Förskollärarna berättar: vårt jobb är förändrat i grunden
Coronaviruset När förskollärare pratar om pandemin framtonar problemen som blir kvar.
Gustav Jonsson, 41, förskollärare på Ekbacken och huvudskyddsombud Lärarförbundet, Kalmar.
Gustav Jonsson, förskollärare, Kalmar
”Under lång tid flöt allt på som vanligt på förskolan Ekbacken. Det var som om den där pandemin pågick någon annanstans, i Stockholm. Vi matades redan från början med rekommendationer om att arbeta hemifrån och hålla avstånd, men det är ju omöjligt för oss i förskolan att rätta oss efter, och man fick känslan av att pandemin var avlägsen.
Men under förra våren kom viruset i kapp oss också och nu är det så konkret. Vi har klarat oss bra på vår enhet, men måste ju ändå vara hemma vid minsta symtom, och även när det gäller vab-dagar minskar bemanningen. Därmed ökar pressen på de övriga, och det tär hårt.
Vi är en ambitiös yrkeskår som vill mycket, men när vi nu ska komma i kapp med allt är vi väldigt trötta.
Tid för reflektion och planering försvinner också, liksom det mesta som kräver stora förberedelser och efterarbete. Vi är en högutbildad och ambitiös yrkeskår som vill mycket, har många idéer för att nå målen och gillar att inspirera och utveckla. När vi inte kan det kommer pressen och känslan av otillräcklighet. Det är en väldigt trött kår som, när det här är över, ska försöka komma i kapp med allt.
Men vissa saker har faktiskt förändrats till det bättre. Det har varit så mycket lättare att boka tider för utvecklingssamtal med vårdnadshavarna, när själva restiden försvinner och de bara behöver koppla upp sig. Det är något vi lär behålla, även om det inte helt kan ersätta fysiska möten.”
Pernilla Kjellberg, förskollärare, Göteborg
”Helt plötsligt var det där med undervisning inte så viktigt längre. I Göteborgs stads handlingsplan, med riskbedömning och information om hur man ska agera under pandemin, står det att man i förskolan ska prioritera bort undervisningen för att i stället fokusera på omsorg vid personalbrist. Men vi har utbildat oss för att undervisa, inte för att vara i ett lekrum på Ikea. Man har inte tagit förskolans funktion på allvar.
Rektorer och specialpedagoger har kunnat jobba mycket hemma men inte övrig personal, och det har skilt mycket mellan olika förskolor. Vissa rektorer tycker att detta är viktigt medan andra vill ha all personal på plats.
Den höga personalfrånvaron har slitit på alla, och ungefär hälften av all planeringstid har gått om intet. Fortbildning och nätverksträffar har heller inte kunnat förekomma i samma utsträckning som tidigare.
Det var inte klackarna i taket före pandemin heller. Nu behövs en uppvärdering av vårt arbete.
Jag önskar också att förskolepersonal hade prioriterats när det gäller vaccinationsordningen, som i vissa andra länder. Och att vi haft tillgång till snabbtester. Vi har hela tiden känt oss så utsatta.
När det här är över kommer vi att ha en stor arbetsmiljöskuld, och det kommer att märkas. Dessutom är det ju så att det inte var tipptopp och klackarna i taket före pandemin heller. Det behövs en uppvärdering av vårt arbete nu. Beslutsfattarna måste fundera över vad de vill ha för sorts förskola. Vad som krävs för att vi ska kunna leverera enligt styrdokumenten.
Lydia Girma, förskollärare, Göteborg
”Att under lång tid oroa sig för att bli smittad och samtidigt arbeta i en underbemannad verksamhet tär på krafterna. Det blir många sjukdagar och mycket karens. Vi hör hur alla pratar om förskolans viktiga funktion men har inte sett att den prioriteras. Då känner man sig bortglömd.
Trycket på dem som jobbar är hårt. Det har inte tagits in vikarier på samma sätt som tidigare. Det har funnits en oro över hur vikarier följer rekommendationerna, och hur många de har träffat om de har varit runt på flera olika förskolor. Vi som varit på plats har försökt lösa det på bästa sätt, men på bekostnad av vårt eget välmående.
Man har hela tiden sagt att barn inte smittar, men det är ju inte riktigt sant, har vi märkt.
Här i Göteborg har skyddsutrustning varit en het fråga. Tidigt i pandemin var det en riskgruppsperson i förskolan som efterfrågade just skyddsutrustning, men nekades. I våras svängde beslutsfattarna och i dag har visir och munskydd delats ut till alla förskolor.
Man har hela tiden sagt att barn inte smittar, men det är ju inte riktigt sant, har vi märkt.
Samtidigt har rekommendationen att stanna hemma vid minsta symtom gjort att de som varit på plats på förskolan har varit helt friska, både barn och vuxna. Att barnen hålls hemma när de är sjuka är något jag hoppas fortsätter även till hösten. Det gör så mycket för oss som ska bedriva undervisning.
Vi har också blivit mer digitala. Men jag vill nog återgå till fysiska möten när det här är över, speciellt när det gäller nya vårdnadshavare och förstagångsföräldrar.”
Berättat för Lotta Ringdahl
LÄS ÄVEN
Lindström: Vi kan inte leva upp till detta enorma förtroende!
Högre förskollärarlöner – ”men nu krävs karriärtjänster”
