Sara Agné: Forskarens ord vred om kniven i lärarhjärtat

Det har varit påsk, barnen tjatar om att få höra ”Chicken techno” en gång till och jag lyssnar in, som jag ofta gör. Vi dansar tillsammans, viftar på armarna likt fjäderfän som lyfter vingarna gång på gång. Skratten ekar på gården och hela tiden är det på gränsen till att aktiviteten ska spåra ur, det börjar bli sen eftermiddag och vi är alla helt slut. Låten ekar i mitt huvud när jag går hem, det är fredag och jag är svullen över ögonen så som jag bara blir när veckan varit värre än vanligt. Jag däckar i soffan alldeles för tidigt och drömmer om mig själv som en yr höna som springer runt och försöker valla tusen små kycklingar som alla springer åt olika håll.

Nyligen var jag medbjuden att, tillsammans med ledningsgruppen för vår stadsdel, lyssna till Sven Persson (pedagogikprofessorn, ni vet) som pratade om att det finns stark evidens för att pedagogiska relationer är helt avgörande för förskolans kvalitet. Allt han sa bekräftar mina tidigare kunskaper och erfarenheter: Det barn i förskolan framför allt behöver är kunniga, medvetna och inlyssnande vuxna som ser, bekräftar, uppmuntrar och utmanar samtidigt som de står kvar och fångar upp när det behövs. Det spelar ingen roll hur många spännande aktiviteter eller roliga utflykter vi erbjuder, om de pedagogiska relationerna inte finns kommer barnen inte heller lära sig och utvecklas på ett positivt sätt.

Ingen rocket science

Det är väl inte rocket science för oss som jobbar inom förskolan? Eller är det? Någon i publiken frågade om förutsättningarna som oftast brister, det som uppenbart blir ett hinder för pedagogiska relationer och därmed hög kvalitet. Persson hänvisade till de politiska besluten, att de framför allt fokuserar på kortsiktig ekonomi och att forskarna inte kan styra hur politikerna fördelar pengarna.

Efter föreläsningen kunde jag inte låta bli att fundera över om vi som var där verkligen behövde höra det här, som om det vore vi som står på golvet i förskolan som saknar den kunskapen.

För mig blev det snarare ytterligare en kniv som vreds om i det redan slitna hjärtat att höra en forskare understryka vikten av det jag kämpar med varje dag men misslyckas med alldeles för ofta. I takt med att förutsättningarna stadigt försämrats samtidigt som kraven ökat och synen på vad som är normalt förskjutits blir det allt svårare för alla som vistas i förskolan att lyckas. Vi har många fina dokument och planer för vår verksamhet idag men på golvet är allt alldeles för ofta helt bristfälligt, lappat och lagat med en tejp vars klister för länge sedan tappat fästförmågan.

Far runt som en yr höna

När min verksamhet brister är det inte för att jag saknar kunskap om vikten av pedagogiska relationer. Jag far runt som en yr höna hela dagarna just på grund av att jag vet vikten av dem! Just för att jag är en helt avgörande person i 21 barns liv på förskolan, för att jag vill dem alla så väl och för att jag helt uppenbart inte räcker till.

Pedagogiska relationer kräver tid, de kräver långsiktighet, medvetenhet och luft i form av utrymme för blickar och nickar, helt avgörande verktyg i pedagogiska relationer men som blir svåra att använda i en folkmassa.

Måndagen kommer, den gör ju alltid det, och barnen tjatar om ”Chicken techno” igen. Jag lyssnar, jag gör ju alltid det, och vi skrattar och viftar hysteriskt på vingarna igen. Jag tänker på hönsfarmar, på KRAV-märkningen och ”ägg från frigående höns”-stämplar som pryder kartongerna vi väljer på i butiken. Kanske dags att skapa liknande klassificeringar för förskolan för att synliggöra vad vi egentligen har att erbjuda?

LÄS OCKSÅ:

”Våra kroppar tar stryk av styrsystemet i förskolan”

Sara Agne: Vi blir allt fler som inte passar in i förskolan

Lotta Edholm om Förskolans granskning: ”Upprörande”

Lyssna på Förskolan här: