Podcast: Borde vi göra fler orosanmälningar?
Podd Senaste avsnittet av Förskolan handlar om barnen som vi missar och hur vi kan se små tecken på att något är fel.
Enligt statistik är det ungefär 20 procent av alla barn som far illa eller blir utsatta för något under sin uppväxt.
– Tänk vad många som vi missar. Det är ju helt sjukt! Det är kanske inte 20 procent av alla barn i ens barngrupp som far illa, för barndomen är ju längre än åren i förskolan, men jag tycker att det är jättejobbigt. Även om jag gjort många orosanmälningar så måste jag ha missat hur många som helst, säger Linda.
Fredrik håller med.
– Rent statistiskt borde jag ha gjort många fler orosanmälningar och ibland kan jag, såhär i efterhand, tänka att jag borde ha gjort fler. Men jag tycker ändå att medvetenheten är bättre idag än för 20 år sedan då jag började jobba i förskolan, säger han.
Små tecken och gråzoner
Barn som blivit utsatta berättar sällan själva. Som förskollärare måste man vara vaksam på små tecken och se om något barn börjar agera annorlunda.
– Det är svårt med gränserna. Upplever jag oro för att ett barn verkligen far illa eller är det bara något som jag inte känner är okej? Föräldrar uppfostrar ju sina barn på olika sätt. Om ett barn säger att pappa slår mamma så är det ju inget snack men gråzonerna är svåra: barnen som inte är rena eller inte har rena kläder eller håliga kläder eller för små kläder. Det där kan ju vara okej. Eller så är det inte det, säger Eva.
Linda tycker också att det är svårt med gränsfallen.
– Är trasiga kläder okej? Ja, det kan det ju vara. När går det över gränsen och är vanvård? Jag har haft barn som varit så smutsiga och där kompisarna inte velat leka för att ett barn luktat illa. Och där jag varit tvungen att köra vattenlek med barnen och köpt in schampo och tvål. Men bara för att vi gör en orosanmälan är det inte automatiskt så att det händer något. Man hade önskat att någon kom med ett trollspö, men så är det ju inte.
