Debatt: Språklärare tvingas undervisa på nybörjarnivå på gymnasiet
De allra flesta elever bedömer vi till en lägre betygsnivå än vad de fått i nian. Cirka 30 procent hamnar på F, skriver tyskläraren Per Åkesson.
Debatt Elever som läst ett modernt språk i grundskolan och går vidare till gymnasiet har ofta så låga kunskaper att fortsättningskursen tvingas börja på nybörjarnivå. Det behövs mer konkret centralt innehåll i grundskolans läroplan för moderna språk, så att grundskolans lärare vet vilka kunskaper som förväntas till gymnasiet, skriver tyskläraren.
Jag undervisar tyska i grundskolan sedan 2016, men har även undervisat franska. Jag förstod tidigt att Skolverkets läroplan saknar konkret centralt innehåll.
Bedömningskriterierna har endast allmänna formuleringar som ”Samtal och skrivande för kontakt och kommunikation” och ”I skriftliga framställningar av olika slag formulerar sig eleven enkelt, relativt tydligt och till viss del sammanhängande.” (Lgr22)
Det är svårtolkat, så jag följer läromedlen och ser till att eleverna lär sig de moment som tas upp i läroböckerna. För bedömning i årskurs 9 har jag stöd av Skolverkets bedömningsstöd.
Arbetar även på gymnasiet
Jag arbetar även halvtid i en gymnasieskola. Varje år får jag och mina kollegor i spanska och franska nya elever till fortsättning 1, det vill säga elever som läst sitt språk sedan årskurs 6.
Eleverna kan ofta inte personformer av regelbundna verb, ta ut satsdelar, vet inte vad prepositioner eller verb är, och så vidare. Vissa kan knappt presentera sig själva på målspråket, ändå kommer de med godkända betyg efter fyra års studier i grundskolan. Mina elever i tyska har ofta inte en aning om ackusativ, dativ eller prepositioner.
Vid terminsstart genomför vi ett diagnostiskt prov för att se vad de kan efter nian. De allra flesta elever bedömer vi till en lägre betygsnivå än vad de fått i nian. Cirka 30 procent hamnar på F. De svagaste erbjuder vi att byta till nybörjarkursen i ett annat språk. Den resterande klassen är ändå så svag att vi tvingas börja fortsättningskursen på nybörjarnivå.
Jag har talat med lärare i olika skolor och förstått att en del lärare bara delvis behandlar lärobokens moment eller inte använder lärobok alls. I brist på tydliga riktlinjer finns stor frihet att utforma undervisningen i grundskolan, utan krav på att eleverna ska kunna grundläggande grammatik.
Många fluffiga formuleringar
För moderna språk innehåller Lgr22 allmänna formuleringar men inget konkret innehåll, det vill säga ”fluff” som kan tolkas valfritt.
Grundskolans kursplaner har i vissa ämnen konkreta kunskapskrav, medan andra helt saknar detta. Det känns inte konsekvent och rimmar illa med principen att läroplanen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.
Jag önskar följande konkreta punkter i centralt innehåll för årskurs 7–9 och eventuella betygskriterier:
- Regelbundna verb i presens i personformer, samt verben motsvarande svenska ha och vara.
- Perfekt av regelbundna verb i personformer.
- Personliga pronomen i objektsform (ackusativ/direkt objekt och dativ/indirekt objekt) då de styrs av preposition eller satsdel.
- Satsdelsanalys på svenska och målspråket för att förstå objektsformerna.
Dessa begrepp är centrala i grammatiken hos franska, spanska och tyska. Grammatik är inget självändamål, men en förutsättning för att elever ska kunna förstå och kommunicera på målspråket.
Med motsvarande reform för grundskolan skulle gymnasielärare kanske slippa repetera grunder och i stället utveckla elevernas kunskaper vidare.
Ännu bättre vore separata läroplaner eller språkspecifika kommentarer för spanska, franska och tyska. Då kan viktigaste språkmomenten i respektive språk listas under det centrala innehållet.
Per Åkesson, tysklärare på högstadiet och gymnasiet
LÄS ÄVEN
Stora brister i fortbildningen för tysklärare
Hård språklärarkritik mot statliga utredningarna
Så stärker språklärare elevernas muntliga kommunikation
