Genuspedagogik är varken flum eller onödigt
Debatt Varför finns det lärare som är kritiska till genuspedagogiken? Den handlar inte om att ta bort könsstereotypa leksaker och kalla barn ”hen”, utan om att bemöta alla barn utifrån deras behov och viljor, skriver förskolläraren Linda Palm.
Ingen har väl missat att det precis varit val. En riktig rysare som fick de flesta av oss att tänka till en extra gång om vilket samhälle vi egentligen vill leva i.
På flera håll och kanter ser man människor som säger sig vara negativa till begreppet ”genus” i kombination med förskola och skola. Två partier gick till val med syftet att inskränka genuspedagogiken.
Bild: Colourbox
Sverigedemokraterna skriver i en motion till riksdagen att de ställer sig kritiska till dagens genuspedagogik och att de vill se en avveckling i förskolor och skolor. Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor kallar pedagogiken för ”genusflum”.
Förskolans genusuppdrag formuleras i både skollagen och i läroplanen för förskolan. På motsvarande sätt är det för grundskolan och gymnasiet. Genuspedagogiken är en del av jämställdhetsarbetet och pedagogiken behövs om vi ska sluta vara ojämställda från förskoleåldern fram till pensionen.
Ändå är det ofta diskussioner om genuspedagogikens vara eller icke vara, inte minst bland lärare. Många ställer sig kritiska och menar att tjejer ska få vara tjejer och killar ska få vara killar. Många undrar varför inte barn bara kan få vara barn.
Men det är just vad genuspedagogiken handlar om. Att barn ska få vara barn. För att alla barn ska få möjlighet och våga vara just det barnet de själva vill, krävs en pedagogik som tar hänsyn till att ingen människa är den andra lik.
Många ställer sig kritiska och menar att tjejer ska få vara tjejer och killar ska få vara killar. Många undrar varför inte barn bara kan få vara barn.
Det krävs en pedagogik som aktivt går emot de könsnormer och den strukturella ojämlikhet som inte bara finns inom förskolan och skolans ramar, utan också i samhället i stort. I dagens samhälle ges vi olika skyldigheter, möjligheter och rättigheter, olika lön och olika bemötande utifrån vilket kön vi tillskrivits vid födseln – inte utifrån de viljor och egenskaper vi har.
Genuspedagogik handlar inte om att ta bort könsstereotypa leksaker, om att tvinga tjejer leka med bilar och killar med dockor, eller om att kalla alla barn för hen istället för han och hon.
Det handlar om att ge alla barn samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter oavsett kön eller könsidentitet. Det handlar om att bemöta barn utifrån deras behov, viljor och egenskaper. Det handlar om att se bortom könsnormer och genusstrukturer som begränsar. Det handlar om att låta barn vara barn, på sitt alldeles egna sätt.
