Hitta idéer i vardagen

Jonna Larsson.

Föreställ dig två pojkar som försöker ta sig upp för en snötäckt backe. För den ena går det enkelt. Men den andra får kämpa hårt för att ta sig upp och halkar hela tiden bakåt. Han försöker använda olika strategier, som att gå precis där kompisen gick, men lyckas ändå inte.

Hur hade du som förskollärare reagerat i den situationen? Kanske lyft bort pojken till trappan och hjälpt honom att komma upp den vägen? Eller hade du tagit chansen att prata med barnen om friktion, och tagit en titt under deras skor för att se om det fanns någon skillnad där?

Jonna Larsson var en av de första som kom att ingå i satsningen på forskarskolor för förskollärare. När hon började sina studier 2010 hade förskolans läroplan nyligen reviderats.

Tidigare forskning har handlat mest om biologi.

– Det var då som man tydligt skrev fram det här med fysikaliska fenomen och kemiska processer, och det blev ingången i mitt arbete, säger hon.

Som förskollärare hade hon själv jobbat mycket med biologi och naturen. Fysik och kemi hade hon, likt många andra, däremot inte jobbat lika mycket med.

– Det är innehåll som man ofta behöver anstränga sig lite mer för. Biologi ligger närmare oss människor, de flesta kan ett antal träd och några fåglar, så det är lättare att börja jobba med. Tidigare forskning om barn och natur har handlat mest om biologi, inte kemi och fysik, vilket kan tyda på att det inte förkommit så mycket arbete med det i förskolan.

I höstas blev hennes avhandling När fysik blir lärområde i förskolan klar. I den har Jonna Larsson studerat fyra olika förskoleavdelningar för att se vad fysik i förskolan kan vara.

Två av avdelningarna hon undersökte jobbade uttalat med fysik. En med ett tematiskt arbete om ljud, den andra med ett om båtar och flyta eller sjunka. De andra två avdelningarna som Jonna Larsson studerade hade sagt till henne att de inte jobbade med fysik eller naturvetenskap och där blev i stället barnens lek och eget utforskande det som studerades.

I avhandlingen visar hon att barn ofta möter fysikaliska fenomen i sin vardag, och att förskollärarna genom att göra fysiken konkret och utforskningsbar kan utveckla barnens tänkande om den. Jonna Larsson tycker själv att det mest intressanta i avhandlingen är hur lite som faktiskt krävs för att jobba med fysik.

– För det första måste man låta fysiken ta plats, och förskolläraren måste själv kunna se olika fysikaliska fenomen och identifiera dem i omgivningen. Sedan går det med ganska enkla medel, vanliga förskoledidaktiska strategier och vardagsmaterial, att stödja och utveckla barns tänkande om ganska abstrakta fenomen.

I slutet av det tematiska arbetet om båtar som en av avdelningarna jobbade med hade barnen fått göra egna farkoster i lera och testade om de antingen flöt eller sjönk. När en av båtarna sjönk mot botten frågade förskolläraren hur det kom sig att den gjorde det.

En av flickorna svarade då ”att vattnet kunde inte hålla den”.

– Om man gör uttryck för att vattnet inte kunde hålla båten, då talar man inte bara om den var för stor och därför sjönk. Utan då talar man om föremålet i relation till vätskan och har konstaterat att vattnet håller emot, att det finns en motkraft. Det är en grundläggande princip från Newton, att varje kraft har en motkraft. Det är en ganska avancerad förståelse från en flicka som är knappt sex år gammal, säger Jonna Larsson.

På förskoleavdelningarna som inte jobbade uttalat med fysik följde Jonna Larsson barnen i deras vardag, under samlingar, måltider och lek. Hon försökte identifiera situationer där barnen mötte fysik och valde specifikt att fokusera på friktion.

– Det visade sig att barnen möter, hanterar och vid upprepade tillfällen utforskar friktion i lek och vardagsaktiviteter. Och de pratar också om fenomenet, inte som friktion utan kanske om att det är halt. Men från förskollärarna blir de ofta bemötta utifrån ett omsorgsbetonat perspektiv.

Tänk tillbaka på exemplet med de två pojkarna i inledningen. I det fallet valde lärarna att hjälpa pojken upp för trappan.

– De menar väl och man vill hjälpa barnen. Men de ser inte möjligheten att prata med barnen om friktion. Och för att kunna göra det måste man själv ha kunskap om vilka situationer det finns där barn möter fysik och vad de gör i sin vardag som knyter an till fenomen som finns inom fysik.

För att kunna jobba med fysik i förskolan räcker kunskaperna från grundskolan bra, anser Jonna Larsson.

– Jag skulle vilja säga att sådan kunskap är fullt tillräcklig. Går man tillbaka till den räcker det väldigt långt. Förutom det krävs en utvecklad didaktik med relevans för barn i förskoleåldrar och kompetens att förena barns perspektiv med förskollärarens ansvar för innehållet och undervisningen.