Folkbildningsrådet lämnar remissvar: Det här är avgörande

Nu har Folkbildningsrådet offentliggjort sitt remissvar på Folkbildningsutredningens betänkande om den framtida folkbildningspolitiken.

– Folkbildningsrådets bild är att det är ett välavvägt betänkande, säger Anna-Karin Lindblom, generalsekreterare på Folkbildningsrådet, under presentationen av Folkbildningsrådets remissvar.

I stort var utredningens uppdrag att analysera modellen för fördelning av statsbidrag, och att ge förslag om en stärkt kontroll och uppföljning av stadsbidragens användning.

Folkbildningsrådets synpunkter på utredningens förslag är relativt små och handlar framför allt om justeringar i formuleringar gällande delmålen för folkbildningspolitiken. Men små ändringar kan också vara av stor betydelse, och få effekter på lång sikt, berättar Mats Bernerstedt som har skrivit remissvaret.

Avgörande vägval

194 instanser har bjudits in att delta i remissrundan som pågår till den 9 december. Till dagens datum (den 12 november) har 13 instanser svarat.

Det är mycket som står på spel nu, betonar Anna-Karin Lindblom.

– Det handlar om vilken väg svensk folkbildningspolitik ska ta de närmaste åren och det är inte några små vägval, utan de är faktiskt avgörande.

I centrum för utredningen står självförvaltningsmodellen, modellen för hur statsbidraget fördelas, följs upp och kontrolleras. I dag hanteras statsbidragen av folkbildningen själv, utan direkt statlig styrning. Utredningen föreslår att man i princip fortsätter så, och att ingen myndighet tar över den rollen, vilket Folkbildningsrådet tillstyrker.
– Här blir det Folkbildningsrådets uppgift att göra det så praktiskt hanterligt som möjligt för folkhögskolor och studieförbund, säger Anna-Karin Lindblom.

Ett ytterligare argument för självförvaltningsmodellen är det som brukar kallas ”armlängds avstånd”.

– Folkbildningen är en del av civilsamhället och en arena för fri åsiktsbildning som därför bör vara fri från politisk styrning. Själva tanken är att folkbildningen mår bäst utan statlig detaljstyrning, säger Mats Bernerstedt.

En annan fråga är hur man ska förebygga fusk och felaktigheter. Varken utredningen eller Folkbildningsrådet förespråkar att granskning ska göras av en extern myndighet.

– Det krävs sakkunskap om verksamheten för att upptäcka fusk och här har Folkbildningsrådet en säker förmåga att få tillgång till sakkunskap om verksamheter.

Ännu ett argument för modellen med självförvaltning är att den är ändamålsenlig och kostnadseffektiv.

Folkbildningsrådet vill se ändringar i Folkbildningsutredningens formuleringar av delmålen av folkbildningspolitiken. I den nya skrivningen har begreppet demokrati tagits bort, exempelvis.

– Ett av folkbildningspolitikens nuvarande syften handlar om att man jobbar med att främja och utveckla demokratin, så det bör ingå i målen, säger Mats Bernerstedt.

I tre av utredningens fyra delmål betonas att ”fler” personer ska nås, fler ska nå nya insikter och fler ska intressera sig för kulturell utbildning. De formuleringarna vill Folkbildningsrådet ändra på.

– Det är naturligt att folkbildningen försöker nå fler människor. Men målen bör rimligen inte bara handla om att folkbildningen ska växa. Delmålen ska omfatta hela verksamheten och inte bara den verksamhet som tillkommer.

Man tycker även att begreppet livslångt lärande bör läggas till i delmålen, i stället för begreppet ”återkommande möjligheter”.

Delmålen används också som indikatorer för att kunna mäta och redovisa hur folkbildningspolitiken har utfallit, förklarar Mats Bernerstedt.

– Här är det viktigt att indikatorerna inte hanteras på ett sätt att de blir ett mål i sig, vilket ofta är risken när man använder indikatorer. Det är viktigt att de inte medför en ny slags volymjakt där man jagar efter bra värden på indikatorerna, och inte efter det övergripande målet.

Extern utvärdering

Folkbildningsrådet är positivt till förslaget om att Myndigheten för kulturanalys ska utvärdera och redovisa resultatet av statens stöd till folkbildning. Man är också öppen för att låta Riksrevisionen granska årsredovisningar för folkbildningsrådet och SISU idrottsutbildarna.

Tyvärr finns det en risk att utredningens förslag om mål och delmål leder till ett ökat fokus på nytta, kompetensförsörjning och dagens utmaningar i samhället, enligt Anna-Karin Lindblom.

– Men det handlar inte bara om att man vill styra mot rent nyttotänkande, det handlar också om att synliggöra det som folkbildningen gör och som har väldigt stor betydelse för samhället, så jag ser inte bara risker med det. Fast man måste hela tiden komma ihåg att bevara folkbildningens särart. Annars tappar vi bort det som är hela poängen med den här verksamheten.

Dyra förändringar

Framtiden är oviss men det står ganska klart att de nya kraven kommer innebära ökad administration för folkhögskolor och studieförbund, berättar Mats Bernerstedt och Anna-Karin Lindblom. Här är det viktigt med en måttfullhet, vilket Folkbildningsrådet är mån om, konstaterar de.  

– Administration kostar pengar och vi kommer troligen inte få mer pengar för att vi får mer administration. Det kommer så att säga äta upp en del av de medel som används till själva verksamheten, säger Mats Bernerstedt.