Larmet: Elever utbildas rakt in i utanförskap

Endast 64 procent av sva-eleverna i årskurs 9 fick godkänt betyg i svenska som andraspråk förra läsåret. Och i vissa fall får eleverna betyg i ämnet trots att de inte har fått någon sva-undervisning. Orsakerna till de allvarliga bristerna är många. Anna Kaya är lärare i svenska som andraspråk på Sofielundsskolan i Sollentuna och samverkansstrateg på Nationellt centrum för svenska som andraspråk.

Många av de sva-lärare som hon har kontakt med vittnar om ständiga nedskärningar där tjänster görs om eller tas bort. Skolpengen räcker inte till och huvudmännen visar litet intresse. Konsekvensen blir ofta att man låter en svensklärare undervisa i svenska och sva samtidigt.

– Risken är att sva-eleverna enbart får undervisning i svenska, men att bedömningen ändå sker enligt kunskapskraven i svenska som andra­språk, vilket inte är förenligt med skolans styrdokument. Då är det bara sva-undervisning på papperet, säger Anna Kaya.

"Kommer kosta samhället mycket"

Hon menar att situationen kan bli väldigt tuff för svensklärare som enbart är utbildade i svenska, men ändå förväntas undervisa i två ämnen samtidigt. Det här skapar varken en rättssäker eller likvärdig skola, enligt Anna Kaya.

I dag läser omkring 137 000 elever ämnet sva, men många får inte det stöd de har rätt till. 

– Vi utbildar dem rakt in i utanförskap. Vi vet att goda kunskaper i svenska språket leder till bättre framtidsmöjligheter. I förlängningen kommer det här att kosta samhället väldigt mycket pengar.

I Skolinspektionens senaste granskning av ett trettiotal skolor framgår det att det är organisationen av sva-undervisningen som brister.

– Kvalitativ sva-undervisning kräver en insatt skolledning som är medveten om hur organisationen påverkar elevernas resultat och det tycker jag att vi har lyckats åstadkomma här på Sofielundsskolan, säger Anna Kaya.

Modellen som fungerar

Den modell som förespråkas av Skolinspektionen är att låta en behörig sva-lärare och en svensklärare undervisa parallellt i ett tvålärarskapssystem. Men riktigt så enkelt är det inte, enligt Anna Kaya som undervisar i förberedelseklass.

– Det är svårt att undervisa i svenska som andraspråk om man har nyanlända elever som behöver lära sig svenska som nybörjarspråk och elever som nått avancerad nivå i svenska språket i samma undervisningsgrupp. Men tyvärr är det så det ser ut i många klassrum i dag.

På Sofielundsskolan, där omkring 35 procent av eleverna är i behov av svenska som andraspråk, har man kommit ett steg längre, berättar rektorn Katarina Österberg.

– Vi har två klasser i varje årskurs och låter, exempelvis, klass 8A och 8B ha svenska/sva samtidigt på schemat. På så vis är det fyra lärare som arbetar med två klasser, två svensklärare och två behöriga sva-lärare, vilket möjliggör ett flexibelt arbete. Då kan man dela upp undervisningen när det finns behov av det, i separata grupper eller individuell undervisning.

"Skolverket har inte hjälpt"

På så vis kan lärarna även ta hänsyn till nyanlända elever som nyligen slussats ut från förberedelseklass.

– En annan fördel är att lärarna hjälps åt vid bedömningar och uppföljning. Men en organisation av det här slaget kostar. Skolan har sökt mycket projektpengar och statsbidrag under årens gång, säger Katarina Österberg.

Sva-ämnet är ett behovsprövat ämne, vilket försvårar situationen ytterligare. Vissa skolor gör schablonmässiga bedömningar utifrån elevernas bakgrund i stället för att bedöma elevens enskilda behov.

– Skolverket har inte hjälpt lärare med redskap för att göra de här bedömningarna, så det finns ingen konkret definition om vad ett ”behov” är. Som mest problematiskt blir det förstås när bedömningen måste göras av en lärare som inte har kompetens att bedöma elevers andraspråksutveckling, säger Anna Kaya.

Krävs kontinuerliga bedömningar

De skolor som, enligt Skolinspektionens granskning, är sämst på att leva upp till kraven gör bristfälliga bedömningar av vilka elever som är i behov av undervisning i sva när de börjar årskurs sju, då många elever byter skola. I stället låter man elever fortsätta med samma svenskämne som de gjorde i årskurs sex, där beslutet är grundat på ett ”gammalt” beslut, kanske från den tidigare skolan.

– Det räcker inte med att titta på betyget eller att gå på den tidigare skolans rekommendation. Man behöver göra kontinuerliga bedömningar för att kunna avgöra om behovet av sva-undervisning kvarstår eller inte, säger Anna Kaya. 

Katarina Österberg berättar att en annan orsak till att många skolor inte lyckas att ge sva-elever den undervisning de har rätt till är att det är väldigt svårt att hitta sva-behöriga grundskollärare i årskurs 1–6. De har i regel inte sva-behörighet. Sva är också det ämne i grundskolan med lägst andel behöriga lärare: 42 procent. I svenskämnet är cirka 90 procent behöriga.

Inga nya sva-lärare i åk 1–6 sen 2011

Anna Kaya berättar att ett problem är att det inte ens går att välja kurser i sva på lärarutbildningen, för blivande låg- och mellanstadielärare.

– I princip kan man säga att vi inte har utbildat en enda sva-lärare för årskurs 1–6 sedan 2011. Tidigare fick svensklärare i årskurs 1–3 automatisk behörighet i sva utan att ha läst en enda kurs i ämnet. Många skolor har alltså ”behöriga” lågstadielärare som saknar kunskap om flerspråkiga elevers läs- och skrivinlärning, säger Anna Kaya.

LÄS ÄVEN

Stora brister i SVA: ”Hela svensk­ämnet måste göras om”

Risken: Fler obehöriga sva-lärare

SFI behöver göras om från grunden