvetenskapliga litteraturen ger också flera inblickar i hur effekten uppstår. Peter Blatchford m.fl. (2003) visade i en studie att elever i stora klasser löpte större risk att bli störda i skolarbetet av andra klasskamrater och att de spenderade mer tid ”off-task” än elever i mindre klasser. I en uppföljande studie (Blatchford et.al, 2007) fann de att den effekt klasstorleken har på elevernas resultat bland annat beror på hur klasstorleken påverkar den undervisning som läraren bedriver. De fann att läraren i små klasser kunde visa mer individuell uppmärksamhet, involvera eleverna mer samt att kvaliteten i undervisningen var högre. Motsvarande resultat hade Sid Bourke redovisat redan 1986 i sin klassiska studie How smaller is better.

Påverkar läraren – och tvärtom

Den kanske viktigaste förståelsen som den utbildningsvetenskapliga forskningen om klasstorlek ger är att klasstorlek inte endast är en enkel fråga om rak kausalitet mellan input och output. Alla som själv har undervisat i skolan vet att klassrumsundervisning är ett sammelsurium av mänskliga relationer som påverkar oss på olika sätt. Eleverna påverkar varandra, som individer och som grupp, de påverkar läraren och läraren påverkar dom.

Självfallet har det därför också betydelse hur många kockar det är som totalt jobbar i den soppan.

Pontus Bäckström, fil lic i pedagogik och utredningschef vid Lärarnas Riksförbund

  • Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.

Referenser

  • Blatchford, P., Edmonds, S., & Martin, C. (2003). Class Size, Pupil Attentiveness and Peer Relations. British Journal of Educational Psychology, 73(1), s.15-36.
  • Blatchford, P., Russell, A., Basset, P., Brown, P., & Martin, C. (2007). The Effect of Class Size on the Teaching of Pupils Aged 7-11 Years. School Effectiveness and School Improvement, 18(2), s.147-172.
  • Bourke, S. (1986). How Smaller is Better: Some Relationships Between Class Size, Teaching Practicies, and Student Achievment. American Educational Research Journal, 23(4), s.558-571.
  • Fredriksson, P., Öckert, B., & Oosterbeek, H. (2012). Long-term Effects of Class Size. Uppsala: IFAU Working paper 2012:5.
  • Lazear, E. P. (2001). Educational Production. The Quarterly Journal of Economics, 116 (3), s.777-803.
  • Nye, B., & Hedges, L. V. (2000). The Effect of Small Classes on Academic Achievement: The Results of the Tennesse Class Size Experiment. American Educational Research Journal, 37(1), s.123-151.