Lika säkert som att det blir kaos i trafiken när den första snön faller, lika säkert behöver vi varje år läsa om dessa stackars föräldrar som inte får se sina barn leka luciatåg på förskolorna. Åh, det är så synd om de stackarna, som de har längtat, heeeeela livet efter att få se sitt barn sjunga om tunga fjät och tomtar som gömmer sig i vrårna.

En del är så upprörda att de måste tala ut i kvällstidningarna och i sociala medier. Ska det verkligen få gå till så här? Vad gör regeringen egentligen?

Kan vi inte bara lägga ner det här nu, släppa det och gå vidare? Barn är inte till för att underhålla vuxna, även om många verkar tro det, utifrån hur många föräldrar som gladeligen exponerar sina barns öden och äventyr helt öppet för alla att ta del av. Förskolan är inte till för er föräldrar. Det är barnens plats.

Förskolor kan göra olika

Jaha, säger några arga föräldrar, men på den förskolan får minsann föräldrarna komma, varför är det olika? Jo, det är olika för att barn är olika. Bara så, enkelt. Jo, men när jag var liten… Exakt, när du var liten så visste man inte lika mycket om barn som man vet i dag. I dag är vi mycket mer intresserade av hur barn mår, hur de upplever saker och vad de faktiskt behöver. ”Men jag vill ju ta kort, de är ju så söööta!” Barn i dag fotograferas hela tiden, det är inte bara skolfotot och luciatåget som sätts in i fotoboken, utan varenda liten sak kan snabbt fotas och sparas för framtiden. Du kan filma ditt sjungande utklädda barn när som helst om du vill.

Så om ditt barn vill klä ut sig och sjunga tipp-tapp, lyllo dig, bara låt det. Men det är inte förskolans syfte. Nästan tvärtom faktiskt. Förskolan ska utveckla och utbilda barn, inte utsätta och exponera barn. Man skulle också kunna hävda att det redan är alldeles för många människor på förskolor idag, det liksom kryllar av barn, det finns inte plats för barnens vuxna också.

Vi gör saker för barnens skull

Och man skulle kunna använda det här argumentet med att låt barnen leka, inte sitta i ring och träna på konstiga låtar om saker de inte vet vad det är eller är särskilt intresserade av. Låt barnen vara. Men det är ju en fin gammal svensk tradition, ska vi inte uppmärksamma den, hålla kvar i det fina och gamla? Jo, såklart kan man göra det, och det är det jättemånga förskolor som gör, de sjunger och klär ut sig, bakar både lussebullar och pepparkakor, bara det att föräldrarna inte får vara med. För det är inte för föräldrarnas skull vi gör saker på förskolan. Det är för barnen.

Som att vi lär barnen bordsskick eller att gå på toaletten. Det är inte för att underlätta för föräldrar, det är för barnens skull. Att vi lär barnen att hantera konflikter och känslor, handlar om barnen, alltid om barnen. En annan viktig del i att vi säger nej är också för att en del barn faktiskt mår dåligt av att rutinerna bryts.

En ickefråga om grupperna var mindre

Att det plötsligt står en massa vuxna och glor, att alla kompisarna ser annorlunda ut, att man ska komma en annan tid än man brukar. Vi har ett viktigt uppdrag att ta hänsyn till alla barn, hela gruppen. Och det faller sig naturligt att tänka på de barn som har det svårast. Då kan det bli så att vissa barn får avstå en del saker. Det är inte vi som har bestämt att vi ska ha så stora barngrupper, att alla barn ska gå på samma förskola oavsett förutsättningar. Vi bara anpassar oss.

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen, om barngrupperna var mindre, skulle många frågor bli ickefrågor. Och om du måste se barn sjunga i grupp, annars blir hela julen förstörd, samla ihop ett gäng ungar och organisera ditt eget luciatåg, lycka till.

Eva Lindström är lärare i förskolan i Stockholm. 

LÄS OCKSÅ:

Tre lärare om luciafirande i förskolan

Lindström: Bevare oss, nu flyttar tomtenissen in i förskolan

Forskaren: Förskolan behöver en ny läroplan – med färre mål

Läraren i förskolan: När blev föräldrarna våra fiender?