Carl Albinsson, Timbro, skriver att förskolan verkar anpassas mer efter personalens behov än barnens. Ursäkta om jag småler, skriver förskolläraren Eva Lindström.

Någon gång läste jag att man inte kan diskutera med dumhet, det är liksom ingen idé att försöka få ”dumma” människor att förstå det man försöker säga. Nu menar jag alltså ”dum” som i ”inte så smart”, inte dum som i elak och bråkig. När jag läser Carl Albinssons debattinlägg, om att det är orimligt att förskolan stänger för APT, så är det min första tanke: Men orka, orka bemöta de här dumheterna, och den här människan, vem är han ens? Det visar sig efter lite letande att han är en ganska vanlig kille som bor i ett ganska vanligt radhus i ett lagom fint område i Stockholm. Man kan ju också utifrån hans debattinlägg gissa att han har barn. Ett eller flera, det är oklart.

Klart är i alla fall att Carl inte verkar bry sig om barn, eller se på barn som individer som har behov och rättigheter. För det är endast för barnens skull jag mäktar med att bemöta Carl och hans dumhet. Jag vet inte om Carl själv tror att det är vi som arbetar i förskolan som kommer att reagera på hans ord och känna oss lite kränkta. För då har du misstagit dig, Carl. Det du skriver rör mig inte ryggen, det är liksom för dumt. Lika dumt som när många blev så upprörda över att sjuka barn ska vara hemma i stället för på förskolan.

”Oroande människosyn”

När man skriver som Carl gör blir jag snarare oroad över den människosyn som speglas. Det är väldigt bra att Carl inte arbetar på förskola. Jag har läst i en del kommentarer att flera tycker att Carl ska prova på att arbeta på förskola, det tycker inte jag. Jag tänker att Carl är ett utmärkt exempel på varför det krävs utbildning för att arbeta i förskolan, varför det behövs en läroplan och styrdokument. Det behövs för barnens skull. För att ge barnen en chans, för ett tu tre växer de upp och ska handskas med människor som Carl, och då behöver de vara förberedda.

Carl är ett utmärkt exempel på varför det krävs utbildning för att arbeta i förskolan, varför det behövs en läroplan och styrdokument.

Till exempel behöver de ha en starkt utvecklad empati, förmåga att kunna lyssna på människor som Carl, lyssna och spegla det som ligger bakom, behoven. Det verkar verkligen jättejobbigt att behöva gå tidigare från jobbet för att hämta dina barn, jättejobbigt, såklart. Att behöva lämna sina barn på en sådan förskola där personalen tar sitt uppdrag och ditt barn på allvar. En förskola som vill reflektera kring vad ditt barn har för behov och intressen. Som vill ge ditt barn omsorg och en meningsfull vardag, det måste vara jättejobbigt, så himla synd om dig Carl… Kanske att om Carl själv gått på förskola och inte på ”dagis”, så hade han haft ett lite mer öppet sinne och en annan syn på olikhet, lärande och människor.

Behöver planera – för barnens skull 

Carls debattinlägg är egentligen ett otroligt bra exempel på varför förskolan verkligen behövs. Carl skriver också om att förskolan verkar anpassas mer efter personalens behov än för barnens. Ursäkta om jag småler. Carl, vi som arbetar i förskolan, vi tänker uteslutande på barnens behov. Barnen har bland annat ett behov av oss, det är därför vi försöker hålla oss friska, för deras skull. Barnen har ett behov av att bli sedda och utmanade, därför behöver vi ibland prata igenom hur vi ska göra, för deras skull. Ingenting av det vi gör, gör vi för att försvåra ditt liv, eller någon annan förälders liv. Vi gör det för barnen.

LÄS OCKSÅ:

Lindström: Vi kan inte anpassa förskolan efter halvsjuka barn

Lindström: Föräldrar, låt oss sluta fred

Jag är lärare, inte snorpolis!

Ont i hälarna var klimakteriebesvär

Lyssna på Förskolan här!