Anders Fridfeldt med två deltagare i övningen.
Här är geografilärarna på fältstudie mitt i Stockholm
Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Ämnesläraren | Lärare i svenska, språk mm
Lärmiljö Fältstudien är många geografilärares dåliga samvete: Den finns i kursplanen, men när ska man få tid? Och vad ska fältstudien innehålla? I våras samlades ett 30-tal SO-lärare i Stockholm för att träna fältstudier – i Humlegården. ”Nu har jag fått inspiration att ta ut mina egna elever i närområdet”, säger läraren Oscar Sterne.
Det är bokförlaget Natur & Kultur som bjudit in till denna udda aktivitet med anledning av att man gett ut den första boken någonsin om fältstudier – i just geografi. Förlagets lokaler ligger mitt emot Humlegården i centrala Stockholm. Lärarna från huvudstadsregionen har förväntan i blicken när författaren Anders Fridfeldt går upp på podiet. Han är välkänd hos flera av dem, det var han som startade geografiprogrammet vid Stockholms universitet för många år sedan. Och han går omedelbart rakt på sak:
– Ni gör rätt lite fältstudier. Ni har inte tid till att göra dem och ni vet inte riktigt hur de ska göras.
Flera nickar instämmande.
– Men så ska det inte behöva vara, fältstudier är otroligt viktiga i geografiämnet. Vem skulle kunna tänka sig biologi utan exkursioner? Kemi utan laborationer? Fysik utan experiment?
Ordentlig fajt med Skolverket
Anders Fridfeldt ger de församlade lärarna en odyssé över ämnets utveckling. Och han börjar på 1800-talet:
– Redan för 200 år sedan förstod geografen Alexander von Humboldt betydelsen av fältstudier. Han var den första som systematiskt analyserade platsbundna samband mellan naturen, samhället och människans roll för utvecklingen.
Sedan ondgör sig den nyblivna pensionären över de bristande kunskaperna om geografi, även bland personer som är djupt involverade i utvecklingen av svensk skola.
– Vi fick ta en ordentlig fajt med Skolverket för att övertyga dem om att geografi ska vara ett eget ämne.
Han möts av medhållande mummel från publiken. En lärare räcker upp handen och säger med en suck att ”ämnet har för få timmar”. Håller Anders Fridfeldt med?
– Absolut, timplanen är ett problem. När vi i Geografilärarnas riksförening lyfter problemet har vi svårt att få gehör för ämnet som ett modernt miljöämne med tydlig koppling till många frågor om hållbar utveckling.
Att geografi bara skulle handla om kartor, det är en föreställning som han menar kan bekämpas bland annat genom just fältstudier – genom att i von Humboldts anda tillsammans med barnen leta efter ”samband mellan naturen, samhället och människans roll för utvecklingen”.
Varför en park här?
Efter det inledande föredraget går vi ut på trottoaren till den trafikerade Karlavägen. En förbipasserande fotgängare tittar nyfiket på oss där vi står med uttryckta stenciler i hand – han kan knappast gissa att gruppen just då är i färd med att promenera över till Humlegården för en fältstudie i geografi.
– Er uppgift är att läsa landskapet, säger Anders Fridfeldt högt för att överrösta trafiken. Varför en park här? Varför är det inte bebyggt? Vilka har haft makten över platsen? Vad fanns här före människornas ingrepp?
Anders Fridfeldts fältstudietips till geografilärare
- Se fältstudier i närområdet som en möjlighet och central resurs för att konkretisera ämnet.
- Arbeta gärna i årskursanpassad projektform. Då kan du få in fler delar i kursplanens syfte, mål och centrala innehåll i ett och samma projekt.
- Arbeta gärna ämnesövergripande med andra SO-ämnen. Och när det passar, också med exempelvis språk, bild och NO-ämnen som biologi och kemi.
- Designa projekten på elevnära sätt och koppla ämnesteori med praktiker. Inkludera inslag av problemlösning – geografi är ett ”göra-ämne”.
- Koppla teori och fältstudier till lokala frågor om hållbar utveckling – geografi är ett miljöämne.
En del av svaren finns på de anvisningar som vi alla har fått. Men nu gäller att på plats i parken finna delar som visar utveckling av platsen över tid, få en uppfattning om ”landskapets minne”.
– Vi ses om en halvtimme vid Linnéstatyn i mitten av parken!
På väg ner i parken lägger han till en fundering till några av oss om just Linné:
– Han hade det lättare än vi. Fältstudier i biologi är ju välkända sedan hundratals år!
Lärarna går runt i parken i grupper, på jakt efter landskapets minne. I papperen får de lära sig att kung Magnus Ladulås i slutet av 1200-talet skänker en stor del av detta område till Klara kloster, men att det blir kunglig mark efter reformationen på 1500-talet.
På 1600-talet inrättar Gustav II Adolf en kunglig trädgård – som på 1700-talet blir mer av en engelsk park. På 1800-talet krymper parken, i takt med att behovet av bostäder ökar i industrialiseringens spår. På 1900-talet slår funktionalismens sociala idéer igenom, människors behov av lek och rekreation kommer i fokus.
Kan göra mycket mer
Anna Ekholm, SO-lärare i årskurs 4–6 på Sankt Eriks katolska skola i Stockholm, tittar ut över Humlegården och gör en mer jordnära reflektion:
– Om jag skulle komma hit med fjärdeklassare skulle de säkert genast vilja springa runt och klättra i träden.
Har du försökt göra fältstudier med dina mellanstadieelever?
– Knappast alls, men när vi läste om istiden så var vi ute och tittade på räfflor i naturen. Jag inser nu att det finns mycket mer som vi skulle kunna göra.
En bit bort går en grupp lärare från Bagarmossens skola runt och reflekterar över när olika trädslag kan ha planterats i parken. Calle Appelstam har redan börjat tänka kring den egna undervisningen hemmavid:
– Vi borde skapa en lista på händelser och förändringar i vårt närområde som vi sedan kan utgå ifrån under våra fältstudier. Det tar tid att göra en sådan lista, men det kan det nog vara värt.
Finns spännande platser överallt
När Anders Fridfeldt samlat gänget framför Linnéstatyn frågar han vad de kommit fram till. Någon nämner grusgångarnas skiftande utseende, att vissa är raka och minner om det moderna 1900-talet medan andra är slingrande på 1800-talsvis. En annan frågar om den kuperade terrängen. Varför ser det ut så just här?
– Jo, Humlegården befinner sig i en sänka, här har nog varit mycket sumpmark vilket gjort det svårbebyggt. Men ser ni den tydligt markerade höjden uppe i hörnet av Karlavägen och Sturegatan? frågar Anders Fridfeldt och pekar. Är det en del av Brunkebergsåsen? En forntida gravhög? En bergshöjd?
Och sedan kommer han till ett viktigt budskap som han vill att alla lärare tar med sig:
– Svaret på den frågan finns i Sveriges geologiska undersöknings jordartskarta, använd den med era elever! Det är geografins adelsmärke att förstå och kunna tolka kartans information, med kartor kan man läsa landskapet. I jordartskartan framgår det att höjden därborta primärt är en bergsrygg.
Under eftermiddagen har han flera gånger fått samma fråga: det är lätt att hitta kittlande historier i rikskända Humlegården, men vad kan vi göra i det lilla skogspartiet nära vår skola?
– Visst, Humlegården är speciell, men jag lovar att ni kan hitta spännande data om ert närområde också. Ni kan alltid hitta områden nära er skola där ni kan tillämpa geografins grundfrågor: Vad? Var? Och varför just här?
Vad är största hindret för att göra fältstudier i geografin?
Oscar Sterne, Anna Ekholm och Helena Engvall, alla SO-lärare på mellanstadiet.
Oscar Sterne, SO-lärare i årskurs 4–6 på Loviselundsskolan i Stockholm:
– Att det finns för lite tid. Jag tror absolut att eleverna skulle tycka att det vore roligt om vi kom ut oftare. Men då behöver vi lärare också nya idéer för hur fältstudier i geografi kan se ut, det är därför som jag är här i dag.
Anna Ekholm, SO-lärare i årskurs 4–6 på Sankt Eriks katolska skola i Stockholm:
– Brist på tid förstås, men också för att jag faktiskt inte riktigt vet hur jag ska lägga upp en fältstudie i geografi. Därtill är det svårt att ge sig ut med en helklass, det vore lättare med färre elever. Men nu har jag fått inspiration att komma ut!
Helena Engvall, SO-lärare i årskurs 4–6 på Bagarmossens skola i Stockholm:
– Det är bara att erkänna, vi är dåliga på fältstudier och utflykter i geografi. Varför? Utflykter kräver tid och förarbete. Men jag tror också att det beror på att vi känner en osäkerhet inför kunskapskraven. Hur ska vi bedöma vad 25 elever lärt sig efter en utflykt?
LÄS ÄVEN
Debatt: Därför krävs det stora satsningar på geografi och geovetenskap
Debatt: Sluta att marginalisera geografiämnet i skolan!
