Debatt: Flerspråkighet sätter färg på lärandet i skolan

Erik Cardelus är fil. dr i språkdidaktik, knuten till Handelshögskolan i Stockholm, och legitimerad gymnasielärare i svenska, historia och moderna språk. Foto: Adobe stock och Nelleke Dorrestij

För skolan blir budskapet extra tydligt: språken är mer än bara kommunikation – de ger nycklar till identitet, kultur och nya perspektiv. Flerspråkighet ger fördjupning och färgsättning i lärande och undervisning, skriver Erik Cardelus.

Den 26 september firas den Europeiska språkdagen – en utmärkt chans att uppmärksamma och uppmuntra flerspråkighetens betydelse för lärande, identitet och kultur. Speciellt viktig är flerspråkigheten för oss som arbetar i utbildningsystemet, i den mångfald som präglar dagens elever och klassrum.

Som européer har vi alltid haft nära till flerspråkigheten – geografiskt, historiskt och kulturellt. Tänk tågen på Kontinenten, där många språk talas i varje kupé eller torgen i huvudstäder som London, Bryssel eller Stockholm. I EU är flerspråkigheten både en realitet och ett uttalat mål, att kunna kommunicera på två språk förutom modersmålet. I Sverige finns fem erkända minoritetsspråk, men här talas också hundratals andra språk i vardagen.

7 000 språk att välja på

Så varför inte lära dig några ord och fraser på ett nytt språk – just idag? Det finns cirka 7 000 olika språk att välja på, med oräkneliga variationer och dialekter. Själv har jag haft oräkneliga studenter med flerspråkig bakgrund, precis som jag själv med rötter i flerspråkiga Spanien. Att nyttja flerspråkigheten blir också ett sätt att överbrygga den trista människosyn som menar att man är antingen eller. Med flerspråkigheten motbevisas tanken om att identiteter är exkluderande och monologiska, för språken samverkar i vårt tänkande och kommunikativa förmåga, en extra viktig sak i dagens värld med många konflikter och vi-och-dom-tänkande.

Kulturens och litteraturens värld visar också hur flerspråkighet kan bli en skapande kraft. Författaren Sofi Oksanen förenar finska och estniska erfarenheter i sina romaner, Kazuo Ishiguro skriver på engelska men har japanska rötter, Antonio Tabucchi lät sitt författarskap växla mellan italienska och portugisiska. På hemmaplan har vi storheterna Theodor Kallifatides och Edith Södergran, röster som bär spår av migration och flerspråkighet, som har berikat svenskan och ger oss kulturell gemenskap.

Valet mellan enfald och mångfald är lätt

Även musiken bär samma mönster. Nederländaren Cornelis Vreeswijk förde in nya fraseringar och språkrytmer i den svenska visskatten, medan Laleh idag självklart blandar svenska, engelska och persiska i sitt artisteri. Eller varför inte sjunga med finlandssvenska KAJ, som tagit oss alla med storm under året? Så valet mellan enfald och mångfald är lätt.

För skolan blir budskapet extra tydligt: språken är mer än bara kommunikation – de ger nycklar till identitet, kultur och nya perspektiv. Flerspråkighet ger fördjupning och färgsättning i lärande och undervisning. Den Europeiska språkdagen påminner därför oss alla om att varje nytt språk öppnar en ny dörr till världen. Så låt oss öppna dessa dörrar, idag och framöver.                  

Erik Cardelus är fil. dr i språkdidaktik, knuten till Handelshögskolan i Stockholm, och legitimerad gymnasielärare i svenska, historia och moderna språk

  • Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Ämnesläraren

LÄS ÄVEN

Fem bra böcker om lärares liv under krig

Debatt: Idag hedrar vi alla lärare och bibliotekarier

Djupdyk i Selma Lagerlöfs liv och författarskap

Lästips: Självutlämnande prosa utan pedagogiska pekpinnar

Pippi Långstrump – från pedagogisk provokation till kanonisering