Sätt fart på magin

Foto: Shutterstock

N

aturvetenskap och teknik hamnar ofta i skymundan, och finns inte med i förskolors vardag på samma sätt som matematik och språk gör, skrev Skolinspektionen i sin rapport härom året. Och det var knappast första gången förskolor kritiserades för sitt arbete med naturvetenskap.

Foto: Shutterstock

En springande punkt som tagits upp är att förskollärare saknar kompetens i ämnet. Men det finns forskning som visar att det inte räcker med att ha kunniga förskollärare. Det är mer som måste till

för att barn ska få chans att utveckla en förståelse för naturvetenskap, såsom kemiska processer och fysikaliska fenomen, som det står i läroplanen.

Bodil Sundberg vid Örebro universitet har forskat om detta, och hon beskriver vad det är som krävs för att förskolor ska lyckas med sitt arbete och barnen ska få den där förståelsen.

För det första behöver man vara överens inom arbetslaget om att man vill jobba med naturvetenskap och ha en gemensam syn på vad det inne­bär – hur barn lär och vad naturvetenskap i förskolan kan vara. Eller annorlunda uttryckt: Det behövs en stark pratikgemenskap.

– Har man olika syn på hur man vill jobba kan det bli väldigt splittrat med mycket görande. Man kanske till exempel gör myror i papier maché, men man pratar inte om myror eller funderar över hur myror ser ut. Sedan är man ute och tittar på en myrstack, men utan att prata om var den finns eller hur den ser ut. Man säger något om att man inte ska peta i stacken och missar det man egentligen ville åt, eftersom man inom lärarlaget faktiskt inte har pratat igenom det.

Vad är naturvetenskap i förskolan då? Vad bör det vara?

– Det handlar om att försöka förstå vår fysiska omvärld genom att själv undersöka den, eller ta del av vad andra redan vet via sina undersökningar. Ser man det så, blir det enklare att jobba med naturvetenskap. Den insikten fanns på många förskolor vi besökte, där förskollärarna kändes trygga i sin roll och sin kompetens.

För det andra, är förskollärarnas för­hållningssätt avgörande för om arbetet blir lyckat eller inte. Bodil Sundberg talar om att ”ringa in och lyfta naturvetenskapen”.

– Här tangerar man det här med att undervisa, vilket inte alla i förskolan är bekväma med. Men vi menar att man måste undervisa, annars blir det flyktigt och barnen går miste om lärandet. Undervisningen kan se ut på många olika sätt och går att forma så att den passar förskolans sätt att arbeta.

Som exempel tar hon en förskola där de arbetade med berättande. Förskollärarna samlade in barns frågor och skrev ned dem i en bok – frågor om till exempel dinosaurier eller stjärnor, sådant som förskollär­arna inte alltid kunde svaret på. Sedan tog förskolläraren reda på fakta och berättade för barnen under en samling.

– De tänkte att barnen ställer frågor om saker de vill veta, vi respekterar det och vill ge dem ett svar.

Med en powerpoint som underlag förde förskolläraren en dialog med barnen om svaren, vilket födde nya frågor.

Foto: Shutterstock

– Det finns en föreställning om att ”vi får inte berätta för barn hur saker är eller ge barnen färdiga svar”. Men vi tyckte det var snyggt jobbat – de kunde balansera mellan att ge svar och undersöka saker själva.

När man som lärare får frågor om stjärnor, universum eller annat som är svårt för barnen att undersöka själva, kan det här vara en bra lösning, tycker hon. Man kan ta del av andras kunskaper via böcker, filmer, bilder eller berättelser. Medan om man får en fråga om vad sniglar äter, lämpar den sig väl för en egen undersökning. Det finns olika vägar att gå.

– Vi såg att barn som frågar saker ofta får tillbaka ett ”Vad tror du?”. Det grundar sig på en välvilja hos förskolläraren som vill ge plats för barns tankar. Men ibland kanske barnet faktiskt vill ha ett svar. Jag skulle bli tokig om jag frågade hur något fungerade och alltid bara fick svaret ”ja, vad tror du?”.

Att utgå från barns frågor är ett bra sätt att närma sig naturvetenskapen, för de täcker in hela fältet, konstaterar Bodil Sundberg. Men det gäller att hålla fast vid det man väljer att ta upp och inte släppa temat för att barnen för stunden vill göra något annat eller för att

fokusera på andra förmågor som samspel eller turtagning, anser hon.

– Om inte förskollärarna håller i temat, kommer inte barnen göra det. Man kan inte lägga ansvaret på barnen.

Vilket innehåll är det då barnen bör få möta?

– Man talar ibland om naturvetenskap­ens bärande idéer. Till exempel bör man förstå vad materia är, att all materia består av atomer som kan sitta ihop på lite olika sätt. Har man fått den insikten om världen, får man lättare att förstå andra saker sedan.

Andra exempel på bärande idéer är vad energi är, och kraft och rörelse. Barnens frågor kan visa vägen.

Hur kommer man igång med naturvetenskap om man inte arbetat med det tidigare?

Först och främst: Vad är barnen nyfikna på? Ta det som utgångspunkt, tycker Bodil Sundberg.

– Sedan är jag jätteförtjust i det här med verb! Går det hitta något verb att jobba med?

I stället för att arbeta med is och vatten, kanske man kan arbeta med verbet smälta, och på så sätt komma åt de kemiska processerna.

– Då kan man arbeta med mer än vatten. Man kan prata om glass, smör eller stenar! Man kan ställa frågor och göra egna undersökningar.

Hur kan man göra om man arbetar i en förskola med många nyanlända eller många barn med annat modersmål?

– Undersökande är väldigt praktiskt och universellt så bara man utgår från en fråga som alla förstår går det att göra mycket. Undersöka friktion i en pulkabacke till exempel.

På en förskola där majoriteten av barnen hade annat modersmål än svenska, gjorde pedagoger och barn en bild- och ordlista som barnen tog med hem och pratade om med föräldrarna.

– Alla på en småbarnsavdelning jobbar med människor som inte har ett utvecklat språk. Det hindrar inte att man arbetar med naturvetenskap.

Vad mer kan man tänka på i arbetet med de yngsta?

– Framför allt att man vågar göra saker! Barn förstår och klarar av mycket mer än vad man kanske tror.

Naturvetenskapen blir ofta sinnlig när man jobbar med de yngsta, menar Bodil Sundberg. Att jämföra saker är tacksamt. Till exempel hård och mjuk mossa. Hur kommer det sig att samma organism kan kännas så olika? Genom att stanna upp och rama in en liten fråga och undersöka svaret tillsammans kan man komma långt.

Något som gjort intryck på henne är hur lustfyllt det blir när barnen får möta naturvetenskapen i förskolan och hur väl integrerat ämnet kan vara.

– Jag kände igen mig själv som doktorand i biologi. De hade liksom hittat naturvetenskapens kärna, det var som att komma hem!