Så drabbas lärare av tystnadskulturen

LÄS ÄVEN: Håll tyst och lyd – lärare vittnar om tystnadskultur

Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund, snart Sveriges Lärare, har låtit genomföra en undersökning med lärare i förskola, fritidshem, förskoleklass, grundskola, gymnasium och vuxenutbildning anställda inom kommunal, vinstdrivande och fristående men icke vinstdrivande skola. Undersökningen presenteras i rapporten ”När lärare tystas”.

Bland annat visar den att 13 procent av de kommunalanställda lärarna, 17 procent av dem inom vinstdrivande skola och 6 procent av lärarna i fristående men inte vinstdrivande skolor svarar nej på frågan om kulturen på arbetsplatsen är öppen och man kan lyfta problem.

Den handlar tystnadskultur, ett begrepp som Läraren.se tidigare intervjuat organisationspsykologen Jonas Mosskin om.

Så funkar tystnadskultur

– Det handlar om hur organisationen hanterar missnöje. När man för fram avvikelser eller problem, hur tas det om hand? Negligeras det, eller är det så att man förnekar problemet? Nästa steg är att den som för fram kritik beskrivs som jobbig eller problematisk. Steget därefter på skalan är att medarbetare eller chefer blir illa behandlade för att de för fram kritik, säger Jonas Mosskin.

LÄS ÄVEN: Experten: Så hanterar du tystnadskulturen

Rapporten pekar på viktiga orsaker bakom utvecklingen av en tyst lärarkår.

– Det är så uppenbart att konkurrensen om elever och pengar gör att problemen sopas under mattan, det är viktigare att boosta varumärket än att föra en riktig diskussion om de eventuella missförhållanden som föreligger, säger Johanna Jaara Åstrand, Lärarförbundets ordförande.

Enligt undersökningen finns en oro för att lyfta kritik av rädsla för att framstå som besvärlig.

35 procent av de kommunanställda lärarna svarar att de delvis undviker att lyfta sådana problem, medan siffran är 30 procent av de anställda i vinstdrivande skolorna och 20 procent i de fristående men icke vinstdrivande.

Vågar inte prata öppet

Nära en femtedel, 18 procent, av lärarna i kommunal undervisning och 16 procent av lärarna på vinstdrivande friskolor menar att de inte alls kan diskutera kvalitetsbrister på arbetsplatsen öppet. Även här ligger de fristående men icke vinstdrivande friskolorna bättre till, 6 procent av lärarna avstår från att beröra problem.

– De är på sätt och vis befriade från marknadstänket. Det är förvisso värst i de vinstdrivande friskolorna, men kommunerna kommer tätt efter i konkurrensen om eleverna och därmed pengarna. Det är lika vanligt att de bara vill lyfta de goda exemplen och därmed sopa problemen under mattan. Det får negativa konsekvenser i bristande arbetsmiljö och en sämre utbildning, förlorarna är eleverna men också skattebetalarna, säger Johanna Jaara Åstrand.

När det gäller ämnen som lärarna inte kan prata öppet om med kolleger är det ett som dominerar: att tiden inte räcker till.
Det uppger 22 procent av de friskoleanställda, 15 procent av de kommunala lärarna och 11 procent av lärarna på de icke vinstdrivande skolorna.

Nästan lika svårt är det att prata om att man känner sig utarbetad och att det saknas tillgång till särskilt stöd.

Bilden är ännu skarpare när det gäller ämnen som lärare inte känner att de kan prata med arbetsgivaren om.
Bland lärarna i vinstdrivande skolföretag upplever 30 procent att de inte kan lyfta tidsbrist med sina arbetsgivare. Siffran bland kommunal- respektive friskoleanställda inom icke vinstdrivande friskolor 22 respektive 13 procent.

Så många lärare straffas

En tredjedel av lärarna i kommunala skolor har antingen själva upplevt negativa konsekvenser av att påtala brister, eller sett att en kollega har drabbats. I vinstdrivna friskolor är andelen 41 procent.
De vanligaste frågorna de har lyft är arbetsbelastning, dåliga förutsättningar för att klara uppdraget samt missförhållanden i verksamheten.

Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand ställer nu krav både på regeringen och på arbetsgivarna.

– Vi menar att offentlighetsprincipen självklart ska gälla alla arbetsgivare som finansieras av offentliga medel. Det är också arbetsgivarens ansvar att de fackliga rättigheterna efterlevs. Det går inte att bortse från att dagens system bidrar till tystnadskulturen, det sätter munkavle på lärarna och det drabbar likvärdigheten. Vi kommer inte åt det med mindre än en systemförändring och en reformerad skolpeng. Det räcker inte med hårdare kontroller när incitamenten i systemen är så starka, säger Johanna Jaara Åstrand.

Rapporten innehåller intervjuer med 3 188 medlemmar i Lärarförbundet, vilket motsvarar en svarsfrekvens på 31 procent.